Som en gåva från ovan: jul för att det är kul?
För de kristna är julen en tidpunkt då de minns Jesus Krist födelse och därför också en högtid som förknippas med glädje, kärlek, trygghet och gemenskap. Hela sju miljoner i Sverige är medlemmar i svenska kyrkan och julen firas i så gott som varenda hem. Men att julens religiösa budskap försvunnit i julgransglittrer och knäck är det få som törs tala om. För hur många av alla dessa julfirare bejakar egentligen det kristna budskapet som julen står för?
Hysterin kring julen har eskalerat de senaste åren. Många verkar betrakta julen som en rent folklig tradition men vill ändå behålla de religiösa symbolerna för att de är vackra och skapar en mysig stämning i hemmet i en mörk och kall tid. För många är julen ett ypperligt tillfälle att shoppa och att få sådant man önskar sig såsom en mössa, en bakmaskin eller varför inte ett fotbad? Julen är också ett ypperligt tillfälle för företag att sälja mer exklusiva julklappar, som t ex belgisk choklad och päls från Kina.
Enligt lagen är vi fria att utöva vår religion. I bibeln står det att du inte ska häda. Trots detta har kyrkan mycket sällan uttryckt sin åsikt om 2000-talets konsumtionshysterin i Jesu tid. Gratisreklam? Vilken åsikt och roll har egentligen kyrkan i att företag massproducerar kristna symboler i egenskap av prydnadssaker och säljer dem till alla möjliga slags människor? Är det inte att ringakta julens budskap om glädje, kärlek, trygghet och gemenskap att springa runt och slåss om julklappar i affärer med kameror och kontokortssystem som registrerar vår närvaro, att vi trots önskan från våra barn inte har råd att köpa julklappar, att vi år efter år köper grisen i säcken och chansar på att den hann leva ett "riktigt grisliv"? Julhysterin tydliggör samhällsklyftorna för de som vill se dem. Julhysterin ger företagen extra klirr i kassan och ännu mer makt över våra liv till nästkommande år. Och värst av allt, julhysterin invaggar barn i ett följsamt levnadssätt och förstärker människors ha-begär.
Traditioner skapar gemenskap. Vad för slags gemenskap skapar julen? Och är det egentligen julfirandet i sig som skapar gemenskap? Dagens traditioner bygger på det förflutna, på gamla vanor, d v s sådant som vi känner oss trygga i. Likaså är det med julen: släkten samlas, man lagar mat, äter gott, pratar jobb och fritid, ser på Kalle Ankas jul och Tomten delar ut julklappar. I en del familjer sker detta i en annan ordning och Gud nåde den som ändrar på den! Vad är det för slags trygghet människor känner vid jul? Tryggheten med att fira jul skulle jag vilja likna med att gå på McDonalds - vi vet vad vi får och det känns tryggt i en för övrigt osäker och skiftande värld. Att fira jul är för många det enda eller ett av få tillfällen då vi träffar familjen eftersom vi är upptagna alla andra dagar om året. På så sätt hjälper traditionerna oss att "hålla koll" på våra liv men också att rättfärdiga vårt leverne.
Har då inte alla oavsett religiös tro rätt att hänga på "julfirarvågen"? Jo, men de bör vara medvetna om att de i samma ögonblick förvandlar Jesus till alla möjliga sorts företag. Om vi byggde upp tolerans och respekt inför varandras tro och levnadssätt skulle vi inte behöva använda ord som ringakta eller diskriminera. Hur kan vi skapa traditioner som blickar framåt och utvecklar vårt tänkande? Genom att vi skapar dem själva, förnyar dem då och då, och delar med oss av dem till andra. Att lära sig tänka kritiskt och skapa utifrån sitt eget jag, sina egna värderingar och sin egen tro frambringar allt det som julen står för: frihet, kärlek, trygghet och glädje. Gemenskap finner vi i demokratiskt utformade framtidsvisioner och de behöver inte överskuggas av någon religion.
Kreativa nyskapande människor, jag tror på er året om.