Många, många måste med mig ha undrat över de djävulska krafter och det sataniska barbari som gav nazismen luft under vingarna. Människor som har levt under de senaste 70–80 åren har konfronterats med så många skildringar av nazismens framfart och dess vidriga drivkrafter, att ingen kan ha kommit undan att förfäras. Eller?

Själv hade jag en bekant, en ung flicka, som tog sitt liv efter att ha läst Anne Franks dagbok. För så grym, så obeskrivligt smärtsamt hänsynslös var förintelsen, att det för många har varit – och är – svårt att ta till sig och begripa vad som skett. Vad är grogrunden för sådana läror, sådana massmord?


Just nyligen har det kommit en bok som ändå, om möjligt, skänker en ljusstrimma i historiens mörker. En bok om en man som inte lät sig berusas av nazismens locktoner, eller av villfarelsen om ”övermänniskans” rätt att styra världen och låta döden löpa amok omkring sig.

Boken jag talar om har är självfallet bara en i floden av vittnesskildringar om andra världskriget, nazismen och framför allt om dem som gjorde motstånd mot denna sjuka växt, denna skadade planta i vår historia. Albert Volckerts hette mannen som gav sig in i den farliga leken att nästla sig in i nazismens nät, och fattade beslutet att försöka kämpa mot den sjukdom han såg i nazismen och som han lärde sig hata, obönhörligt och tveklöst.


Albert Volckerts historia berättas i Spionen som svek, författad av hans son Joachim Volckerts. Sonen lever i Sverige, och har haft tillgång till faderns manus och berättelse om vägen till insikt om nazismens brott. Som tysk fick Albert Volckerts inifrån, på sin nakna hud, uppleva hur detta vansinnets ideologi slog rot i det tyska riket.

Jag skulle vilja påstå att det var ett drag av outsider, samt en känsla av konstnärlighet, som ställde denne man utanför den stormande massa som helt kom att hänföras av Adolf Hitler och dennes ord.


Den 1 april 1933 utlöstes en endagsbojkott mot judarna i Berlin. Den dagen blev en kuslig upplevelse för Albert Volckerts. En skammens pest blev uppenbarad. Han såg sina vänner förföljas, han såg judiska butiker krossas. Och han fick efterhand uppleva en kultur där man inte bara utestängde vissa människor från samhällsbygget, utan även startade en terror utan dess like. Och allt detta erfor Albert Volckerts.

Trots sin motvilja för nazismens lära hade Voclkerts tagits upp av den nazistiska kretsen så pass att han erbjöds ett arbete inom rörelsen. Eller rättare sagt: hans hustru var svenska. Nu erbjöds han av nazisterna att, emot alla regler, få resetillstånd till Sverige. Mot det att han när han återvände till Tyskland skulle redogöra för stämning och försvarsberedskap i Sverige. Detta gav honom god möjlighet att söka sig mot nazismens kärna. Han blev tysk spion. Men, Albert Volckerts hatade nazismen och sökte omedelbart upp SÄPO i Sverige och blev snart dubbelagent.


Jag finner hela denna historia så viktig, så stark och så spännande att jag uppmanar intresserade läsare att snarast låna denna bok på biblioteket, eller införskaffa den själv. Vad jag har tagit del av här, är ett prov på civilkurage hos en människa som jag finner den djupaste sympati för.

Samtidigt har jag just sett en färsk film om ett av de femton kända attentat som gjordes mot Hitler. Filmen heter Valkyrian, ett täcknamn för det mest kända försöket att stoppa en av historiens värsta massmördare. Alla dessa motståndsmän har dragit sitt strå till stacken till den ljusglimt som visar att det även finns rötter av något friskt hos en sjuk kultur, sjukt som nazityskland var.