Artikelförfattaren till ”Trotskij gled omkring i limousin” måste ha förläst sig på populärvetenskapliga digestböcker skrivna av amerikanska historie- eller filosofiprofessorer som skyr folklig kamp och social oro som pesten och inget annat hittar i sina historiska studerkammare än allomfattande intriger och världsomspännande konspirationer i den politiska hanteringens värld. Alltid i skenet av massornas olidliga dumhet.

Bakom artikelförfattaren tycks vid närmare beskådan en konspirationsteoriernas sorglustige riddare dölja sig. Han trollar med de verbala knäna och citerar i parti och minut för att sjösätta det ena tokgalna historiska scoopet efter det andra. Enligt denne Michael Delavante var det minsann amerikanska kapitalister, bland andra Rotschild, Morgan ochden svenske bankiren Aschberg som gjorde revolution mot tsaren i Ryssland – inte det ryska folket eller ens bolsjevikerna. Och socialismen är minsann ett program för supperrika kapitalister.

Delavante ”bevisar” i sin artikel den ena hårresande teorin efter den andra byggd på intrigtrådar som löper i de mest sinnrika och utstuderade banor. “Faktaunderbyggnaden” till de vidlyftiga resonemangen är alltid hämtad från amerikanska professorers artiklar och böcker, som beskriver hur folkens förrädiska ledare i Europa suttit bakom lyckta dörrar och styrt världen tillsammans med profithungriga kapitalister.

I Delavantes teoribyggen blandas professorernas spektakulära bokcitat med ett eller annat kontrollerbart fakta, inlagda på strategiska ställen för att så att säga balansera eländet. Allt som förevarit i historien, speciellt revolutioner och grogrunder till socialism, har nu avslöjats i all sin ömkliga och korrumperadesolkighet av de välunderrättade amerikanska professorerna. För det rör sig om professorer. Inga vanliga drömmare utan alltid professorer...

Det är egentligen en klassisk rättshaveristkompost som Delavante kokar ihop i artikeln ”Trotskij gled omkring i limousin”. Den rör sig mellan oförargliga småfaktas banala återgivning till grandiost storslagna konspirationsteorier av sällan skådadomfattningoch volym. Alltihop garnerat med småpirriga anekdoter om revolutionära ledare.

I Delavantes värld har sociala rörelser ingen som helst roll eller betydelse. Svält, fattigdom eller social oro bland ”massorna” har spelat föga roll. Folket har inga hjältar i historien och inga landvinningar har gjorts genom folkets kamp för ett rättvisare samhälle. Allt är bara tillkommet genom sjaskiga konspirationer utförda av folkets degenerade ledare, i lag med förslagna kapitalister. Till detta läggs pikanta avslöjanden om ljusskygga möten bakom lyckta dörrar där stora avgöranden skett.

Delavante ”går till källorna” och hittar den ena förklaringenmer fantasirik änden andra till hur det hela ”egentligen” gick till. Det är okända professorer som ”avslöjar” delikata “fakta”. Delavantes förklaring om varför de amerikanska och europeiska kapitalisterna ”gjorde revolution” i Ryssland är en konspiratorisk förförelseakt i den högra skolan. Delavante föder helt enkelt en konspiratorisk påfågel i all sin yviga och färgranna prakt. Något tokigare får man leta länge efter. Det hela äger ändå stort underhållningsvärde i all sin genomarbetade galenskap.

I Delavantes värld har ”massorna” ingen talan. Möjligen har deras ledare enligt honom uppburit rollen av lycksökare som flyter omkring i limousiner och får pengar av pappa.

Delavante är inte buskablyg i sina hårresande upplägg. Han lyckas med konststycket att vända upp och ned på all mått och sans i sina ”analyser”. Man kan säga att nedanstående citat som enligt Delavantes är direkt tagetfrån den amerikanske journalisten Gary Allen i hans ”avslöjande” (vad annars?) bok None dare call it conspiracy kan utgöra en bra sammanfattning av den Delavantesiska komposten:

”Om man inser att socialismen i själva verket inte är ett program att dela på välfärden utan en metod att ta makten över den, då blir det till synes paradoxala faktumet att superrika kapitalister stöder socialism ingen paradox alls. Istället blir det helt logiskt, ett perfekt redskap för makthungriga galningar. Kommunismen, eller rättare sagt socialismen, är inte en rörelse från de förtrycka massorna, utan för den ekonomiska eliten.”

Detta är nästan underhållande. Man blir alldeles matt av Delavantes ihärdighet i andragandet av all denna ljusskygga och ”hittills okända” skugghistorieskrivning som han alltidhittar i just USA...

I Delavantes superkonspirativa kammarrevolutionsvärld duger endast bankirer och FBI-agenter som historiska rollfigurer och spelare. Några sociala rörelser eller folkliga uppror äger ingen eller noll betydelse, eller har helt enkelt aldrig existerat. Folkens vilja växer hjälplöst i skogen. Delavantes fråntar ”den dumma massan” all politisk handlingskraft, all förmåga till normalt politiskt tänkande och vardagligt förnuft.Folken existerar helt enkelt inte som handlingskraftigt subjekt utanär passiva som döda sillar helt raderade ur rollistan.

