FÖRDELAR MED BASINKOMST

Den moderna debatten om basinkomst i Europa kom igång i slutet av 1970-talet, i takt med att massarbetslösheten började bli synlig. Inspiration kom bland annat från den amerikanska debatten där många ekonomer tagit ställning för basinkomst och negativ skatt.  I Sverige var under tidigt 1980-tal högerpartierna intresserade, men sen slutet av 1980-talet och fram till dags datu är det främst representanter för Miljöpartiet (samt enstaka fritänkande journalister) som då och då lyft frågan om ett nytt och enklare bidragssystem. Navet i den europeiska (och numera globala) debatten om basinkomst har sedan 1980-talet varit BIEN (Basic Income Earth Network). Den enskilda person som gjort mest för att sprida idén, liksom när det gäller legitimeringen, är utan tvekan "BIEN-filosofen" Philippe Van Parijs. Mest kända förespråkare i Sverige har varit Gunnar Adler-Karlsson samt Lasse Ekstrand, men även Göran Rosenberg, Carl Schlyter, Lotta Hedström (f.d. språkrör för Mp), Anders Ehnmark, Gustav Fridolin, Zaida Catalán med flera har uttalat sig positivt. I Sverige (och Norden) har vi också påverkats av Milton Friedman, André Gorz, Claus Offe med flera. En del debattörer, kanske främst från socialdemokratiskt håll, har sett basinkomsten som ett tecken på att man gett upp målet om full sysselsättning. Det vill dock varken jag eller Van Parijs gå med på. Istället bör reformen ses som ett sätt att uppnå en ny form av full sysselsättning, nämligen att alla (eller så gott som alla) hamnar i någon av följande kategorier: heltidsarbetande, deltidsarbetande eller arbetande i föreningsliv (eller annat fritt valt arbete).

Vad är då basinkomst? Med basinkomst avses ett system med principen ”lika till alla”. Alla får således ett grundbidrag, oavsett om de arbetar eller inte, och utöver det kommer löneinkomst och andra inkomster. Det besläktade systemet negativ skatt, som bland annat föreslagits av Milton Friedman, innebär också att alla får en garanterad inkomst, men bidraget fasas (mer eller mindre sakta) ut allteftersom arbetsinkomsten ökar. Detta gör att "rundgången" blir mindre, men när det gäller marginaleffekter och disponibla inkomster är systemen likvärdiga. En anledning till att jag föredrar basinkomst är att det är enklare: alla vet på förväg hur mycket de kommer att få nästa månad, vilket underlättar för planeringen. Negativ skatt å andra sidan varierar normalt månad för månad beroende på arbetsinkomst. En kombination, som kan vara värd att undersöka närmare, är dock att om alla i förväg anmäler sin förväntade arbetsinkomst kommande år, och att bidragsinkomsten anpassas efter det. Om det i efterhand visar sig att individen fått för lite eller för mycket bidrag, får han tillbaks eller betalar extra skatt. Då blir det som en basinkomst, med den viktiga skillnaden att alla inte får samma nivå och att det krävs lite mer byråkrati. Denna lite mer tekniska variant brukar dock sällan förespråkas, kanske just för att den är lite teknisk.

En basinkomst kan ingå som en pusselbit i en reformagenda i riktning mot ett liberalare Sverige, likaväl som en pusselbit i en reformagenda mot ett mer socialistiskt Sverige. I vilken riktning det drar beror på på basinkomstens nivå, utformning och finansiering såväl som på vilka reformer den introduceras tillsammans med. En del föredrar att tänka på motkrav, men detta finns inte i min modell. Då hamnar man nämligen på ett sluttande plan och plötsligt är man tillbaks där man startade. Det finns flera fördelar med en ovillkorlig basinkomst. För det första kommer man åt viktiga problem i dagens system såsom godtycklighet, passivisering och svåröverskådlighet. Exempelvis kan en handläggare som känner motvilja mot en klient alltid hitta på något skäl för att neka bidrag (enligt en handläggare jag talat med); det är otillåtet att gå en kvällskurs om man är deltidssjukskriven och många bollas mellan olika myndigheter. För det andra är också de liberala argumenten emot den kostsamma byråkratin, bidragsfällorna och socialbidragets stigmatisering viktiga:

