Det här är ett hundägarproblem, inte ett hundproblem. City redogör för åtgärderna steg för steg:

1. Kopplingstvång
2. Krav på munkorg
3. Omhändertagande
4. Hundförbud.

Notera att dessa åtgärder vidtas först efter att en ägare misskött sin hund. Mot bakgrund av de rapporterade fall av vanvård av djur där ägaren varit misstänkt, den senaste för min kännedom i Aftonbladet den 8/12, är det mycket viktigt att veta om den nya lagen omfattar alla typer av vanvård.  1. Kopplingstvång.
Jag ser flera fördelar med att ha en lag om kopplingstvång för samtliga hundägare:

För de hundägare som inte tycker om eller inte tar sig tid att promenera med hunden, (jag tänker främst på alla hårt arbetande människor som skyndar sig ut på lunchen och släpper loss hundarna i parken) kan en sådan lag leda till att de börjar uppleva fler saker tillsammans med hunden, att de inser att alla hundar inte vill och därför inte bör tvingas till att hälsa på varandra samt att vissa ägare skulle komma på att de egentligen inte har ett genuint intresse för hundar.

För hundrädda människor samt övriga djur kan en sådan lag innebära att de kan vistas bland hundar utan att vara vettskrämda, att de inser att det är ägaren som har ansvaret och på sikt kan de kanske umgås med människor som har kopplade hundar.

2. Munkorg.
Denna åtgärd strider fullständigt mot vad Eskil Erlandsson säger i artikeln och avslöjar att det ansvar han talar om endast är ett ansvar för omgivningens bästa, inte för hundens bästa. Orsaken till att han menar att denna fråga är ett hundägarproblem är att han verkar acceptera människans utnyttjande av och totala maktinflytande över andra djur trots att det leder till onaturliga beteenden, psykiska störningar och/eller fysiskt lidande. Således är det ett "hundägarproblem" därför att det rättfärdigar människors maktutövande över hunden, och nu talar den nya lagen om vilka åtgärder hon har rätt att vidta - detta utan att ta ansvar för hundens bästa.

3/4 Omhändertagande och hundförbud.
Det låter bra att den hund som uppfostras till agressiva beteenden skiljs från sin ägare. Mina frågor blir då: Ska ett omhändertagande av hunden automatiskt leda till ett hundförbud för ägaren? Eller ska bedömningen göras utifrån någon sorts skadegradering och vem ska i såfall göra den?

3. Omhändertagande.
Ett omhändertagande betyder förhoppningsvis att hunden kan bli medlem i en ny familj men det kan också betyda att den lever resten av sitt liv instängd på en hundgård eller på en ännu mer onaturlig plats. Är syftet att hjälpa hunden till ett för den naturligt beteende och hur ser då planen ut för att "reparera" hundens hälsa? Vem bedömer vem som är lämplig att ta hand om hunden? Vem bedömer vilken miljö som är mest lämplig för hunden att vistas i?

4. Hundförbud.
Hur ska bedömningen om ett ev. hundförbud göras? Kommer ägaren att erbjudas professionell utbildning i vad som krävs för att ha hund? Kommer hon att få träna upp sin förmåga genom att under uppsikt vistas med hunden igen? Eller är det andra kriterier hon ska uppfylla och i så fall vilka? Kommer ägaren sedan kunna överklaga beslutet och vilka bedömningar ska i så fall göras för att ett rättfärdigt beslut ska kunna fattas?

Slutsats och förslag på åtgärder:

Följande åtgärder anser jag bör vidtas vid handel eller överlåtande av samtliga djurarter av orsaken att det inte finns något som helst välgrundat skäl att prioritera vissa arter framför andra:

Min slutsats är att steg.4 - godkännande eller avslag av innehav av djur - i stället bör vara steg.1.

Steg 1 Detta första steg gäller alla med intresse av att köpa/ta emot ett djur och innebär träning tillsammans med djuret, lämplighetsbedömning och godkännande av ett team bestående av veterinärer och vid förekomst om tidigare vanvård även djurpsykologer. På sikt skulle detta arbete minska antalet olämpliga ägare och färre djur och människor
skulle fara illa.

Steg 2 Uppföljning. Har som syfte att undvika att ägaren vid senare tidpunkt vanvårdar djuret och innebär antingen ett fortsatt innehav eller ett omhändertagande. Detta görs av samma team som bedömde ägaren i steg 1.

Steg 3 Omhändertagande. Om vanvård upptäcks i steg 2, ska djuret omhändertagas omedelbart och ägaren ska förbjudas att ha djur överhuvudtaget. Förbudet träder i kraft så fort teamet bedömer att ägaren vanvårdar djuret. För att detta team ska kunna göra sin professionnella bedömning krävs det att lagen om vanvård av djur förtydligas!

Steg 4 Rehabilitering och utplacering i nytt hem ska endast ske efter teamets bedömning. Och där är vi tillbaka till steg 1. Någon munkorg ska inte hunden tvingas bära, för vi har väl
alla yttrandefrihet, eller?