Jag kan tänka mig att Delavante sitter på sin kammare och googlar loss bland populärvetenskapliga källor (företrädesvis amerikanska och gärna FBI-influerade). Här presenteras professorer som är ”de mest pålästa personerna i världen” och som minsann vet ”vad som verkligen pågår och pågått”. Och att de av någon märkvärdig anledning allihop sitter på amerikanska universitet och snickrar på sina galna teorier gärna med en bakgrund som FBI-agenter, är ju anmärkningsvärt. Detta är påökt med någon perifer forskare som passerar revy, men som säkert också enligt Delavante ”... är en av de mest pålästa personerna i världen om vad som verkligen pågått och pågår...”.

Det där sista om “vad som verkligen pågått och pågår” doftar nästan grundbultiskt. Att Delavante genom dessa ”källor” har hittat den egentliga grundbulten till allt elände i världen. Ochatt associationerna då far i väg med honom som galna hundar i flock. Men när han hittar släktskap mellan Bush och den ryska revolutionen blir det lite väl mycket av det goda.

Jag får konspiratorisk svindelav alla dessa pseudovetenskapliga inlägg från diverse akademiska, amerikanska kammare. Delavante slår upp dem så att det historiska konspirationsstoftet yr över LFT:s sidor.

Hans artikel är kryddad med citat ur ”ansedda tidskrifter” eller ur ”utmärkta böcker” si eller så och det är alltid professorer av skilda karat som gör uttalandena. Här finns inga arbetare, fackföreningsledare, revolutionsledare eller andra politiska aktivister. Här finns bara amerikanska historie- eller filosofiprofessorer i långa vindlande banor.

Ingen uppslagsände är för liten eller för blygsam för att Delavante inte ska gå i gång på den och börja bygga höga och sfäriska konspiratoriska torn. Han har i denna enda artikel nämnd ovan lyckats revidera all historieskrivning och forskning av de senaste hundra åren genom att bland annat mena att den kommunistiska revolutionen i Sovjet var styrd och önskad av kapitalet. Det är naturligtvis helgalet!

Detta är pseudovetenskaplig historieskrivning i värsta amerikanska digeststil, där de små okända snacken över ett kafébord blandas friskt med hemliga sammansvärjningskonferenser på okänd ort länkade till stora offentliga skeenden. Det är helt galentokigt när Delavante med oefterhärmlig fantasi värker fram scenarios i värsta privatspanarstil. Något så kreativt konspiratoriskt har vi inte sett sedan den vilda dansen kring Palmemordet – där vissa privatspanare nådde höjdpunkter i sina galna teoribildningar om hur Palmemordet gick till.

”Grunden för att störta tsaren och införa kommunismen i Ryssland lades redan 1905 när storbankiren Jacob Schiff genom Kuhn Loeb and company lånade ut 200 miljoner dollar till Japan för att finansiera dess krig mot Ryssland.”

Jahaja. Halleluja. Och hur har detta kommit till världens kännedom då? Jo, det ”avslöjades” naturligtvis i ”en artikel i New York Times”. Återigen denna konspirativa ”avslöjandehistorieskrivning” där inget är bevisat med underbyggda fakta, utan just ”avslöjat”.

Delavante bygger med andfådd entusiasm upp klassiska konspirationsteorier genom att ta lösryckta citat ur en text här och koppla dessa till en text från en annan tidsperiod, och vips så har han en fläskigt galen händelsekedja med länkar viga som i värsta gymnastspagat. Och då ligger den där – en lockande konspirationsteori. Han saltar alltid med ett och annat trovärdigt och kontrollerbart småfakta. För balansens skull.

En annan goding från Delavantes konspiratoriskasmörgåsbord är när en ridande kurir ”vid namn Jakob Lanz” 1776 dödades av blixten och ännu ett hemligt sällskap avslöjades. Det var ”den hemliga orden Illuminate i Bayern” bildad av en Adam Weishaupt, vars syfte var att: ”...bland annat störta regeringarna i Europa, krossa religionerna och upphäva all privat äganderätt...”. Och detta volymiösa och storvulet ambitiösa projekt är naturligtvis kommunismen i sin linda enligt Cervantes...förlåt Delavante... min felsägning här orsakas av att jag påminns om riddaren av den sorgliga skepnaden Don Quijote som slåss mot väderkvarnar. Jag ber om ursäkt.

Delavante åker kana bland okända och ökända historiekällor och kryddar med famösa utläggningar från före detta FBI-anställda. Den amerikanska universitetsvärlden är känd för att hysa diverse före detta FBI- eller CIA-betalda som sitter på gamla underrättelsepengar och dessutom lyfter statliga forskningsbidrag för att från universitetsposter sprida teoretisk dynga och historiska konspirationsteorier över världen. Sedan när blev en amerikansk före detta FBI-anställd ett trovärdigt sanningsvittne till politiska skeendens motiv, bakgrund och historia?

I Michael Delavantes värld är inga detaljer för små för att bygga konspirationer av avgörande historisk betydelse kring. Och Delavante hotar dessutom med att presentera fler matiga konspirationer i ”kommande artiklar”.