Jag gjorde det min fackföreningstidning - Lärarnas Tidning -  gjorde reklam för. Jag beställde den 8-sidiga broschyren från Skolverket, som kom välpaketerad till en kostnad av en liter mjölk = 8 kr, som jag får betala från mitt redan urgröpta konto. Ett svek redan det.
  En snabb genomläsning sade det jag redan visste. Det är ingenting för arbetslösa. Som vikarie är jag bara anställd de dagar jag har vikariat. Jag har ingen arbetsgivare, som tar sitt ansvar.
  De vackra orden ger mig ingen möjlighet till återkomst och “Ett lyft i karriären”, som broschyrens titel lyder.
   Jag är behörig lärare med 25-årig erfarenhet. Ingen vill ha mig vare sig i Luleå eller på andra orter där jag sökt jobb. Jag har även sökt andra jobb än lärarjobb, men anses antingen som för gammal eller så är jag svartlistad, eftersom jag inte har rätt “partibok”.
   För att komma i fråga vad gäller rätten till “Kunskapslyftet” är att jag har en anställning, men det har jag inte.
   Hade jag haft det hade jag genom arbetsgivaren haft rätt till denna fortbildning. Som arbetslös – icke. Det är sådant som brukar kallas Moment 22.

Bror Kajsajuntti
Gösgränd 1
974 52  Luleå