Läs även del 1 i denna serie.

I det föregående numret beskrev jag några av basinkomstens fördelar och några av de viktigaste punkterna som kritikerna riktar in sin på. Jag tog också upp mitt eget alternativ, där basinkomsten sätts till 6000 kr i kombination med en inkomstskatt på 57.5 procent. Detta i kontrast till miljöpartiets rådslag, där man endast räknat på en 4000 kr-modell och en 9000 kr-modell. Jag nämnde också kort att det är viktigt att tänka igenom hur man vill att välfärdsstaten i stort skall gestalta sig när man konstruerar basinkomstförslag. Detta eftersom det är väsensskilt med en basinkomst i kombination med en nattväktarstat jämfört med basinkomst i kombination med (eko-)socialliberalism eller basinkomst i kombination med starkt vänsterinriktad politik. För mig är det eko-socialliberalism (vänsterliberalism eller vänsterlibertarianism går också bra som beteckning) som gäller. Marknadsekonomi och handel är således viktigt, även om den förvisso kan och bör förgyllas av kooperativ, zoner av räntefri ekonomi mm. I den här artikeln går jag vidare med att beskriva de viktigaste kringreformerna runt 6000 kr-modellen (mitt eget bidrag till debatten). Men först lite om basinkomstdebatten i Sverige och Mp rent allmänt, med fokuspå rundgång och marginaleffekter.

Eftersom basinkomst i den allmänna debatten betraktas som alltför flummigt för att tas seriöst har motståndarna hittills haft en enkel match. Det har egentligen räckt med att peka på den höga skatten som tycks krävas, att påpeka att rundgång per definition är fel och att avsluta med den klassiska repliken ”ingen kommer att arbeta”. Men, och det här är viktigt, är verkligen rundgång per definition fel och är verkligen ett höjt skatteuttag som bara beror på högre rundgång verkligen så farligt. Vi har ju till exempel barnbidraget, det är ju de facto en basinkomst för barn, och om vi tycker att det systemet är bra, varför då inte något liknande även för vuxna? Inom Miljöpartiet finns såväl förespråkare som motståndare till basinkomst (och det besläktade systemet negativ skatt). Motståndarna pekar, liksom de borgerliga och socialdemokratiska kritikerna, ofta på det faktum att basinkomst kräver högre rundgång och därmed högre skatt (eller rättare sagt högre marginaleffekter, för de flesta löntagarna). Dock glömmer de, liksom sina borgerliga och socialdemokratiska gelikar, att en stor grupp redan har

Basinkomsten kan medföra att en livsstil där barnen ges mer utrymme än lönearbete blir vanligare bland männen.
Bildrättigheter: Hasse Holmberg / SCANPIX

marginaleffekter mellan 50 och 100 procent (bidragstagare av olika slag, inklusive bidrag som går till folk som jobbar, samt höginkomsttagare). Inte heller tänker de så mycket på socialbidragets nackdelar i form av stigmatisering mm, som jag tog upp i förra artikeln.

Det finns olika sätt att hantera det, i huvudsak psykologiska, problemet med den höga inkomstskatten som de flesta basinkomstmodeller kräver. Det första är att sänka ambitionsnivåerna något. Istället för en basinkomst på 8-10 000 kan man (tills vidare) nöja sig med en basinkomst på 6-7000 kr. Finansieringen underlättas oerhört av detta, och möjliggör dessutom för något eller några kompletterande system (t.ex. socialförsäkringar och utvecklandet av ”medborgararbete”). Det andra är att man, vid sidan om inkomstskatterna, söker efter alternativa och kompletterande finansieringar. Det tredje är att komplementen till basinkomsten inte nödvändigtvis måste ta formen av inkomstrelaterade system a lá socialförsäkringarna, vilka faktiskt är onödigt dyra genom de höga ersättningar som höginkomsttagarna får. Och därmed kommer vi över på min 6000 kr-modell igen.

Komplementsystemet: Systemet, delvis inspirerat från sociologen Claus Offes sabbatskonton men också från (den borgerliga) idén om medborgarkonton, fungerar enligt följande: Vid heltidsjobb dras 800 kr från lönen till individens privata komplementsystem-konto. Via ett automatiskt system tillförs därefter 600 kr, från staten, till individens konto. Eventuellt kan en lägre nivå ges till halvtidsjobbare, eller också kan man ha samma nivå för alla som jobbar minst 50, 60 eller 70 procent. Om en individ jobbar heltid (eller heltid plus halvtid) några år sparas således ganska mycket pengar på detta konto. Dessa kan komma väl till pass om han/hon blir sjuk, arbetslös eller om han/hon vill studera, ägna mer tid åt familjen o.s.v. Vid dessa tillfällen är dock maxuttaget per månad begränsad till 6000 kr. Med andra ord avskaffas den inkomstrelaterade ersättningen. Individen får själv bestämma om han/hon vill ta ut 2000, 4000, 6000 eller 0 kr under sitt icke-arbete.

