Tvångsutvisningar av migranter från Sverige är inget som myndigheterna vill skylta med. In i det sista undanhålls information kring när en resa ska ske, med vilket plan och vilka som ska skickas iväg. Till och med den som själv ska utvisas får knapphändig information kring själva deportationen. I januari i år fick Sverige kritik från EU för bristande öppenhet och insyn i samband med tvångsutvisningar.

För att belysa vad som sker har vi begärt ut information från Kriminalvården om själva resorna. Vi har tittat på tre månader: november, december och januari. Under denna period är det 179 personer som tvångsutvisas från Sverige med så kallade chartrade plan. På många resor är det väldigt få personer. I nästan hälften av alla resor är det enbart en enda person som skickas per plan. Resorna sker ofta från Arlanda, men Göteborg, Malmö, Nyköping, Luleå och Västerås med flera finns bland avreseflygplatserna. Destinationerna varierar. Samtliga större städer i Europa finns representerade, utöver en del direktflyg till bland annat Kabul, Hanoi och Accra.

Arbetet med att skicka en person från Sverige efter ett nej på en asylansökan omfattar flera myndigheter. Migrationsverket lämnar över ärendet till polisen, som uppdrar åt Kriminalvården att samordna resan, som i sin tur lämnar över arbetet till Försvarsmakten logistik, det så kallade Kronflyg.

Det är inte svårt att hitta flygbolag som vill medverka till att verkställa det ursprungliga beslutet från Migrationsverket. Vid upphandlingen går Kronflyg ut på den internationella marknaden och begär in offerter.

– Det är inga problem att hitta flyg. Det är bästa pris som gäller. Ibland kan det däremot finnas särskilda krav från Kriminalvården som snävar in möjligheterna, säger Marita Wikars Österberg, gruppchef för Kronflyg.

Air Hamburg, Flex Flight, Jutland jets och Walt Air dyker upp återkommande bland de flygbolag som den senaste tiden genomfört tvångsdeportationer.

Det finns uppgifter om att enskilda piloter ska ha vägrat lyfta när de fått reda på att personer som ska tvångsutvisas finns med bland passagerarna. Men en koll med de båda facken pilotfacket och Svensk pilotförening visar att de inte känner till ett enda sådant fall eller att det över huvud taget är en viktig fråga.

– Det skulle te sig lite märkligt att sätta sig själv på en piedestal och gå över beslut fattade av myndigheter eller domstolar, säger Martin Lindgren, ordförande i Svensk pilotförening.

Däremot när det rör sig om en säkerhetsrisk och att personer stör, bråkar eller på annat sätt antas kunna störa säkerheten på planet så kan piloten ingripa, enligt bestämmelserna.

Även i de fall där det handlar om resor med reguljärflyg vid tvångsutvisningen är piloten i allra högsta grad medveten om vilken passagerare hen har ombord. Reser den utvisade utan ledsagare (personal från Kriminalvården eller polisen) är standarden att passhandlingar lämnas till piloten före resan. Dessa lämnas sedan över till myndigheter i ankomstlandet eller till den utvisade själv om det inte finns en väntande myndighetsperson.

Inför resan får piloten reda på hur många passagerare som är så kallade utvisningsärenden, vilka som reser själva och vilka som ledsagas.

Gunnar Anderling, ordförande i Pilotförbundet, säger att frågan kring piloternas eventuella ansvar kring deportationer aldrig kommit upp på dagordningen varken i förbundet eller inom SAS där medlemmarna finns som de organiserar.

Själv har han kört många tvångsutvisningar.

– Jag har inte funderat så mycket kring vår roll. Vi tar hand om pass utifall personen avviker vid en mellanlandning eller liknande, säger han.