Anna Olovsdotter Lööv vid Centrum för genusvetenskap har i sin avhandling intervjuat personer som blivit en ”dragking”. Hon har också själv iklätt sig rollen. Allt för att förstå vad det kan innebära att tillfälligt ta till sig en mans beteende och yttre. I sin forskning har hon fokuserat på dem som använder rollbytet som en feministisk aktion. Både för sin egen skull och för att öka samhällets medvetenhet om könsrollernas betydelse. Många av de intervjuade beskriver det som en ”ahaupplevelse”, säger Anna Olovsdotter Lööv.

– Det har lett till en ny förståelse av feminism.

Erfarenheterna speglar sig både i en mer traditionell feministisk teori om att det finns en könsmaktsordning och i en queerteori, där kön är något föränderligt och flytande, säger Anna Olovsdotter Lööv. Till exempel har det för några inneburit en ökad förståelse av den egna könsidentiteten. Som ibland visat sig vara något annat än vad personen först tänkt. ”Jag är nog en kille eller jag är nog en tjej” – är insikter som kommit fram, säger Anna Olovsdotter Lööv. Intervjuerna har också visat på erfarenheter av hur annorlunda det offentliga rummet blir, när de plötsligt uppfattas ha manliga attribut – som skägg eller en viss klädsel.

– Det kan vara en insikt om att kvinnor och män har olika möjlighet att ta plats, säger Anna Olovsdotter Lööv.

Men det finns också en utåtriktad tanke i dragkingandet – och syftet är inte alltid att uppfattas som en man –- det kan också vara att skapa vad Anna Olovsdotter Lööv kallar könsförvirring. Är personen en kvinna eller är det en man? Då med en queerfeministisk tanke om att bryta upp idén av att kön är lika med ett visst attribut – och att det istället kan vara något föränderligt.

– Det är en tvetydighet som finns för att få folk att haja till.

Samtidigt har dragkingandet också visat sig ha sina begränsningar. Även om de intervjuade har gått in i rollen som en rad olika manstyper har alla varit män med samma tillgång till makt. Aspekter som vithet och klass har inte tagits hänsyn till.

– Det fokuseras mycket på kön men inte på andra maktrelationer, säger Anna Olovsdotter Lööv.

Under tiden hon gjorde sina intervjuer och sina observationer förstod hon att det fanns en skillnad mellan teorin och hur det föll ut i verkligheten. Det blev inte alltid som dragkingarna trodde, säger hon.

– Många uttrycker att de vill provocera – samtidigt är det svårt att se vad andra uppfattar. Ibland var det också obekvämt och obehagligt, inte alltid coolt och häftigt.