– När vi fick veta att det skulle bli institutionsvård med läkemedelsbehandling för män var vår naturliga fråga – varför inte göra det för kvinnor? Med tanke på vår kunskap vore det rimligare, kanske med färre platser, säger Eva Dalid.

Och hon får medhåll från Sofie Mårtensson.

– Jag tycker de att borde kunna använda sig av de resurser och den kompetens som finns på Sofia behandlingshem och som har funnits där i 23 år.

Svaret de har fått från ledningen är att underlaget för män är större. En förklaring Eva Dalid ställer sig kritisk till. Det är att dra fel slutsats av siffrorna, menar hon.

– Vi vet att kvinnorna finns och att de behöver hjälp. Men de söker inte hjälp i samma utsträckning som män. En anledning kan vara att det finns mycket skam knutet till att som kvinna ha hamnat i missbruk. Det krävs mer uppsökande verksamhet från socialtjänsten för att nå dessa kvinnor.

Hur det ska gå med personalgruppen om det blir ett hem för män är ovisst. Många har valt att arbeta på Sofia behandlingshem för att de brinner för att arbeta med just kvinnor i missbruk, säger Eva Dalid. Om de kommer att vilja arbeta kvar om det blir ett behandlingshem för män återstår att se.

– Som jag ser det har vi en kompetens inom den här formen av vård som kommer att gå förlorad.

Många kvinnor som tagit sig ur ett drogberoende riskerar också att drabbas av avvecklingen, enligt de båda anställda.

Behandlingshemmet har haft som policy att erbjuda samtal och besök av de som skrivits ur behandlingen, men som kan behöva stöttning i det drogfria livet.

– Vi har varit en fast punkt för många. Före detta klienter har uttryckt att det kommer att bli en stor förlust, säger Eva Dalid.