Många tycks tro att basinkomst leder till att de flesta slutar att arbeta och att ekonomin och välfärden därmed skulle kollapsa. En måttlig basinkomst får dock knappast de följderna. Några kommer att jobba mindre (svenssons som har "livspussel"), men några kommer också att jobba mer (de som idag är fastlåsta i bidragssystemen). Basinkomsten medför därmed arbetsdelning och bättre socialt klimat. Samhället blir också mer pluralistiskt, då det blir lättare och mindre riskfyllt att starta småföretag och då alternativa livsstilar och projekt gynnas (kollektivboende, ekobyar, kultursektorn mm). Ytterligare en fördel är att det stigmatiserande socialbidraget kan fasas ut.

Utöver basinkomsten skulle mitt Radikala Parti, i likhet med V och Mp, förespråka mindre klasser i skolan, mer kultur, förebyggande hälsoarbete, global demokrati, bättre presstöd, utbyggd kollektivtrafik osv. Givetvis skulle det också kritisera den amerikanska utrikespolitiken liksom krigsindustrin i allmänhet. Inom vissa områden skulle partiet dock vara liberalt. Exempelvis när det gäller synen på arbetsmarknaden (som borde vara mer flexibel) och myndigheterna (som är för många). Fackföreningarna är problematiska då de står i vägen för basinkomst, gynnar insiders och agerar småföretagarfientligt. Ett typexempel är LAS-principen "sist in-först-ut", som innebär att de etablerade gynnas på bekostnad av de oetablerade. 

Livsstilsliberalismen: Två områden är särskilt viktiga, drogpolitiken och sexpolitiken. Totalförbudet på droger, inklusive eget bruk(!), medför att allt sker bortom myndigheternas kontroll. Den organiserade brottsligheten gynnas. Narkomaner söker ej läkarvård eftersom de är rädda för fängelsestraff och ibland för de smittor vidare på grund av smutsiga sprutor. Dessutom är dödligheten i droger större i Sverige än i de flesta andra EU-länder, troligtvis p.g.a. förbudslinjen. Ytterligare en sak är att metadon faktiskt gör nytta. Det globala perspektivet får vi inte heller glömma. I Colombia till exempel är kriget mot knarket en miljardindustri. Men trots alla miljarder, all förgiftad mark och allt blod som spills så minskar inte produktionen. Om en åker förgiftas så flyttas bara produktionen till annan plats. Kriget mot knarket är med andra ord ett komplett fiasko. Det är därför Lula, Evo Morales, Chomsky med flera är emot "kriget mot knarket". Man kan inte bomba fram fred och inte heller bomba bort knarket. Men ekonomiska styrmedel, statlig kontroll, gratis hälsokontroll och information är mycket bra.

Sex- och porrfrågan omgärdas också av ett töcken av missförstånd och moralism. Bra sex skall enligt moralisterna för det första ske i hemmet, inom äktenskapet. Den skall vara monogam, heterosexuell, tvåsam. Hjälpmedel bör inte finnas och åldersskillnaden bör inte vara för stor. S/M-inslag bör ej förekomma och ej heller pengar. Kvinnan bör inte heller vara "översexuell". Allt övrigt, från tillfällig sex till S/M eller sex mot pengar faller utanför det normala. Det bör därför därför förbjudas eller censureras bort. Ett kyrkligt/feministiskt påbud! Kvar återstår sexet i kärnfamiljen samt "porr" i form av heteropar som i motljus har romantisk sex på en strand. Allt annat går bort för att det är för fult, för äckligt, för omoraliskt, bryter mot guds bud, är uttryck för patriarkala värderingar osv. Själv har jag, i likhet med sexdebattören Petra Östergren, svårt för att säga att visst sex är bra och annat är dåligt. Hon har dessutom visat att porr inte leder till aggressivitet eller sned kvinnosyn. Ett grundtips är därför att partiet förordar porr med minimal censur och att sexarbetare får rätten till F-skattsedel (alternativt certifikat, som de införskaffar personligen).

