LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Debatt
Robert Olsson - Malmö

Läsarnas Fria

Djurrättarnas plats i förstamajtågen

1 maj passerade och kampens nävar höjdes i skyn under gemensam flagg för en gångs skull. För hur är det egentligen resten av året? Varför finner vi inte kämparna sida vid sida under kalla hösteftermiddagar på samma sätt som en röd dag i maj? Visst är det så att folk prioriterar efter jobb och dyligt och lever efter traditioner, men det finns också vida erkända resonemang kring vad som egentligen är en del av den riktiga kampen. Vad är egentligen en fråga värd att kämpa för?

Efter 1 maj i år fick jag höra att vi dels var mest uppskattade och dels oönskade i tåget. Det klappades på våra ryggar för våran peppande sånginsats bland andra till stora delar tysta skaror i tåget, samtidigt som det fnystes nåt om att vår kamp ej hade nåt med arbetarkamp att göra.

Jag är djurrättare. Vi gick under fanan Antispeciesistisk Aktion. Det innebär att vi ser att det finns en inneboende rättighet till liv i varje levande individ oavsett om dessa individer är mänskliga eller ickemänskliga djur. Enbart det faktum att en gris är en gris ska inte göra denna gris undantagen rätten till sitt eget liv.

Antispeciesism innebär att vi är emot speciesism som är begreppet för diskriminering pga art. Att exempelvis anse att den ovan nämnda grisen saknar rätt till liv just pga att den är gris, att den är av annan art än människa, är att ha en speciesistisk världssyn. Den är för många djurrättare jämställd med en rasistisk världssyn där diskriminering sker pga etnisk tillhörighet.

Jag skulle vilja säga att för det stora flertalet djurrättare är den antirasistiska kampen lika självklar som den antispeciesistiska. Kampen för människors rättigheter pågår med andra ord parallellt med kampen för andra djurs rättigheter. Vi ser det självklara i att det ena inte går att separera från det andra. Människan är ett djur vilket gör att människorättskampen, därmed även arbetarnas kamp, är en del av djurrättskampen, inte tvärtom eller på något annat sätt.

Jag blir därför ledsen och besviken då röster hörs från våra led om att vi inte skulle få plats, att vår kamp inte skulle vara ”värdig” nog. Arbetarnas kamp, precis som kampen för kvinnors jämställdhet, rätten till asyl m m är en del av djurrättskampen. Att mena att djurrätt då inte har en del i 1majtåget är som att kapa den gren som man sitter på.

Robert Olsson - Malmö

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Sluta slå på Sveriges föräldrar! 

Barn behöver sina föräldrar som livs-coacher, men det finns så lite tid i vårt uppstressade samhälle. Barn behöver en grundmurad relation med en vuxen för att kunna finna sin identitet och utveckla sin personlighet på ett naturligt sätt. För det finns inget utrymme i dagens Sverige, menar Caroline Olsson.

Läsarnas Fria

En självprövning vore på sin plats!

Lissabonfördraget hindrar att folkvalda partier driver den politik de gick till val på. Sverige godkände fördraget och kan inte längre kallas för en demokrati. Därmed är de EU-vänliga riksdagspartierna inte mer demokratiska än Sverigedemokraterna, menar Olle Ljungbeck.

Läsarnas Fria

Valparaíso steriliserar sin näst största art

Med torr nos, ständigt kurrande mage och pälsen befolkad av loppor promenerar Valparaísos näst största art gatorna fram. Hemlösa hundar ses av denna stad som ett problem. Steriliseringen under folkhemmets Sverige tenderar att upprepa sig under en annan tid och på en annan plats. Motivet är dock det samma; att städa bort en underordnad ras med hjälp av medicinsk kontroll.

Läsarnas Fria

Cynisk lek med utsatta människor

Inom kort öppnar ett nytt centrum för forskning kring hemslöshet i Stockholm. Där ska akademiker titta på hur missbruksproblem, tandstatus och psykisk sjukdom ser ut bland hemlösa. Men sådan forskning skuldbelägger de drabbade, skriver Rolf Nilsson.

Läsarnas Fria

Humanismens bojor kring samhället

Vad betyder det att ett samhälle är humanistiskt? Hur svårt är det inte att svara på den frågan när det enda samhälle vi känner till starkt präglas av humanism? Och hur svårt blir det inte då att skapa en vision av ett nytt samhälle? Jag ska försöka svara på dessa frågor ur djurens perspektiv.

Läsarnas Fria

© 2026 Fria.Nu