Efter återkommande depressioner och allt längre sjukskrivningar sökte jag mig för ett tiotal år sen till Aktivitetshuset på Södermalm. Där kunde jag måla, delta i cirklar i livsåskådning och poesi, snickra i träverkstan, vara med i sånggrupp och många andra aktiviteter. Eller bara fika och snacka med folk i liknande situation. Jag trivdes, kände mig kreativ och lärde känna många fina människor. Det hjälpte mig oerhört mycket i min isolerade och plågsamma situation!

När jag idag återvände efter ännu en lång period av totalt mörker fick jag veta att jag inte längre kunde vara med i dessa aktiviteter eftersom jag inte var "biståndsbedömd" av en socialsekreterare i stadsdelsförvaltningen där jag bor. Gissa om marken började gunga under mina fötter! De här typerna av öppen psykiatrisk verksamhet infördes när de stora mentalsjukhusen, som Långbro och Beckomberga, lades ner på 80-talet och patienterna kördes ut i kylan. Många klarade inte den nya ensamheten och tog sina liv, andra blev desperata på annat sätt...Och nu drar man in och sätter upp hinder också för dessa öppna verksamheter.

Filosofiprofessorn Harald Ofstad skrev en gång att "fascism" är "förakt för svaghet". Och med den definitionen är det nuvarande Alliansstyret fascister i sin förföljelse av arbetslösa och sjukskrivna och utslagna människor i dagens allt hårdare samhälle. Man kallar det "arbetslinjen" och "förnyelse", och försöker hjälpligt maskera piskan som morot och sig själva som lamm. För vad är det för arbetslinje när dom på detta sätt hindrar oss utslagna ur arbetslivet att ens får vara aktiva och skapande inom psykiatrins tidigare öppna verksamheter?! Det känns bra att detta verkar ha gått upp för folk, vad opinionsmätningarna visar, men tyvärr är det alltför långt till nästa val...