Mycket centralt i systemet är också att individen inte får det statliga lönetillägget de månader då de gör uttag. Detta uppmuntrar till att jobba betydligt fler månader än man är ledig. Systemet kan också beskrivas som att en mindre del av basinkomsten är villkorad till de som lönearbetar. Det kanske några radikalgröna och ekosocialister vänder sig emot. Dock tänker jag mig att de i så fall bör tänka om. För det första tar kombinationen av en måttlig basinkomst och ett dylikt komplementsystem udden av kritiken att ”alltför många” skulle välja att permanent (eller halvpermanent) välja icke-arbete som livsstil. För det andra så innebär komplementsystemet starka incitament till arbetsdelning (genom uttag av sabbatsperioder då och då). För det tredje är systemet bra för de som vill starta eget eller undvika stor belåning vid köp av bostad (vid dessa tillfällen får större belopp tas ut). För det fjärde ger det incitament för individen att planera sina liv mer än vad ett renodlat basinkomstsystem ger. För det femte ger komplementsystemet förutsättningar för att skapa en räntefri (eller lågräntebaserad) folkbank. Om gamla människor skänker bort återstoden av medlen på sina komplementkonton till välgörenhet bör ingen eller väldigt låg skatt tas ut. I alla övriga fall bör en relativt hög skatt tas ut. Balansen mellan basinkomst och komplementsystem kan diskuteras, men med en basinkomst på 6000 kr tänker jag mig att det är lagom att komplementsystemet kostar ca 40 miljarder. 

En nackdel med reformen är dock att den medför nackdelar för höginkomsttagare (då de är sjuka eller föräldralediga). Att basinkomst oftast medför sänkningar av socialförsäkringarna, och mer privata försäkringar, är dock många kritiska till. Någon komplett lösning på detta dilemma har jag inte, åtminstone om man utgår från traditionell finansiering. Men kanske kan man införa en brytpunkt i komplementsystemet så att högre ersättningar blir möjliga, mot att andelen statligt tillägg blir väsentligt lägre. På kort till medellång sikt måste vi förstås leva med socialförsäkringsdjungeln, men det jag här avser är förändringar mellan 2012 och 2020 (vilka dock behöver börja diskuteras redan nu).

Medborgarsektorn: Inspirerad bland annat av den finske ekonomen Jan Otto Andersson, kompletterar jag basinkomsten med ett system med medborgararbete. En grundorsak är att jag vill att människor skall ha ett brett spektrum med möjligheter att hitta meningsfulla sysselsättningar. Grunden är också att vissa arbetsuppgifter i samhället, exempelvis lärar- och vårdassistenter, vård av nära anhöriga, jourhavande medmänniska, äldre-hjälpare, visst ekologiskt och politiskt arbete, en del fritidsassistentjobb, "flourtantsjobb", vissa hälsocoach-jobb, återvinnings-hjälpare, organiserad läxhjälp, nämndemannajobb, vissa idrottsledarjobb, dagmammejobb, vissa informationsjobb, biblioteksassistenter o.s.v. med fördel kan gå under beteckningen medborgararbete. B-, C-, och D-studenter som forskar om sådant som efterfrågas av det civila samhället utför också ett slags medborgararbete. Liksom, förresten, de medborgare som regelbundet blir publicerade i tidningar, men som aldrig får ersättning för artiklarna på grund av att de inte är auktoriserade journalister.

