Krönika


Karin Neuhaus
Fria Tidningen

Klädfritt 2014? Inga problem

Första kvartalet har snart gått. Utvärdering: Skitlätt, skriver Karin Neuhaus angående sitt klädfria år.  

Med jämna mellanrum kommer rapporterna. Mina kläder är tillverkade av människor som inte tjänar tillräckligt för att äta sig mätta. Larm om giftiga jeans. Ännu en artikel om överbesprutade och vattenslukande bomullsodlingar. Och så statistiken på att vi bara köper mer och mer kläder och skor utan att betala vad de egentligen kostar. Köp och släng, mest vinner.

När det gått tillräckligt långt reagerar jag med trots. Jag vill inte vara en del av allt det där längre! Så när en kompis föreslog ett klädköpfritt 2014 kändes det helt rätt. Vi lovar att inte köpa några kläder på hela året, inte ens begagnat. Det är egentligen inte så mycket mer att säga om det. Min garderob är full med hela och rena kläder anpassade för fyra årstider i Stockholm. Nyårslöftet inspirerar mig också att leta djupare i garderoben och använda de övergivna gamla plaggen som jag köpte en gång för jag tyckte de var fina.

Första kvartalet har snart gått. Utvärdering: Skitlätt. Jag har knappt ägnat löftet en tanke. Kanske kommer jag bli mer shoppingsugen framåt våren, men det får jag ta då. Förhoppningsvis kan nyårslöftet utmana mig att vara mer rädd om det jag redan har. Slentriantvätta mindre, vädra mer. Sköta om skorna. Laga skavanker. Och när året är slut har jag pengar över att fylla på garderoben om det behövs, men då med dyrare och mer schyst producerade kläder.

Jag har grubblat över vad jag köper för kläder och försökt göra rätt i flera år. Jag har köpt begagnat, jagat ekobomull, handlat Fairtrade-textil, upptäckt hampa och bambu och fantastiska läderfria skor. Jag har shoppat med gott samvete för jag tror absolut att nya material och schyst produktion är en del av lösningen. Men långt ifrån hela. För om problemet med dagens modeindustri är att vi tillverkar, köper och slänger mer kläder än vi någonsin behöver, kan lösningen inte vara att bara byta till lika mycket ekorekokläder. Det är hela synen på vad vi faktiskt behöver som måste ändras. För mig blir ett år utan nya kläder en övning i just det. Att ställa mig frågan ”behöver jag det här?” och rimligtvis blir svaret nej.

Men som jag sa. Hela grejen med att avstå nya kläder är ren trots och handlar mer om min egen sinnesfrid än något hopp om att stoppa västvärldens överkonsumtion. Jag inbillar mig inte att klädindustrin revolutioneras till det bättre för att jag och några kompisar inte köper nytt under 2014. Men ändå. Kanske kan det hjälpa till att flytta normen en pytteliten bit om hur mycket kläder och skor det är rimligt att ha.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu