Ansvarskommittén har två förslag. Dels sex regioner, varvid hela Norrland bildar en storregion, och dels nio regioner, varvid Norrland bildar två regioner. Mitt förslag är istället att Norrland bildar tre regioner. Ett huvudskäl är att avstånden är så stora i Norrland att det är omöjligt att tänka sig en gemensam norrländsk arbetsmarknad. Dessutom är det också svårt att tänka sig en gemensam norrländsk demokrati. Ett annat skäl till att dela upp Norrland i minst två, helst tre, regioner är att det knappast finns någon gemensam norrlandsidentitet.

Längst norrut placerar jag Lappland. Den regionen kan också kallas för övre Norrland och består av Norr- och Västerbotten samt Örnsköldsvik. Motivet för att också Ö-vik skall tillhöra Lappland är helt enkelt att det ligger nära Umeå. Det är därför naturligt att Ö-viks universitet heter Umeå Universitet och att Umeå och Ö-vik också samordnas inom fler områden. Ett motiv för att låta Norr- och Västerbotten byta namn till Lappland är att det troligtvis är bra ur turistsynpunkt. Lappland förknippas bland annat med midnattssol och det är ju vackert. Men dessutom är det ju också helt orealistiskt att kalla hela området för Norrbotten, Västerbotten eller Västernorrbotten. Söder om Västerbotten finns idag Västernorrland samt Jämtland-Härjedalen. I mitt system kallas detta rike för Mittriket (= mellersta Norrland). Mitt huvudargument för denna region är att det redan finns ett upparbetat samarbete och förmodligen en viss regional identifiering, bland annat genom Mittuniversitetet och de regionala sändningarna Mittnytt. Dessutom finns det så kallade Mittnordensamarbetet mellan Sundsvall, Östersund och Trondheim. En annan viktig anledning till att skapa ett mellannorrländskt län är förstås att jämtarna är ytterst ovilliga till att uppgå i ett stornorrland. Centerpartisten Reinhold Hellgren, gruppledare för centerpartiet i Sundsvalls kommunfullmäktige, har liknande åsikter:

"En Norrlandsregion väger tyngre i konkurrens med andra regioner både i vårt rike och internationellt. Vi kan också ta ett större grepp om stora frågor som infrastruktur och sjukvård. Geografin ger oss emellertid ett inbyggt problem, där viktiga och resurskrävande vägval och satsningar i södra delen, kommer i konflikt med detsamma i den norra delen. I en situation då vi redan har en sådan region får vi strida hårt för vårt och gilla läget om vi prioriteras ned, ungefär vad som varit Norrlands lott i kampen om statliga satsningar. Med detta minskar legitimiteten för besluten i en storregion och därmed undergrävs demokratin. Nu har vi inte valt ännu och en titt på den andra modellen, två regioner i Norrland, har den redan starkt stöd i Jämtland och Västernorrland. Utifrån vad kommunerna hittills signalerat skulle en sådan region kunna bestå av Jämtlands län, Västernorrland och Norrhälsingland, med reservation för att Örnsköldsvik sannolikt väljer Umeå i en Norra Norrlandsregion" (ÖP 2007-08-21).

Därefter kommer i mitt system Gävle-Dhala. Även detta är ett namn som jag inspirerats till från de regionala TV-nyheterna. Dessa heter nämligen Gävle-Dala. Men eftersom Hälsingland också ingår i detta rike så bör det markeras på något sätt. Därav h:et i Gävle-Dhala. Gävle-Dhala kan också kallas för nedre Norrland. Norra, mellersta och södra Norrland bildar dessutom storregionen Norrland. Dock tänker jag mig inte denna storregion som något annat än en kulturell region, d.v.s. en landsända (om än med starkare identitetsbildning än Götaland och Svealand). För demokratins skull vill jag också ha tydliga parlament i varje norrländskt rike och de städer som jag tycker ligger bäst till är Skellefteå, Sundsvall samt Gävle (eller möjligen Sandviken).


I södra Sverige kommer, precis som idag, landsdelarna Götaland och Svealand att finnas. Dock föreslår jag ett nytt begrepp för Mälardalen med omnejd, nämligen Svitjod. Under fornnordisk tid kallades svearna för Svíþjóð (dvs sveafolket). På isländska heter och stavas Sverige fortfarande Svíþjóð (se wikipedia). Svitjod är större än Mälardalen, men mycket mindre än Svealand. Svitjod inkluderar bland annat hela Uppland, hela Östergötland samt Örebro län. Svitjod är ett begrepp som andas kulturhistoria och stolthet. Bröderna Fredrik och Henrik Lindström har gjort Svitjod aktuellt i debatten genom boken Svitjods undergång och Sveriges födelse (Albert Bonnier, 2006). Om Mälardalen med omnejd, med Stockholm som naturligt centrum, skulle byta namn till Svitjod så tror jag att man skulle kunna nå flera fördelar. Dels kan en ny samhörighet skapas och därmed förutsättningar för demokrati. Och dels så skulle det skapa ett nytt intresse för historia och kultur. En fotbollsmatch mellan Svitjod United och Barcelona eller Real Madrid skulle också vara ganska häftigt. Dessutom skulle förmodligen stora fördelar kunna uppnås om kollektivtrafik, sjukvård, utbildning mm samordnades bättre. Någon risk för att vi därmed blir nationalister och rasister tror jag inte föreligger. Således: Vi skapar ett nytt rike med beteckningen Svitjod. Detta rike bör dock delas upp i några regionala enheter.