Jag tänker mig således medborgararbetet som en institutionalisering av det arbete som idag antingen inte görs, och när det görs så är det till stor del är obetalt samt osynliggjort ("ej riktigt arbete"). Jag tänker mig också att medborgararbete kan förmedlas som sommarjobb. Medborgararbetet kan liknas vid Anthony Atkinssons ”Participation Income” (deltagandeinkomst), men också vid dagens plusjobb. Den kostnad jag tänker mig för medborgararbetsreformen är 5-10 miljarder (per år). Ett riktmärke är också att heltids medborgararbete ger en nettolön på 5000 kr. Tillsammans med basinkomst således 11 000 kr. De flesta medborgararbeten kommer dock vara av deltidskaraktär och således ge mindre ersättning. Varje kommun med självaktning har i framtiden en medborgararbetscentral (arbetsförmedling inriktad på medborgararbete). En del medborgararbete kan ställas i kontrast till vanligt lönearbete, exempelvis vård av nära anhöriga, medan annat har större likheter med arbete i den "hårda sektorn". Viktigt är också att kommunerna själva får resurser till medborgarsektorn och att det också är de som bestämmer vad som är godkänt medborgararbete.

Studentpolitik: En av de grupper som skulle tjäna mest på basinkomst är förstås studenterna. Deras egentliga inkomst idag är bara 2000 kr (bidragsdelen i studiemedelssystemet). I mitt system får de, liksom alla andra vuxna, 6000 kr. En viss besparing kan dock göras genom att ungdomar inte får 6000 kr direkt vid 18-årsdagen utan att det fulle beloppet kommer först när de är 20 eller 21. Anledningen är helt enkelt att ungdomar ofta bor hemma och därmed inte har (fullt) försörjningsansvar. Dessutom reser de ofta, och är då lite mindre tillgängliga för arbetsmarknaden. Vidare tänker jag mig att en viktig symbolisk reform, vid sidan om basinkomsten, komplementsystemet och medborgararbetet, är ett belöningssystem för studier. Syftet med detta är att ge incitament för att göra färdigt studierna och ta examen. Den som klarar högstadieexamen får alltså 5000 kr, den som klarar gymnasieexamen får 10 000 kr och den som klarar magisterexamen eller motsvarande får 15 000 kr. Viktigt för studenter och ungdomar i allmänhet är förstås också att basinkomsten kombineras med en politik som syftar till billig kollektivtrafik, kanske inte gratis, men åtminstone rejält billig.

Barn vs karriär: Vid sidan om socialdemokrater och borgare (samt miljöpartiets riksdagsgrupp) har också en del feminister kritiserat basinkomst. De tolkar då basinkomst på samma sätt som de tolkar kristdemokraternas vårdnadspeng, dvs som ett system som leder till att kvinnor "bara" arbetar hemma, medan männen tar hand om all makt och alla pengar genom lönearbetet. Att det finns en risk för en måttlig tendens till dylikt, åtminstone på kort sikt, är förvisso sant. Men det är ju å andra sidan också så att basinkomst gynnar kvinnor som grupp eftersom de är överrepresenterade som deltidsarbetare, eftersom kvinnor som far illa i relationer skulle må bra av en ovillkorlig basinkomst o.s.v. En annan, minst lika giltig tolkning, av basinkomst är dessutom att systemet kommer att medföra att kvinnornas livsstilar (där familj ges lite mer utrymme än lönearbete och där deltid är vanligt) blir vanligare också bland männen. Detta tolkar jag faktiskt som något ganska positivt. Inget system kan för övrigt garantera att män och kvinnor, eller hög- och lågavlönade, satsar exakt lika mycket tid på barn och hem (eller på karriär). Det är dessutom till stor del en livsstilsfråga hur mycket man vill satsa på karriären då barnen växer upp. Dock har barnen förstås rätt till sina föräldrar, varför en måttlig politisk styrning kanske kan rättfärdigas. I mitt system finns en möjlighet till styrning genom komplementsystemet. Detta eftersom karriärmänniskorna, som samlar "komplementpengar" på hög, också måste ta ut dem ibland. Och en lämplig tid är då barnen är små. Om man vill föra en mer radikal jämställdhetspolitik i mitt system så kan dessutom en automatisk reduktion byggas in i komplementsystemet, dvs att den som inte tar ut några pengar från kontot då barnen är 0-2 år får ett slags straff genom att staten reducerar summan. 

Mats Högberg

 I nästa del tar jag upp alternativa finansieringar, idén om en europeisk basinkomst samt mina egen idéer om att biståndspolitiken borde bli mer basinkomstinriktad och att basinkomst och anti-moralism hänger ihop. Mitt sista bidrag, i nästnästa nummer, blir en sammanställning av citat från förespråkare i riksdagen mm.

Läs alla tre delarna: Basinkomstens fördelar, Basinkomst del 2 samt Sveriges nya regering. Mats Höglund fortsätter diskussionen pÃ¥ sin blog.