Staten bör vidare varken förbjuda proffsboxning, homoäktenskap eller slöjor. Förmodligen bör inte heller eutanasi bör vara förbjudet (dvs att beslutsföra individer har möjlighet till läkarassisterade självmord, för att undvika stort och långvarigt lidande). Vem vill, handen på hjärtat, leva om det enbart är förenat med kroniska smärtor? Och vem vill bli förbjuden av staten att gifta sig eller ha slöja? Staten bör inte ägna sig åt privatmoralism av det slaget, att bestämma hur folk ska leva. Med samma frihetsargument bör även kriminalvårdens nya förbud mot att bläddra i porr på rummet, spegla sig i träningslokalen, använda tandtråd på rummet samt att ha fler än 20 kort av familjen kastas i sopkorgen.

Global politik: Fri invandring är nästa punkt. Att papperslösa får stanna och samma rättigheter som övriga medborgare är ett självklart första steg. Anledningen till att de etablerade partierna motsätter sig fri invandring är helt enkelt att de är rädda för att välståndet skall jämnas ut i världen. På liknande sätt är fackföreningarna emot alla som inte har rätt behörighet, alla som inte har fast jobb, eftersom deras främsta prioritet är att gynna den egna gruppen, bevaka gränslinjen mellan insiders och outsiders. Partiet borde vidare kräva avskaffade jordbrukssubventioner, tobinskatt samt ökade resurser i kampen mot HIV-aids, tbc och malaria. Inom biståndspolitiken skulle partiet kunna driva kravet på att en andel, säg 50 procent, går till att stödja lokala, regionala eller nationella försök med basinkomst, skolpeng och hälsopeng (mot bakgrund av lyckade försök i Brasilien med mera). När det gäller Israel/Palestina så borde partiet, av freds- och solidaritetsskäl, förespråka enstatslösningen.

Ungdomsinriktning: Ungdomsorienterat blir partiet först och främst genom basinkomsten. Andra fördelar är att klasserna blir mindre, att yrkeskåren lärarassistenter införs, att doktorander får bättre villkor samt att skollön i gymnasiet införs (med vissa motkrav). Partiet gör vidare gemensam sak med Piratpartiet i fildelningsfrågan och i kampen mot övervakning. Partiet säger ja till alternativa skolformer, lärlingssystem och alternativ till betyg. Som grädden på moset föreslår mitt radikala parti att rösträttsåldern sänks till 15 år.

Kollektiva nyttigheter: Partiet tar ställning för de kollektiva nyttigheterna: ren luft, hav med livskraftiga fiskebestånd, mark som inte är förgiftad, biologisk mångfald, tillräckligt med utrymme på vägarna för att framkomligheten ska vara god etc. Problemet idag är att det är förenat med en liten kostnad för den enskilde att skita ner eller ta utrymme i anspråk. Men när alla gör det så blir det sämre för alla. Lösningen är dock inte privatisering, eller fler motorvägar, utan att en gemensam fond inrättas. Om någon skitar ned det allmänna, kör bil i rusningstrafik etc så tvingas personen eller företaget ifråga att betala till fonden. Andra källor till fonden är utförsäljningar av statliga verk (vilket dock inte bör ske slentrianmässigt), koldioxidskatt och det så kallade seignioraget (vinsten av själva penningskapandet). Fonden finansierar i sin tur basinkomst, ekologisk omställning, hälsoreformer mm. Miljön blir på köpet vinnare.