"I och med att socialbidraget minskas med varje krona som den socialbidragsberoende eller någon i hennes familj tjänar lönar det sig inte att ta ett vikariat några timmar eller att deltidsarbeta. Samhällets yttersta skyddsnät bidrar alltså till att förstärka utanförskapet." (liberale ekonomen Andreas Bergh och Folkpartiets nuvarande partisekreterare Erik Ullenhag, Uppsala Nya Tidning, juli 1999)

"Frågan vi ställer oss är om det är värdigt ett modernt och humant samhälle att ha kvar ett system med integritetskränkande socialbidrag. Borde inte ett modernt samhälle garantera varje medborgare en generell ekonomisk minimistandard utan krav på motprestation? Medborgarlönen är det humana alternativet till att behöva blotta sitt privatliv för en socialsekreterare som bättre skulle behövas för att arbeta med barn och ungdomar som far illa." (Bo Frank (M) och Karin Högstedt (V) i gemensamma debattartikeln "Garantera alla en arbetsfri inkomst", DN 11/1 2000) 

För det tredje ger basinkomst incitament för arbetsdelning (och därmed bättre socialt klimat, bättre integration, mindre ohälsa och stress, mindre främlingsfientliga röster, på sikt mindre kriminalitet mm). För det fjärde underlättar basinkomst för en rad "marginalgrupper" i samhället, exempelvis småföretagare, kulturarabetare, studerande, deltidsarbetande, ungdomar, låginkomsttagare o.s.v. Basinkomst är slutligen också bra för dem som vill ta hand om sina egna barn, oavsett om de är insiders eller outsiders, för de som vill starta egna skolor, för dem som växlar mellan arbete, studier, företagande, familjeliv o.s.v.

De flesta vanliga motargument kan tas upp under rubrikerna "sysselsättning/ekonomi", "reciprocitet", "försäkringslösningar är bättre" samt "feministargumentet". Det första argumentet handlar om att basinkomst antas ha en negativ effekt på ekonomin och sysselsättningen. Jag håller med om att detta är ett möjligt scenario, men dock enbart om basinkomsten snabbintroduceras på en nivå runt 10-12 000 kr netto. Det andra argumentet handlar om att det är fel att ge pengar till någon utan motprestation. Visst, det kan man ju tycka. Men motprestationer eller andra villkor har sina egna nackdelar, i form av byråkrati, stigmatisering samt oklarheten om vad som skall hända de som inte kan, inte vill, inte erbjuds eller inte lyckas motprestera. Ska vi tillåta att de faller ur totalt och blir hemlösa, tiggare osv? Och varför är det för övrigt bara lönearbete, eller att stå till förfogande för lönearbete, som räknas som motprestation? "Socialförsäkringsargumentet" handlar i korthet om att medelklassen missgynnas av basinkomst, eftersom basinkomsten är betydligt lägre än vad de flesta får ut i socialförsäkringsbidrag. Eftersom medelklassen har villa, fru och VOLVO är det inte realistiskt med basinkomst som innebär att de inte har råd att ha kvar detta då de är sjuka, föräldralediga eller arbetslösa. Well, ni kan väl få några tusen i extra ersättning då, kanske basinkomstsossen svarar, men inte mer än 12-13 000 netto. För ni är egentligen en gynnad grupp som borde kunna lägga undan lite från er lön. 

Feministargumentet, slutligen, går ut på att basinkomst är dåligt för kvinnor som grupp eftersom "alltför många" kommer att återgå till den äldre kvinnorollen (d.v.s. att sköta hushållet). Mot det kan dock invändas: 1) Poängen med den kvinnliga frigörelseprocessen var väl inte att kvinnorna skulle gå från ett system där de alla tvingades att vara hemmafruar till ett system där de alla tvingades att bli karriärister. Frihet förutsätter att det finns ett reellt val, och det är just det som basinkomst erbjuder (inklusive friheten att välja att dras till nya eller gamla normer). 2) Basinkomst gynnar de deltidsarbetande (och lågbetalda) kvinnorna. Som grupp gynnas kvinnor av det. 3) Kvinnor i destruktiva relationer får med basinkomst ett ekonomiskt oberoende, vilket i sin tur är avgörande för deras möjligheter att lämna de destruktiva relationerna och gå vidare. De får mer makt helt enkelt. 4) Kvinnor med taskiga arbetsförhållanden får med basinkomst ökad makt att säga ifrån. Detta kommer bland annat att medföra att städlönerna pressas upp. 5) Både kvinnor och män får ökade möjligheter att välja hur de skall leva sina liv. 6) Basinkomst är slutligen också bra för såväl demokratin som för ekologin. Bland orsakerna kan nämnas att människor förmodligen kommer att ägna mer tid till att bli välinformerade och att folk i högre grad kommer att våga säga sin mening på arbetsplatserna och i samhället i stort. Dylikt har fått tongivande feminister såsom Carole Pateman och Nancy Fracer att gå emot strömmen och förorda basinkomst.

6000 KR-MODELLEN

De utformningar jag ser som intressantast är de där basinkomsten ligger mellan 6-8000 kr per månad (för vuxna). I mitt huvudalternativ lägger jag mig på 6000 kr, men ser det som möjligt och önskvärt att denna nivå gradvis höjs (uppmot 8000 kr). 6000 kr är alltså vad alla vuxna i arbetsför ålder får varje månad, ovillkorligt. Nivån är avsiktligt vald så att det skall kännas tufft att leva på den under lång tid, utan komplement från lönearbete. Dock är nivån ändå betydligt högre än de nivåer som liberaler och nyliberaler oftast talar om (3-5000 kr). Nivån kan också jämföras med de två varianter av basinkomst som nämns i Miljöpartiets rådslagsmaterial, den ”socialliberala och försiktiga” 4000 kr-varianten och den ”ekosocialistiska” 9000 kr-varianten. Basinkomsten kombineras i min modell med ett så kallat komplementsystem (som ersätter dagens socialförsäkringar), med medborgararbete och med ett belöningssystem för studier. (Hur dessa saker fungerar kommer jag att berätta mer om i del två i serien).

Inkomstskatten sätts initialt till 57.5 procent, men sänks ner mot 50 procent i takt med att diversifieringen ökar. Två viktiga finansieringskällor (för välfärdsstaten inklusive basinkomsten) som jag bedömer skulle kunna öka är konsumtionsskatter samt energi- och miljöskatter. I viss mån kan också sänkt företagsstöd, återinförd arvsskatt, flygskatter, en måttlig bantning av antalet myndigheter etc räknas som finansiering. På 10-15 års sikt räknar jag också med att försvaret kan sänka sina kostnader från dagens ca 40 miljarder till högst 25. Även om vinsten vid statliga utförsäljningar förvisso skulle kunna användas till många olika saker, vill jag dock slå ett slag för att en del går direkt till basinkomst. 

För att illustrera effekten av basinkomst på 6000 kr och skattesatsen 57.5 procent kan man ta en som tjänar 15 000 kr och en som tjänar 45 000 kr per månad. Vid en skatt på 32 procent (och dagens regler för statlig skatt, grundavdrag mm) får individen idag (2007) ut ca 10 000 respektive ca 27000 kr. Med en basinkomst på 6000 kr och en inkomstskatt på 57.5 procent blir nettoinkomsten istället 12 400 respektive 25 100 kr. Om beskattningen av den som tjänar 45 000 kr istället är 60 procent (t.ex. genom att 0-15 000 beskattas med 58 procent, 15-30 000 med 60 procent och 30-45 med 62 procent) blir nettoinkomsten istället 24 000 kr.

