Mest är det damer som skriver deckare. Varför? Ja, det kan jag inte ens sia om. Men så är det i vart fall. Många av deckarförfattarna är usla skribenter. Deras historier är inte sällan träaktiga, stelbenta, utan spänning, utan dramaturgi och så in i helvete trista (det har dock inte med könet på författarna att göra). Men tyvärr är det så. Det har gått så långt att jag numera nästan drar mig för att bry mig om dessa utgåvor. Jag känner på förhand att det har gått ett slags mode i denna typ av deckare.

Först blev jag trött på Sjöwall-Wahlös epigoner, som gjorde massproducerad film av kommissarie Beck och hans polissällskap. Sedan kom Wallander, och det har nu inte blivit svårt att välja bort alla dessa tv-filmer om poliser som springer runt i Ystad och det skånska landskapet med pistolen i högsta hugg. Och Persbrandts tolkning av Gunvald Larsson är en av de mest schablonartade beskrivningar av en deckarfigur jag har sett. När jag en gång i tiden läste Sjöwall-Wahlös original så var Gunvald Larsson en härlig, argsint, samhällskritisk vänsterpartist som stod i kraftig kritik mot ett orättfärdigt samhälle. Nu är han en galen tufftig som springer och slår folk på käften som enda uppgift. Fy faan.

Men ut ur floden av usla deckare har jag faktiskt hittat i första hand två som skiljer ut sig och som är så riktigt bra att jag häpnar och jublar av läsglädje. Den ena är skriven av tvenne. Det är skrivarparet Roslund-Hellström som nu ger ut sin femte bok om ett polisteam i Stockholm som nalkas ovanliga brott och beskriver ovanliga poliser och poliser som har ovanliga arbetsmetoden. Den nya boken heter Tre sekunder (Piratförlaget) och handlar om en kille som nästlar sin in bland maffian, och han sätter verkligen sitt ljus under skäppan. Det är en fröjd att läsa om hans svårt utsatta och spännande liv.

Den andra boken I midnattens stillhet (Minotaur) är skriven av min absoluta deckarfavorit, skotskan Denise Mina. Jag har läst alla hennes böcker och jag nästan älskar den tjejen. I vart fall hennes sätt att beskriva ovanliga brott och ovanliga sätt att skildra människor och våra tillkortakommanden.