Det hela började som ett skolprojekt. Fyra år senare är den världens sjunde mest besökta internetsida, med över 110 miljoner aktiva användare. Jag pratar såklart om Facebook. Ett forum där man med enkelhet kan skapa sig ett konto, ladda upp bilder, prata med vänner, skicka inbjudningar till fester och diverse annat. Det hela är ett mycket kraftfullt verktyg i vardagen.

Jag är varken för eller emot Facebook, men som användare har jag en del funderingar rörande en del saker, framförallt två. Den ena är en tanke om oss som människor och den andra en tanke om vårt samhälle.

För vilka är vi? Vi är vad vi upprepat gör, sa Aristoteles. Så vem är jag när jag spenderar mer och mer tid på att skriva smarta kommentarer och ögna igenom alla mina bilder? När jag i hopp om kontakt börjar logga in allt mer ofta för att se om någon har skrivit till mig?

Men det är inte tiden jag spenderar som oroar mig. Nej, det som oroar mig är självupptagenheten. Jag börjar nämligen märka att jag, liksom många av mina vänner, har börjat spendera mer och mer tid för oss själva istället för att verkligen träffas.

Mina tankar om Facebook och samhället är av helt annan karaktär. Många av oss ser Facebook som en personlig sfär på internet, vår lilla sida, vår portal till det digitala. Men Facebook är inte skapat av oss. Facebook är ett företag. Och vi får aldrig glömma att Facebook är ett företag. För ett företag har inte ett samvete som du och jag. Ett företag drivs primärt av ett vinstintresse.

Allt sparas. Allt. För tror vi verkligen att det vi ”tar bort” försvinner? Varför skulle ett företag låta oss radera information om oss själva, när det är just denna information det tjänar pengar på? Personlig information från över 110 miljoner människor. (Med rättigheter att utvidga denna information från andra källor likt nyheter) för att sedan kunna, om de vill, sälja den till tredje hand. Kan vi ens förstå vad det här kan få för konsekvenser?

Men som sagt, jag skriver inte detta för att få oss att sluta använda Facebook. Jag tror istället att vi måste utmana oss själva. Undvika att använda Facebook för en dag, eller en vecka om vi så orkar, och känna efter hur det känns. Vi måste reflektera över hur mycket vi behöver Facebook och om vi gagnas av ett sådant behov eller ej.

För jag tror inte på revolution. Jag tror på evolution.
Vi är vad vi upprepat gör, sa Aristoteles
Så vilka är vi då, egentligen?