Basinkomst: Att basinkomst leder till arbetsdelning, pluralism och bättre socialt klimat har jag redan nämnt. Dessutom blir hela välfärdssystemet, trygghetssystemet och skattesystemet enklare, genomskinligare och omöjligt att fuska med. Mycket viktigt är dock att basinkomsten inte får betraktas som ett vanligt bidrag, som högern vill ha det till. Basinkomsten skall tvärtom betraktas som en social rättighet som skrivs in i grundlagen. Den skall rättfärdigas med hjälp av teorin om de kollektiva nyttigheterna, med hjälp av filosofen Philippe Van Parijs basinkomstteori samt genom Rawls teori om att rättvisa är att maximera de realistiska handlingsmöjligheterna för de sämst ställda. Vänstern bör dessutom erkänna likheten mellan fri utbildning och vård å ena sidan och basinkomst å den andra. Båda beståndsdelarna behövs i ett modernt utvecklingsland där den individuella friheten sätts högt.

EU-politik: EU har demokratiska brister, flykting- och asyslpolitiken är dålig och EU är en stor, byråkratisk, koloss. Avgiften för medlemskapet är ca 30 miljarder per år, vilket motsvarar kostnaden för fri tandvård, fri barnomsorg och fri kollektivtrafik sammantaget. Allt detta talar för utträde. Men å andra sidan finns också gröna argument för EU-medlemskap. EU är inte längre någon rikemansklubb och för många innebär EU faktiskt öppnare gränser. Dessutom börjar EU nu, enligt Maria Wetterstrand, visa ambitioner inom klimatområdet. Det Radikala Partiet skulle, som jag ser det, därför lika väl kunna vara ett EU-vänligt parti som ett EU-fientligt parti. Dock kan jag, av taktiska och demokratiska skäl, se en poäng i att partiet intar motsatt ståndpunkt som Miljöpartiet. Detta helt enkelt för att de gröna väljare som är starkt för- eller starkt emot EU skall ha två alternativ.

Oavsett hur partiet ställer sig i utträdesfrågan bör det dock driva kravet på en radikalt ny budget. För år 2007-2013 ligger regionbudgeten på 348 miljarder euro. Utöver det har vi jordbruksstöden som beräknas till ca 40 procent av budgeten och seignioraget från europeiska centralbanken (som inte ens redovisas). Idag går dessa till en rad olika projekt, av olika kvalitet, men sällan eller aldrig något som minskar fattigdomen. Istället bör hela summan går till regional basinkomst, med fokus på de fattigare regionerna i Europa och i Europas närhet, samt till hälsoreformer och stöd till ekologisk omställning i samma regioner. En sådan inriktning minskar fattigdomen (och därmed den sociala oron) betydligt mer än nuvarande system. Dessutom minskar tvångsprostitutionen rejält.

Transport och energi: För att platsa som ett grönt parti, som bidrar till en bättre miljö, bör partiet föra en grön transport och energipolitik. Det innebär bland annat satsningar på cykel och tåg. Givetvis bör också partiet jobba för bättre djurskydd samt köttskatt. Vindkraft bör förstås gynnas och kärnkraften bör, i lagom takt, fasas ut. Vad gäller konsumtion i övrigt så gäller grön skatteväxling, så att konsumtion av kultur gynnas och konsumtion av oljeprylar missgynnas.

Slutligen: Kommer det då inte att bli lite spänningar här och där. Mellan vänsterorienterade och liberalt orienterade. Mellan vanliga EU-kritiker och kritiker som också vill lämna unionen. Mellan porrliberaler och gröna feminister. Jodå, säkerligen. Därför bör en gemensam plattform skapas. Där anges att basinkomsten måste vara socialt anständig och kombineras med ekologisk omställning och global omfördelning. Där anges att partiet står på outsider-gruppernas sida. Där talas om vikten av fördjupad demokrati, pluralism och integritet. Och där talas, slutligen, om att partiet har en livsstilsliberal grundhållning där yttrandefriheten sätts högt. För att finansiera basinkomsten och det övriga höjs preliminärskatten till 50-65 procent. Dessutom sänks socialförsäkringarnas maxbelopp. Energi- och miljöskatter, biltullar, köttskatt, samt eventuellt EU-utträde och eventuell penningreform som gynnar medborgarna istället för bankerna tillkommer.