Det är ett stort grepp Vladimir Oravsky tar om det svenska kulturlivet i sin bok Friheten i kulturen. Oravsky har varit kulturchef i Umeå och han är författare, dramatiker och filmregissör. Han visar på ett konsensustänkande som enligt honom existerar i svensk kulturliv men också på den skrämmande behandlingen av hans och Kurt Peter Larsens bok Från Astrid till Lindgren.

 

Oravsky har åstadkommit något så ovanligt för svenskt vidkommande som ett betydelsfullt verk om litteraturens viktigaste principer och moraler. Han visar hur författarens rätt till det fria ordet alltid har ansatts av diverse knep och anslag. 

Oravsky slår även fast hur viktigt det är att den litterära produkten ägs av författaren – ett välkommet försvarstal i dessa tider när man från alla håll angriper konstnärer och författare. Dels i exempel på det fria ordets kränkande som i fallen Salman Rushdie och Roberto Saviano, men också i försöken att reducera kulturell verksamhet till en marknadsmässig köp- och säljaffär.

 

I Friheten och kulturen går Vladimir Oravsky till botten med felaktiga uppfattningar kring författarens rätt att skriva om kända personer. Detta sker helt i samklang med bokens huvudärende att visa hur hans och Kurt Peter Larsens bok Från Astrid till Lindgren till en början stoppades genom en obehaglig och underdånig respekt för Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman och hennes uppfattning om boken.

 

Ingen, varken den lede eller hans moster eller ens Astrid Lindgrens dotter, ska kunna hindra en författare från att skriva om vem denne vill, inte ens om det gäller den världsberömda Astrid, menar Oravsky. Här tar han jämförbara exempel som författaren Alexander Ahndoril och dennes bok om Ingmar Bergman. Han tar också fram illustrativa utländska exempel i samma ärende.

Friheten i kulturen sällar sig i flera likheter till två andra böcker i de senaste årens utgivning. Det gäller Lars Noréns En dramatikers dagbok och Maja Lundgrens Myggor och tigrar om vilka jag skrev i en recension i LFT 29/8-08. Vladimir Oravsky begår lustmord på det mesta och de flesta i det svenska kulturlivet. Och äger man faiblesse för verbala avrättningar och vill se huvuden rulla så trycksvärtan stänker ska man omedelbart inköpa denna bok och förskansa sig i bästa fåtöljen, rulla ned gardinerna och dra ur jacket till bredbandet, stänga av mobilen och låsa om sig. Maken till frontalangrepp på det etablerade kulturlivet har inte skrivits i detta land sedan Strindberg drog ut i den gigantiska pennfäktning där han sågade hela det dåtida kulturetablissemanget vid fotknölarna.

 

Friheten i kulturen är en mycket läsvärd attack på det svenska kulturlivet. Men man frossar i avrättningarna på egen risk. 

Oravskys avslöjanden och storslaget anlagda antydningar och misstänkliggörande får läsaren att tappa tron på alla recensenter, när dessa upprepar likartade omdömen om samma litterära eller konstnärliga verk, och på detta sätt murar in i folksjälen vad vi ska tycka och köpa i bokfloden.

 

Friheten i kulturens egentliga ärende, och det bärande exemplet på kulturlivets unkna bykerier enligt Oravsky, är ett manus vid namn Från Astrid till Lindgren där Vladimir Oravsky och medförfattarna Kurt Peter Larsen och Ann Ljungberg skrivit om en period i Astrid Lindgrens liv. Det är en berättelse om hennes unga år, och detta manus har dansat genom flera förlags utgivningsmaskinerier och sedan omarbetats ett antal gånger, där bland annat Ann Ljungberg hoppat av på vägen. 

 

Det är turerna kring dess tillblivelse och utdragna och försenade publicering som fått Oravsky att skriva Friheten i kulturen.

 

Manuset Från Astrid till Lindgren resulterade i tre bokförlags förberedda utgivning, vilka alla slutade med mystiska tillbakadraganden och till detta kryptiska förklaringar och märkvärdiga skäl till varför utgivningen stoppades. Något som enligt Oravskys bevisföring direkt kan härledas till en märklig hänsyn till Astrids dotter Karin Nymans negativa uppfattning angående utgivningen. Oravsky påpekar dessutom att Astrids dotter enligt egen utsaga inte ens läst boken utan ”fått den refererad för sig”. Här reser Oravsky principiella frågor om vilken rätt man har att skriva om kända personer och vilken rätt deras efterlevande bör ha att kunna påverka utgivningen.

Friheten i kulturen är en litterär kraftprestation som bygger på att Oravsky vill gå till botten med det, enligt honom, konsensustyrda kulturlivet i Sverige.