Grönt är livsåskådning. Mitt gröna är min livsåskådning, det är vad jag tror på, håller högt ja, kanske till och med heligt.

I varje människa finns ett okränkbar inre väsen, ett kärlekens väsen som varken kan skadas eller dödas. Jag kombinerar denna tro med en tro på reinkarnation. Det hjälper mig att orientera mig, det ger mig en kompass i det gröna, men jag har märkt att andra gröna tänkare inte tror på dylika andliga fenomen. Även de verkar kunna dela min gröna världsbild på sitt sätt. Men ändå jag tror på det andliga och att detta andliga består av kärlek, skapande och utveckling.

Härav följer…..

Individens frihet
Barn är här för att utvecklas av sina erfarenheter och inte genom att ta efter vuxnas fixidéer om vad som är rätt och nyttigt. Låt barn utvecklas i fred! Beskydda dem fysiskt, vårda dem ömt, hjälp dem, men tro inte att du vet mer om vad deras livsbana kräver än de. Barn, och alla individer hela livet ut, bör erbjudas en fullständigt fri lärdomsväg. Det är inte när vi säger ”kärlek” eller predikar solidaritet som barn tar till sig budskapet, det är när vi utstrålar kärlek och lever i solidaritet som de kan känna att deras väg i kärlek och solidaritet känns rätt. För dem. Dessutom är det inte direkt kärlek och solidaritet vuxenvärlden predikar! Ekonomism, piska och morot, straff, våld och maktsträvanden ingår i de självklarheter som de vuxna ägnar sig åt.

En skola bör bli de fria valens väg, inte för att kapitalister ska ha ett ytterligare lukrativt val att göra, utan barnens fria val. Både vinstintresse och politiskt fingerpockeri är en begränsande faktor av denna frihet. Kultur i alla dess former behöver vara lika fri som religion.

Brott och straff
Straff är ingen lösning! Aldrig. En orolig värld kan få för sig att låsa fast desperata människor som skadar andra. Det är naturligt, om man är rädd, men denna rädsla ska inte blandas ihop med viljan till att straffa. Ingen handling mot en själv ska nånsin bli beivrat! Hjälp kan behövas, ibland i överdåd, men det är ogrönt, ja, direkt falskt att säga att jag straffar dig eller låser in dig för din egen skull!

Grönt är livsåskådning, ej moral
Grön politik bör syfta till att ge gröna idéer och människor med gröna tankar ett livsutrymme, inte att lotsas att alla är gröna! En grön människa tror på solidaritet, tror på medmänsklighet, tror på naturens egenvärde och älskar den. En grön människa är inte mer fullkomlig än andra, men tror på andra saker.

Den gröna människan vill gärna finna det enkelt att låna ut sina pengar till goda saker, utan att behöva belastas med ränteinkomster. Hon vill gärna låna till bra saker, så bra saker att det skulle kännas avigt att försöka klämma fram räntor till ändamålet. Tänk om jag byggde ett hus för hemlösa, varför skulle jag tycka att den som har pengar på hög ska bli rikare av detta?

Trygghet är kreativt
Vi lever inte i ett kravlöst samhälle, även om jag tror att helt annat än just krav förmår människor att prestera gott. Empati är en viktig del i detta. Ska jag hellre hjälpa tant Agda upp, för att hon har ramlat, har ont och inte kan resa sig själv, eller gör jag så för att jag annars inte får lön och därmed inte heller mat från butiken? Grönt är att bry sig om varandra.

Människor vill känna sig trygga, inte bara de gröna. En garanterad inkomst för alla är en självklar del av en trygghet. Ställ gärna krav på medmänniskor, om det känns bra, men förvägra dem inte tryggheten för det!

Egentligen tror jag på att lön överhuvudtaget inte ska kopplas till prestationer utan till grundläggande behov. I stort skulle vi kunna få lika lön, alla. Men detta är en tanke som kan bli farlig i händerna på maktmänniskor. Förutsättningen för att alla ska kunna hålla tillgodo med en lika lön är en inre insikt. Denna inre insikt är få som har. Den går inte att tvinga fram via lagar och polisiärt våld. Det är en grön utvecklingsväg och inte en politisk doktrin. Liksom räntefrihet, liksom ifrågasättandet av ägandet. Men politiken kan hjälpa till och sluta bekämpa!