Vid sidan om basinkomsten tänker jag mig att välfärdsstaten i övrigt bevaras ungefär som idag. Med andra ord kommer skolan, vården, fängelserna etc att vara skattefinansierade. Reformer som ingår i mitt scenario, men som inte direkt är kopplade till basinkomst, är dessutom utbyggd kollektivtrafik (med avsevärt lägre priser än idag), billigare tandvård samt mindre klasser i skolan. Dessutom tänker jag mig också att det finns ett behov, även om samhället på sikt blir mindre stressigt, av att avsätta pengar till rehabilitering. Detsamma gäller förstås ekologisk omställning, även om den delfinansieras genom grön skatteväxling. Det är viktigt att påpeka detta, även om det inte ingår i systemskiftets kärna, eftersom man annars lätt får kritiken att man tror att allt löser sig bara man inför basinkomst. Mina två huvudrecept för att ha råd med dessa reformer, utan att inkomstskatten (eller marginaleffekten) blir orimligt hög, är följande: 1. Att basinkomsten sätts på en måttlig nivå. 2. Att en diversifiering av finansieringen eftersöks. 

TIPS TILL HÖGERN OCH VÄNSTERN

Slutligen tänker jag mig att basinkomsten, i sann liberal anda, förenas med en flexibel arbetsmarknad. Flexibel arbetsmarknad handlar bland annat om att det skall vara lätt att byta jobb, om- och vidareutbilda sig, starta företag osv. Basinkomst underlättar för allt dylikt genom att det tillhandahåller en inkomst under tiden man byter jobb, omskolar sig osv. Flexibel arbetsmarknad underlättas vidare av om facken inte har obegränsad makt, av om det är tillåtet för skolor att anställa s.k. obehöriga (om de anser dem kompetenta) osv. En annan sak med basinkomst som borde tilltala liberaler är att företagarna, till skillnad från idag, får ett likvärdigt socialt trygghetssystem som anställda. Eftersom det oftast tar betydligt mer än ett år för att få igång ett företag, men man "halkar ur systemen" om man inte avanmäler sitt företag inom ett år, så tvingas många att göra detta. Ifall vi inte inför basinkomst under de kommande åren borde vi åtminstone införa en selektiv basinkomst för nyblivna företagare (exempelvis 4500 kr år 1, 3000 kr år 2 och 1500 kr år 3). Detta har jag nyligen föreslagit för miljöpartiets ekonom Lennart Olsén, så vi får se hur det går...

Vi får också se hur det går med liberale ekonomen Andreas Berghs "step one to basinkomst": 1) Minska avtrappningen av bidragen, kanske främst socialbidragen, så att arbete lönar sig (i första hand från 100-70 procent). 2) Minska konsumtionsstyrningen av socialbidraget (så att de t.ex. kan spara pengar genom att bo billigare). 3) Höj grundavdraget men avskaffa LO-puckeln, dvs att en viss löntagargrupp har högre grundavdrag (syfte: att minska beskattningen av låginkomsttagare). 4) Gör socialbidraget individbaserat och samlevnadsneutralt ("folk skulle uppmuntras att bo ihop för att det blir billigare, snarare än att som idag uppmuntras att bo var för sig för att få så mycket bidrag som möjligt", Stockholms Fria, 18/3 2006). Hittills har ju den svenska högern inte varit så pigg på att avskaffa eller göra något åt socialbidraget, men å andra sidan brukar de ju snacka om att ”det skall löna sig att arbeta.”

Fackföreningsrörelsen (och vänstern i allmänhet) borde å sin sida ställa sig frågan om inte basinkomst, åtminstone, vore bra för alla dem som idag jobbar deltid och/eller oregelbundet och otryggt på andra sätt. Det är ju ganska många, i synnerhet kvinnor och ungdomar, men också män förstås. Och om det inte vore ett mer humant system. Outsidergrupperna och symptisörer med dessa borde annars engagera sig i Sveriges anställningslösas landsorganisation, och där driva kraven på basinkomst, fler jobbtillfällen osv. Miljöpartiet är förstås också möjligt, men partiet är ännu splittrat i frågan, foten har inte satts ner än. Faktum är nog också att partiledningen (och riksdagsgruppen) skulle ge rätt mycket för att "en gång för alla" avskriva frågan från dagordningen. Detta skulle dock inte, som jag ser det, vara bra politik.

Läs alla tre delarna: Basinkomstens fördelar, Basinkomst del 2 samt Sveriges nya regering. Mats Höglund fortsätter diskussionen pÃ¥ sin blog.