Krönika: Högskolan – ingen plats för småbarnsföräldrar
Hannah Lemoine om tillgänglighet.
Ni vet det här med jämställdhet? Och hur det i grund och botten handlar om inkludering? Att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter och så vidare – den gamla visan. För en vit cis-kvinna utan funktionsnedsättningar (mig själv) kan det ibland komma som en överraskning hur ojämställt samhället är uppbyggt, och då menar jag inte ens på en strukturell nivå utan en rent fysisk.
Själva utformningen av städer och byggnader, hur vissa människor, aktivt eller per slentrian, blir förhindrade att delta i vissa sammanhang, vistas på vissa platser. Bara en så enkel sak som att kunna gå in i en affär eller äta på en restaurang är inte självklarheter för exempelvis människor i rullstol. Eller människor med spädbarn. Vilket är jag, just nu.
Tidigare i år hölls stora demonstrationer på utvalda platser i Danmark, bestående av ammande mammor. Demonstrationerna gällde en protest mot att en kvinna blivit avvisad från ett kafé inne i ett köpcenter då hon skulle amma sitt barn. I Sverige har vi så sent som i augusti i år kunnat läsa om pojken som blev avvisad från en butik eftersom han satt i rullstol. DO har mig veterligen inte uttalat sig om det fallet än, och vi kan bara hoppas på att de inte faller till föga för den tendens som säger att privatägda företag själva ska få välja vilka de ska diskriminera eller inte, vilket blev utfallet i Danmark. För om privata intressen i offentligheten ska stå över diskrimineringslagen, ja då har vi sannerligen ett demokratiskt problem.
Men ojämställda miljöer behöver inte handla om aktivt avvisande heller. Personligen reflekterar jag just nu, som nybliven spädbarnsmor, över hur dåligt ställt det är med möjligheter att få med sig sin barnvagn in på platser i det offentliga rummet, och utöver det också möjligheter att byta blöja på sina småttingar.
När exempelvis Malmö högskola, som ändå införskaffat en ståtoalett för att efterkomma önskemål från internationella studenter, inte ens har skötbord på sina toaletter, (i samma byggnad där Genusvetenskap och just ojämställda miljöer studeras), skickar det en tydlig signal kring vilka som inkluderas och vilka som exkluderas från möjligheten till utbildning. Och inte är det småbarnsföräldrar som antas vara studerande.
Även om diskriminering inte uttalas högt kan människor hindras från deltagande genom att deras behov inte kan uppfyllas av platsens utformning. Det måste vi också tänka på, om vi vill ha ett jämställt samhälle. Även på ren fysisk nivå.