Remissvaren på presstödsutredningens förslag börjar nu trilla in, och vi, som i Presstödsnämnden beslutar om de faktiska utbetalningarna av presstöd, kan konstatera att utredningsförslagen i vissa delar tyvärr är väldigt negativa.

Ett av presstödsutredningens mindre genomtänkta förslag är att tidningar som har mellan 1500 och 2000 prenumeranter enbart ska rätt till presstöd i 3 år. Det vore en olycklig konstruktion som skulle sätta dessa tidningar under en fruktansvärd stress. Även om man från en nivå på 1500 prenumeranter under tre år lyckas öka antalet prenumeranter med nästan 10 procent om året - vilket väl måste anses vara en mycket bra utveckling - skulle man efter tre år mista stödet! Att bygga upp prenumerationsantalet måste ses som en väsentligt mycket mer långsiktig process än tre år.

När stödgränsen sänktes från 2000 till 1500 prenumeranter var ett huvudsyfte att underlätta för nya aktörer att kunna etablera dagstidningar. Reformen har varit lyckosam, då ett flertal nya tidningar startat sedan gränsen sänktes. Men utifrån våra uppdrag i Presstödsnämnden kan vi konstatera att utvecklingen för de flesta tidningar visar att tre år är för kort tid för att växa över 2000-nivån. Kort sagt skulle presstödsutredningens förslag, om de genomförs, leda till att många tidningar läggs ner.

Förslaget är inte bara negativt för de tidningar som berörs direkt. Att förändra förutsättningarna så radikalt bara några år efter det att reformen genomfördes är inte heller rimligt med tanke på de investeringar som seriösa tidningsföretag med långsiktiga ambitioner har genomfört för att kunna bredda sin tidningsutgivning. Att plötsligt förändra en väsentlig del i den tidigare reformen sänder också ut signalen att presstödsreglerna är väldigt kortsiktiga till sin karaktär, vilket kan verka hämmande för nya aktörer att ge sig in på tidningsmarknaden, vilket inte är till gagn för mångfalden.

Vi är också besvikna på att utredningen inte hanterade en av de stora frågor man var satt att utreda – rimligheten att också ge ekonomiskt bidrag till uttalat anti-demokratiska organ. Tryckfrihet och presstöd är helt olika saker. Rätt att yttra sig, till exempel i form av tidningsutgivning, har var och en. Men med det följer inte en rätt att få ekonomiska bidrag för denna tidningsutgivning.

Alla människors lika värde och ett demokratiskt samhällsystem är utgångspunkter i grundlagen. Att då använda skattemedel till att bistå verksamheter som syftar till det motsatta är att principiellt gå emot grundlagens intentioner. Från Miljöpartiets sida har vi därför varit tillskyndare av att presstödsreglerna måste ses över, för att få en tydligare definition av begreppet allmän nyhetstidning, så att Presstödsnämnden slipper tolkningsfrågor kring när innehållet i en tidning faktiskt är av en sådan art att den inte kan komma ifråga för presstöd. En annan möjlighet för att komma åt problemet skulle kunna vara att Presstödsnämnden remitterar tidningar med uttalat anti-demokratiska värderingar till en annan instans.

Utredningen har inte heller tagit till sig problematiken kring en minskad vilja till annonsering i lokalpress. Nuvarande regelverk utgår ifrån att tidningar med över 30 procents hushållstäckning har goda reklamintäkter. Men även med en hushållstäckning över 30 procent kan en tidning ha svårt att attrahera annonsörer, och därmed också svårt att klara sin ekonomi. Vi ser till och med exempel på tidningar som därför aktivt arbetar med att få ner antalet prenumeranter för att kunna få presstöd. Det kan aldrig vara en rimlig effekt av ett stödsystem!