Varför ska vissa äga massor och andra nästan inget? Det beror på att andra har presterat mer sägs det rätt ofta. Men varför ska då två bebisar ha helt olika ägande när de föds? Det är en avgörande skillnad på ägande för sin trygghets skull och av andra skäl. Visst jag vill kunna lita på att min tandborste står kvar på morgonen. Att det finns mat i jordkällaren, ved i vebon osv. Jag behöver det för min trygghet. Trygghet går att garantera med andra medel å andra sidan är det väl inte så farligt med detta ägande. Men vem ska få äga jordens goda, åker, skog, fruktträd, stränder och dess malmer? Det är alla varelsers gemensamma  rikedom, som naturen helt spontant bjuder på utan åtskillnad.

 
Det finns inga gränser!
Det finns inga gränser! Låt folk vandra fritt över jordens yta!

Våld föder våld! Vi har inte gjort upp med våra inre aggressioner, det gör att våld förekommer. Skulle jag ha kommit längre i min utveckling skulle jag antagligen också våga ifrågasätta polisiärt våld. Tufft kan det kännas i en våldsälskande värld.

Men jag vågar, och jag påstår att det vore direkt irrationellt att låta bli, att säga ifrån om militärt våld, en militär våldsapparat och medföljande vapenindustri! Detta är min pacifism och jag ser hur många exempel som helst på att våld föder våld!

Här kommer vi till begreppet ändamålen helgar medlen. Den som säger så har en falsk föreställningsvärld. Jag kan gå med på att det kan kännas bra att använda vita lögner för att uppnå ”högre mål” som frid och skenbar empati. Men egentligen tror jag att inget riktigt äkta grönt mål uppnås med hjälp av ogröna medel. Men se det som en stig genom skogen. Ogröna medel är att gå en extra krok på vägen. Inte en önskad extra krok som ger en rik upplevelse av nya vyer eller fina blåbärsställen, utan en som faktiskt ställer till med besvär. Fram kommer man ändå, men det är inte till någons fördel. Så är det med ogröna medel också.

Maktens natur
Här kommer vi till drömmen om mer makt än vad en själv tillhör. Egentligen skulle jag kunna hänvisa till tolvstegsprogrammets Sinnesrobön; ” Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra - mod att förändra det jag kan - och förstånd att inse skillnaden.”

I grunden har jag bara makt över mig själv och min utveckling. All annan maktutövning är ett falsarium. Betvinga kan man nog, se alla diktatorer, despoter, patriarker etc. Vi kan manipulera varandra men inte styra till god utveckling. I ett gott sammanhang kan vi genom samtal och demokratiska beslutsformer stimulera varandra till kreativt hanterande av gemensamma problem. Men ett gott sammanhang, i denna mening, kan aldrig bli storskaligt. EU har inte bara ett demokratiskt underskott, den är en demokratisk omöjlighet, en tulipanaros. Redan mindre länder, eller t.o.m. regioner och kommuner är för stora. En klok indian jag träffat menade att en by fick det vara, inte mer.

Hur många de är, som än kallar sig gröna och tror på EU-s framtid, kan den aldrig bli demokratisk ur min gröna synvinkel! Och utan demokrati är denna typ av organ livsförödande. Jodå, man kan komma överens om tågbanor, vägar och en del gemensamma lösningar i ett land, men sånt måste byggas upp nerifrån och inte som diktat från enväldiga parlament.

Självtillit och självförsörjande är en grund för det gröna tänkandet, small is beautiful. Det handlar inte om isolering eller osolidariska samhällen som ser allt de kan roffa åt sig som sitt. Detta garanteras av den fria invandringen, nej, det handlar om en miljö att växa i, både som samhälle och som individ. I sådana miljöer kan en äkta solidaritet växa fram och spridas.

”Frihet, syskonskap och jämlikhet”.
En kulturellt helt fri människa, fri att välja att låsa sig i sin könsrol eller låta bli, fri att missbruka eller att låta bli, fri att tänka, känna och älska. Fri från andras tvång även om andra tycker att tvingandet är deras frihet. Fria över sig själva inte att fritt inkräkta på andra.

Syskonskap är att dela solidariskt, tänka på varandras behov och bygga i gemenskap. Lön efter behov prestation efter förmåga, engagemang och motivation.

Jämlikhet är rättvisa, inte bara med ett feodalt patriarkaliskt måttstock utan allas rätt till Jordens frukter, genomskådliga lagar, demokrati utan hierarkiska strukturer, och utan diktaturstatens kontrollapparat.

Allt detta och mer därtill är mitt gröna. Jag tror att det ligger i människans och naturens väsen, likt klorofyllet i växtligheten, en katalysator för en god utveckling, kanske den ända hållbara vägen.