En goddagspilt från en "skedmatad sjuttiotalsgeneration"
Bok:Mitt rätta jag
Författare:Pernilla Glaser
Förlag:Albert Bonniers
Tvåbarnspappan Nicke är en goddagspilt som försörjs av sin fru Robin. Ända tills hon en dag får nog av hans notoriska otrohet och slänger ut jag-har-väl-inte-gjort-nåt-fel-Nickes leksakssamling i trädgården utanför radhusvillan.
Anslaget i Pernilla Glasers tredje roman fångar mitt intresse på ett skickligt sett. Är det ett massmord, en massaker, frågar jag mig, innan jag förstår att de armar och de ben som ligger utspridda är av - plast!
Men det är ett anslag som saknar uthållighet. Med Glasers debutroman från 1995 i minne, Robson, visar sig mina förväntningar vara alltför höga.
Mitt rätta jag är en roman som enligt baksidestexten vill skildra en "skedmatad sjuttiotalsgeneration". En generation representerad och exemplifierad av Nicke, och en vecka ur denna pojkspolings liv?! Nja..., den stora massan av under 70-talet födda torde nog ha problem att känna samhörighet med bokens huvudperson.
Romanen är dock rappt skriven och saknar inte underhållningsvärde. Och författaren får stundtals höga ironipoäng, framförallt när hon skildrar de presumtiva jobb, respektive så kallat konstnärliga miljöer, som Nicke rör sig i under sin veckolånga vandring som utkastad tvåbarnsfar.
En bit in på den 287-sidiga boken tror jag berättelsen ska ta form till en sorts utvecklingsroman. Nicke, som älskas av barnen Leia och Frodo, verkar hitta korn av insikt efter visserligen grunda, men ändock, reflektioner kring sitt liv.
Om Pernilla Glaser spunnit vidare på den tråden hade Mitt rätta jag kunnat få ett djup den tyvärr nu saknar. Det är synd, och tillika en överaskning, för Glaser har som sagt hittat djupet i tidigare verk.
"Vad ska du bli när du blir stor", frågar Nicke sonen Frodo på romanens sista sida. Det samma, fast omvänt, frågar Frodo.
Sonens svar till den ditintills skrupelfria fadern hade gärna fått ha genklang i Glasers roman. Men att de uteblir illustrerar ett av romanens problem, dess, faktiska, skissarartde karaktär.
