Det finns för det första inget som heter ”på distans” vad gäller ämnet jag ska ta upp, antingen är man med eller emot, aktiv eller avtrubbad passiv, låter det vara en självklar del i livet eller förkastar hela konceptet. Eller så är du kanske den med skygglappar på. Men för att kunna ta ställning till alternativen krävs det dock att du är medveten. Och hur ska du då få denna kunskap som gör att du aktivt kan göra ditt val av vilken sida du vill tillhöra?
Följ med här…
För drygt två år sedan fick jag nys om något intressant, det gick ut på att producenter i något fjärran land skulle få en schysst lön och slippa arbeta i giftiga och livsfarliga miljöer. Något självklart trodde jag. Rörelsen, Rättvis handel, växte fram tidigt, framför allt under 60 – 70talet då främst genom NGOs (Non- governmental organization) och enskilda individer men även i politiska sammanhang, då kallat ”Trade not Aid”. Och har sen dess vuxit sig starkare och brett ut sig. Jag fick tips om en sida på Internet och även en dokumentär som SVT hade sänt om klädindustrin i Kina. Efter att jag tagit del av dessa, klickade jag mig vidare från sajt till sajt och var fast. Fast, i denna nya upptäckt som sen länge verkat parallellt med det liv jag lever men som gått mig totalt förbi, så som många andra också missat vad det hela handlar om. Mestadels för att vi fokuserar på våra egna liv, det som känns närmast om hjärtat utan att tänka på vem eller vilka som faktiskt får sota för att vi ska få den där snygga tröjan lite billigare eller bara att vi får mat på bordet. Jag själv har aldrig varit en initiativtagare utan istället hållit mig i bakgrunden, låtit andra ta plats för att försöka komma på vad jag vill. Jag har tidigare lycktas lista ut vem jag är och hur jag vill vara men inte vad jag vill fylla mitt liv med. Den nöten lyckades jag knäcka med hjälp av distanskursen jag kom in på i våras, Rättvis handel, på Röda Korstes Folkhögskola.
Bland det första jag fick höra, under den första kursträffen när jag mötte mina nya kurskamrater, var att om jag tyckte det kändes förvirrande då, skulle det inte bli mindre invecklat senare utan snarare tvärtom. Nio månader och en oförglömlig studieresa till Sri Lanka senare sitter jag här med löjligt många nyanser av ett och samma mål. Att allt inte är svart eller vit visste jag ju i och för sig redan men när något som för länge sedan borde ses som självklart, både i teori och i praktik, visar sig vara hästlängder ifrån det blir jag rasande. Jag rasar mot företagen, fabriksägarna och regeringar. Besvikelsen riktar jag mot alla, var och en av oss, vi som masskonsumerar för att tillfredsställa vårt lyxbehov.
Jag reste till Sri Lanka med hopp om att kunna säga att rättvis handel faktiskt gör skillnad. Och hur liten skillnaden än tycks vara för oss i nord, var den betydligt större för producenten, arbetaren, människan i detta fjärran land. Jag lärde mig att inte tänka hur dem borde ha det utifrån mitt perspektiv utan utifrån deras. Förutsättningarna på Sri Lanka är som natt och dag jämfört med Sveriges.
Det som förbryllar mig är när människor i Sverige, ett land som ska vara väl utbildat och berikat med kunskap inte har en aning eller väljer att bortse ifrån hur mycket vi faktiskt kan göra för att arbetare i länder som Sri Lanka eller Nepal ska kunna leva drägligt. Vi här hemma gnäller på lönerna, vi tjatar om att vi inte har råd med den nya tekniska prylen som vi absolut måste ha, vi vill ha mer pengar så att vi kan stilla våra begär och beroenden. Jag har gjort det, gör det till viss del fortfarande, skillnaden är att jag idag tänker efter om det verkligen är något jag faktiskt är i behov av eller om jag kan låta girighetskänslan rinna av mig och få pengar över till annat. Att med gott samvete kunna inhandla mat som jag vet gynnar miljön och producenterna, människorna bakom varorna ger mig större tillfredställelse än något annat. Att stolt kunna bära kläderna som är producerade under schyssta förhållanden är bara en av de många fördelar jag personligen tjänar på genom att jag skaffat mig kunskap om hur saker tillverkas och vilka som får ta konsekvenserna.
Jag uppmanar inte någon att sluta konsumera, för handeln behövs och är viktig för ett fungerande flöde av världens resurser. Men jag uppmuntrar till och hoppas på att fler väljer att bli medvetna konsumenter. Globaliseringen är en bra metod att öppna upp för större marknad. Men när ca.20 % av befolkning (den rikare) i världen lever på, avverkar ca.80 % av världens resurser är det något som är helt galet.
Därför känner jag att Rättvis handel är ett enkelt sätt att göra skillnad. Rättvis handel handlar inte bara om att handla, utan om informationsspridning och att öka förståelse för hur andra människor lever.
Mitt motto;
Kunskap föder kunskap om den ges vidare, vilket i sin tur skapar förståelse och ökad medkänsla. Med de orden öppnar jag nu upp för debatt. Rättvis handel är ämnet…
Länktips
www3.redcross.se/templates/Page____3595.aspx
