– För många har sälarna blivit en fruktansvärd plåga. Vi är djurvänner och skjuter inte för skjutandets skull. Men det ska finnas plats för oss båda, säger Jan-Erik Holmberg, ordförande i Sydkustfiskarna avdelning 46, i Blekinge läns tidning den 2 februari.

Han talar om gråsälarna och deras intresse för torsken och förmåga att ta sig in i fångstredskapen. Intressekonflikten mellan sälar och yrkesfiskare är inte ny. Naturvårdsverket lägger i dag fyra miljoner kronor per år för att ta fram fångstmetoder som skyddar mot sälar, men trots detta kvarstår problemet.

Man beräknar att det finns 26 000 sälar i Östersjön och att de ökar med 2000 per år. 2001 infördes skyddsjakt av säl längs Östersjökusten, dock inte i Blekinge där diskussioner om jakt nu pågår. Under 2008 sköts 90 gråsälar av Naturvårdsverkets tilldelade kvot på 210 djur. Lars Lindhal på länstyrelsen i Blekinge menar dock att gråsälarna ökar så mycket i antal att en begränsad skyddsjakt inte gör någon stor skillnad.

Jakten ska först och främst bedrivas från land eller från is, men yrkesfiskare som drabbats av skador på fångst eller redskap kan ansöka om tillstånd att få jaga från båt. Föreningen Djurskyddet menar att sådan säljakt är oetisk ur jaktsynpunkt, då jakt i vatten inte följer de normala kraven på säkra skott, eftersök av skadat vilt och möjlighet att bärga bytet.

Gråsälarna i Östersjön har haft en tuff resa. På 1960- och 70-talet minskade sälbeståndet i Östersjön kraftigt på grund av intensiv jakt i kombination med miljögifter som försvårade deras fortplantning. Havsmiljöutredningen slog larm 2006 om algblomning, syrefattiga bottnar och mycket dåligt fiskebestånd i Östersjön. Samma år upptäckte Naturhistoriska riksmuseet att tarmsår ökat kraftigt bland gråsälar, något som forskare tror kan bero på miljögifter. Naturvårdsverket menar att minskad säljakt och förbättrad havsmiljö fått till följd att sälarna återhämtat sig och beviljade därför ökad jakt 2007.

Jag anser att yrkesfiskare och ”djurvänner” som Jan-Erik Holmberg ska fråga sig om de verkligen kan kalla sig både och, och om de över huvud taget ska få fortsätta med sin verksamhet – att fiska torsk – som är en hotad fiskart. De bör förstå att torskbeståndet går mot sitt slut och därmed kollapsar den marknaden. Den bör inte heller ersättas av någon liknande marknad, då det som nu sker med torsken försvårar för annat liv i Östersjön. Inte heller bör Sverige utöka skyddsjakten på säl eller införa allmän jakt, något som skulle ge liv åt en ny marknad liknande den i Norge, Grönland, Kanada och Japan.

Ännu en gång ser vi Darwins lära satt ur spel av människor, genom att de så fort de stöter på motstånd tar till den förlängda armen – vapnet. Sälarna har i sig själva en utomordentlig förmåga att ta sig in i fångstredskapen. Vad är det om inte styrka? Om vi leker med tanken att naturens lag skulle få råda den här gången, vad skulle hända då? Skulle sälarna ensamma kunna hålla fiskebestånden stabila? Låt dem pröva.