Debatt


Maria Borgström (Fi)
  • Över 1 000 arbetare dog när fabrikskomplexet Rana Plaza i Bangladesh kollapsade i april. Europas exploatering av arbetare i fattiga länder kan liknas vid slaveriet, skriver Maria Borgström.
Fria Tidningen

Europa är inte världens herre

Att reglera exploateringen av andra länders befolkning och naturtillgångar kan bli räddningen för Europa, skriver Maria Borgström, kandidat till EU-parlamentet för Feministiskt initiativ.

Europa är inte längre världens ledande industriregion. Inte heller har de europeiska länderna kolonialmakt som tidigare. Istället har de länderna i unionen organiserat sig för att vinna ekonomiskt över andra länder i världen. Genom att ha försprång på kapital har länderna i unionen länge försökt att behålla försprånget gentemot omvärlden. När nu det ekonomiska systemet börjar knaka i fogarna får samtliga länder som försöker leva på tidigare intjänat kapital problem.

Vad vi ser är att fler och fler producenter flyttar sin produktion till länder där reglerna för medarbetarna och skattetrycket är lättare än inom Europa. Det som händer är att arbetstillfällen försvinner från unionen för att istället flytta till länder med billigare produktionskostnader.

Bakom ordet produktionskostnad ligger kostnader som handlar om miljö och mänskliga rättigheter. För det som egentligen har flyttats utomlands är olagligheterna. Eftersom det inom den europeiska unionen finns fler regler för att skydda miljön och mänskliga behov är det endast detta som det går att spara in kapital på. Istället för minimilöner, fackliga avtal, skatter till välfärd och regler för att skydda miljön så är utflyttningen av produktionen från Europa på grund av ekonomiska skäl inget annat än modernt slaveri.

När vi ser tillbaka 200 år och tänker på slavhanteringen som pågick mellan kontinenterna så tycker vi att det är primitivt och fruktansvärt. Vi förstår inte hur människorna av den tiden kunde vara så grymma. Vad vi däremot missar är att dagens moderna slaveri är precis lika hemskt, men nu flyttar vi inte slavarna från sina hemländer utan utnyttjar dem på plats.

Röster höjs för att utflyttning av produktion till andra länder är bra för dem och deras ekonomier. Många vill påskina att de människorna som gör textil-, industriellt- och produktionsarbete inte skulle ha arbete, karriärmöjligheter eller liv utan denna fantastiska hjälp. Med gott samvete köper vi därför produkter till bra priser från vidriga förhållanden. Det är med risk för sina liv som många arbetare går till sina jobb i betongbyggnader som riskerar att falla över dem, det är med risk för sin hälsa som de arbetar med farliga kemikalier, det är med vetskapen om fullkomlig miljöförstöring och det är med risk för utebliven utbildning för barnen som de från tidig ålder får arbete i fabrikerna för att tillfredsställa våra höga och låga önskningar i Europa.

Det borde endast vara tillåtet att importera tjänster och produkter till unionen om de följer de regelverk som är uppsatta för produktion och lönearbete inom samarbetsländerna. På det viset har Europa möjlighet att behålla kunskapen om industriell framställning av produkter, säkerställa jordens miljömässiga behov och klara en eventuell ekonomisk kris. Att reglera exploateringen av andra länders befolkning och naturtillgångar är alltså räddningen för Europas moraliska, etiska och ekonomiska situation.

En lag som säkerställer att samtliga produkter och tjänster som säljs inom unionen är framställda enligt det regelverk som arbetsgivare och producenter inom unionen måste följa är dessutom inte mer än rätt gentemot de entreprenörer och industrier som försöker behålla en produktion på hemmaplan. Import av varor kommer givetvis fortsatt vara tillåtet, så länge det sker inom de uppsatta regelverk som finns inom unionen.

Att få fram ett fungerande regelverk kring detta kommer att kräva hårt arbete, tålamod och förhandlingar. Men intentionen måste finnas där. Vi måste sluta se Europa som världens ledande herre. Att Europa inte längre kan bestämma över, exploatera och utnyttja jordklotet efter egen lusta.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Fria.Nu