När Jesper var liten spelade hans pappa visor av Evert Taube och Cornelis Vreeswijk om kvällarna istället för att läsa en saga. I kombination med en morbror som spelade i dansbandet Jigs och en mormor som var revyartist kom musikintresset tidigt för Jesper. Men när han ville välja musiklinje på gymnasiet fick hans liv tillfälligt en annan riktning.

– Studierektorn och studievägledaren frågade vilket instrument jag tänkte spela. När jag sa att jag inte tänkte spela något instrument utan sjunga, skrattade de lite förmätet och så blev jag övertalad att välja programmet distribution och kontor.

Revanschbehovet har hängt kvar sedan dess.

– Varje gång jag gör något nytt, måste jag bevisa att jag kan.

Men på Angeredsgymnasiet hamnade Jesper i samma klass som Carl-Einar Häckner och när han slog igenom 1992 tänkte Jesper ”kan han, kan jag”.

– Jag halkade in på stand-up, det var inte målet från början men så upptäckte vi att jag var ganska bra på det.

I dag är det en Jesper med betydligt fler erfarenheter i bagaget som sitter på Göteborgs Stadsteater och hälsar på personalen i den annars ganska folktomma foajén. Här känner han sig hemma efter höstens uppsättning av ”Att begära Tre systrar”. Men att ställa sig på Stadsteaterns scen var inte helt enkelt, trots rutinen han har samlat på sig genom åren.

– Folk sa att det där är väl inga problem, du som har gjort så mycket. Men jag har aldrig varit så nervös innan.

På första genrepet med kostym fick Jesper panikångest. Kostymen tryckte kring hans hals och han kunde knappt andas. Men regissören Mellika Melouani Melani lyckades lugna honom med att han kunde använda sig av känslorna under föreställningen, om det skulle hända igen.

– Hon har sagt det finaste någon någonsin har sagt till mig. Jag frågade varför min roll, baron Tusenbach, skulle sitta i rullstol. Hade han varit med om en olycka, eller fått en stroke? Då kollade hon nästan surt på mig och svarade ´nej Jesper, varför måste det förklaras?'

Frustrationen över hur tillgängligheten i samhället ser ut har Jesper inte bara gett uttryck för i sin humor, som ofta är väldigt självutlämnande. Han har kandiderat till såväl EU-parlamentet som riksdagen för Vänsterpartiets räkning. I år står han inte med på partiets lista men räknar fortfarande med en intensiv valrörelse. Att det blev just Vänsterpartiet är delvis tidigare partiledaren Lars Ohlys förtjänst.

– Han var den första partiledare som själv anmälde sig att gå i marschen för tillgänglighet och han pratade ofta om funkisfrågor.

Funkis är det begrepp Jesper använder när det gäller politik som rör funktionsnedsättningar. Han pratar mycket om att göra samhället, och kulturen, tillgängliga för alla.

Medan han ofta skämtar om sin CP-skada under sina stand-up föreställningar får politiken ta mer plats i den egenskrivna musiken.

– Min assistent sa att jag bara skriver låtar om politik och samhällskritik. Det tog jag som en utmaning och skrev en kärleksballad. Du förlorade det där vadet, nu får du bjuda mig på öl i ett år, säger Jesper och vänder sig skrattade mot assistenten.