Christopher som är något utmattad efter den långa resan nickar klentroget.

- Men säg mig bara först vad du tycker! Märker du någon skillnad mot andra kontinenter?

Christopher skakar på huvudet. Det kanske är något med lukten som är annorlunda, men innan han får chans att kommentera detta fortsätter mannen:

- Som du vet så är bilar det dominerande fortskaffningsmedlet i andra delar av världen. Här ser du inte en enda. Vi vill naturligtvis inte få vår friska atlantluft nersmutsad med avgaser! Mannen ger honom en blinkning.

Otroligt! Tänker Christopher. Inga bilar! Det här är tydligen en riktig paradisö.

-Låt mig berätta vad som är målet och meningen med den här kontinenten. Den ursprungliga idén föddes 2007, det var det året som Gore fick Nobelpriset. Du vet vad som hände sedan: Klimatförändringarna. Och alla försök att stoppa dem. Plötsligt blev alla gröna. Politiken blev grön. Folk skaffade sig gröna vanor. En del människor ville minska biltrafiken, för klimatets skull. Andra sa: 'Oljan kommer att ta slut snart' och tyckte att man skulle sluta köra bil för den skull.

Christopher nickade.

- Men det var tack och lov inte nödvändigt, fortsatte mannen. Och amerikanerna och europeerna skulle aldrig ha gått så långt i alla fall. De kom på en annan lösning. De började producera grönt bilbränsle, så kallat ekobränsle. Bränslen gjorda av grödor – en makalös idé! Klimatneutralt var slagordet. Fantastiskt...

Mannen log mot Christopher. Hans ögon var fuktiga. Han var uppenbarligen rörd till tårar vid tanken på den moderna teknikens genialitet.

- Man skapade palmoljeplantager, enorma fält med sockerrör, sojabönor, vete etcetera. Helt enkelt strålande!

Mannen suckade av hänförelse.

- Du är en ung man och var antagligen inte född på den tiden, men jag kan berätta att det rådde stor entusiasm i hela världen på grund av denna utveckling. Inte undra på, med tanke på de positiva biverkningar som den storskaliga ekobränsleproduktionen hade: Äntligen lyckades mänskligheten bli av med skogarnas märkliga, ociviliserade urinvånare. Dessutom blev vi av med en massa fattiga människor i Afrika och på andra håll - helt enkelt genom att maten blev för dyr.

Christopher nickade. Och rös. Det här var inte nytt för honom. Mannen gav honom en blick, men fortsatte sedan sin historia.

-Nåväl, som du antagligen vet, så blev situationen komplicerad när vi började närma oss mitten av seklet. Det började bli akut brist på mark. På mat. Vi fick tampas med höjda vattennivåer. Torka. Flyktingar överallt. Vi var tvungna att göra något åt situationen. Så vi bestämde oss för att genomföra den idé som hade legat och slumrat i så många år. Några av de mest inflytelserika männen i världen satte sig ner tillsammans. Var det genomförbart? Undrade de. De kom fram till att allt är möjligt om man bara har pengar. Och pengar hade de, de byggde den nya kontinenten och kallade den för Bio Bio. Äntligen skulle det finnas plats för bränsleproduktion igen.

Han såg sig om, svepte med blicken över den palmkantade stranden och gav sedan Christopher en skarp blick.

- Utan den här kontinenten är bilindustrin fölorad. Förstår du? Därför är det viktigt att så få som möjligt får reda på att vi finns. Här ska inget land konfiskeras för livsmedelsproduktion som i Europa och USA de senaste åren. Det ska inte hända här. Inte på Bio Bio!

 EU håller, trots starka bevis för den storskaliga ekobränsleproduktionens förödande konsekvenser, fast vid sitt mål att 2020 ska 10 % av kontinentens transportbränsle utgöras av 'gröna' bränslen. Tala gärna om för unionens folkvalda vad du tycker om den saken.