Mitt förslag är att Svitjod består av följande kungadömen: Västra, Södra och Norra Svitjod samt Stockholms län. I Västra Svitjod ingår Örebro- och Västmanlands län. I Södra Svitjod, även kallat

”Östermanland”, ingår Östergötlands- och Södermanlands län. I norra Svitjod ingår Uppland, åtminstone ner till och med Sigtuna och Vallentuna. I Stockholms län ingår förstås Stockholm stad. Men därutöver tänker jag mig att det anordnas en folkomröstning i de södra respektive norra delarna av Stockholms län, där frågan handlar om de vill vara en del av Stockholms län eller om de hellre vill vara en del av Norra Svitjod (Uppland) respektive Södra Svitjod (Östermanland). Förhoppningsvis kommer ett flertal av Stockholms läns 26 kommuner att visa ett starkt intresse för utträde, och därmed uppnås en bättre balans i regionen. Argumentet för att låta Uppland få bilda eget, trots att de är en ganska liten region geografiskt, är främst att Stockholms län annars blir alldeles för stort befolkningsmässigt. Men dessutom är Uppsala med sin kultur och sitt universitet en viktig regional kraft som jag tror utvecklas bäst i en egen region. Regionala parlament i Svitjodsområdet blir lämpligtvis Örebro, Norrköping, Stockholm samt Uppsala.

På Sveriges västra sida har vi förstås Västra Götaland, en region som jag anser bör krympa. Huvudskälet till detta är att regionen är för stor och att jag inte träffat särskilt många som identifierar sig som ”västergötingar”. Sen har vi ett område som jag vill kalla för Vädala. Vädala är helt enkelt Värmland och Dalsland. Jag ser en viss poäng med att dessa regioner går ihop, och att de därmed slipper att hamna under Götalands (läs: Göteborgs) flagg. Eller för delen hamna i utkanten av ett storlän bestående av Värmland, Örebro, Västmanland, Södermanland, Uppland, Dalarna och Gävleborg (som också föreslagits). Via google fick jag 17 200 träffar på ”Värmland-Dalsland”. Det säger något om att regionen (och begreppet) redan finns. Dock är regionen för liten befolkningsmässigt, varför jag föreslår att fyrstadsregionen (Trollhättan, Uddevalla, Vänersborg samt Lysekil) inkorporeras i Vädala. I och med detta kommer de upp i en befolkning på drygt 500 000 och det är tillräckligt. Detta medför visserligen att Västra Götaland tappar en hel del undersåtar, men å andra sidan har de ändå ganska många kvar. Centralorter såsom Göteborg, Borås, Alingsås, Skara, Skövde med flera finns under alla omständigheter kvar i regionen.

Sen kommer Halland, vilka egentligen vara för sig själva. De vill varken uppslukas av Götaland eller Skåne eller delas enligt Ansvarskommitténs förslag. Halland har också upprättat en lobbyorganisation, med syfte att argumentera emot en splittring. Huvudargumenten är ekonomiska, men också att hallänningarna själva gillar sin region och att de inte vill hamna i utkanten av något storlän (se www.helahalland.nu). Dock är länet för litet befolkningsmässigt. De har endast ca 280 000 invånare. En möjlig lösning är därför att låta länet bestå, men utvidgas lite. I följande kommuner föreslår jag en folkomröstning om de vill bilda en ny region tillsammans med Halland: Markaryd, Ljungby, Hylte och Gislaved från Småland. Mark, Svenljunga och Tranemo från Götaland. Samt eventuellt någon eller några av kommunerna i nordöstra Skåne. Om Halland utökas med 50-150 000 invånare från dessa kommuner tycker jag att det räcker för att få bilda en region. I annat fall kanske det är lika bra att dela Halland, alternativt att de går ihop med Götaland eller Skåne. Dock kommer de nya invånarna inte att känna sig som hallänningar, varför ett namnbyte kan bli aktuellt. Mitt förslag på nya Halland är Hallonberga (eller helt enkelt Nya Halland). Att behålla Halland som namn för den nya regionen är dock också tänkbart. Regionala parlament i väst förläggs till Karlstad, Göteborg och Halmstad (alternativt Falkenberg).


I söder har vi Småland, Blekinge och Skåne. Småland och Blekinge får i mitt system bilda gemensam region under namnet Smekinge (eftersom Småland smeker sig över Blekinge) och det rimmar så bra. Dessutom fick jag 42 900 träffar på ”Småland-Blekinge” vid en googlesökning! Givetvis skall även Öland ingå i denna region. Smekinges parlament vill jag förlägga till Växjö, eftersom det ligger nära mitten. Skåne, slutligen, förbliver som idag, möjligen med undantag av att Båstad (och kanske någon ytterligare liten by, övergår till Halland/Hallonberga). Givetvis ligger det nära till hands att förlägga det skånska parlamentet till Malmö. Men Eslöv, Höör och Svalöv ser också intressanta ut rent geografiskt. De skånska nationalisterna vill förstås att Skåne istället skall utvidgas till att omfatta även dagens Halland och Blekinge (och därvid byta namn till Skåneland), men den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket! Sammantaget har jag nu beskrivit de tolv stora regionerna i det framtida Sverige. En region återstår dock, vilken svårligen kan placeras tillsammans med någon annan. Det är Gotland. På grund av sitt geografiska läge, sin kultur mm tycker jag att det är lämpligt med ett undantag där. Samarbeten med fastlandet sker redan när det gäller vård, utbildning mm. Gotland, liksom övriga regioner, får alltså eget parlament med egen beskattningsrätt. De får också, liksom övriga regioner, ett större självstyre gentemot statsmakten än idag. De tolv större regionerna, dvs alla utom Gotland, får dessutom varsin representant i EU:s regionkommitté.