Malmö är som bekant Sveriges tredje stad i storlek. Här fanns för något eller några decennier sedan ett rikt flöde av konstgallerier och konstvisningar. Men på grund av ekonomisk kris och konstpublikens trötthet på en mer eller mindre obegriplig konstnärlig originalitetsjakt, så har galleriernas flora glesnat. Vem orkar år efter år konfronteras med ett konstutbud som alltmer tenderar att bli spekulationsobjekt, eller att möta ett utbud som mest vittnar om ett känslans fattighus?

Men just nu i sommarens soliga dagar slår Svenska konstgalleriet i Malmö upp en starkt glädjande, vital och fantasieggande samling konstverk med bilder från stora delar av världen.

De verk som gör det allra starkaste och naknaste intrycket på mig är den argentinske konstnären José Luis Craveros av lycka sprängfyllda målerier. Här handlar det tveklöst om en konst som aldrig gömmer sig bakom materialfiffel eller trixande eller sökande efter ytans strålglans. Nej, här handlar det om en konst som i bild efter bild lyser av skönhet ? kränger och böljar och ropar i glädje och lycka.


Jag vill uppriktigt säga att José Luis Craveros är en målare som äger penslar som doppats i guds egen koloristiska glöd och han stryker och sveper fram målerier som alla är dräktiga av liv, och som framstår som en känslans altartavlor. My Own World kallar han sin utställning och det framstår klart att han sökt i sitt inre, i sin egen lycka och glädje för att hitta fram till denna överväldigande samling av uttryck som i bild efter bild bara skänker och skänker och skänker innerlighet och rak och varm (och intensiv) glädje.

Dr Raul Oyuele vid Museum of the Americas, Doral, Floria, ligger bakom lanseringen av denna målare och en svit andra genuina bildbyggare.

Jag är glad över att ha fått se dessa hjärtats målare. I en tid av ett konstliv som flyr sinnets poesi så framstår denna utställning som en källa av friskt klart porlande vatten.