Ruben Wättes "Samhällsproblem" (här Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen) är en av mycket få höjdpunkter på Vårsalongen 2012, skriver Niels Hebert.
Kulturnyheter | Ibland blixtrar det till när verkligheten kopplas till konsten. Ett fint exempel är Ruben Wättes västar Samhällsproblem, ett av de ganska få intressanta verken på Liljevachs vårsalong 2012. Ruben Wätte har stöpt om MC-gängens skinnvästar och gett tuffa och hårda symboler anpassade till tänka personalvästar för Migrationsverket (en vakande kobra), Försäkringskassan (örn angriper person i rullstol) och Arbetsförmedlingen (handklovar, gem och pennor). Ruben Wätte bor i Järna och studerar på Konstfack i Stockholm.
Kulturnyheter | Med filmen och konsten som verktyg undersöker Konsthall C i Hökarängen frågor om solidaritet och politisk handling, om vänsterns möjligheter att skapa en bättre värld. Utställningen har byggts kring filmen En ömsesidig sak av Petra Bauer, Marius Dybwad Brandrud och Kim Einarsson, som handlar om Israel-Palestinakonflikten. I filmen intervjuas sju kvinnor, som representeras av skådespelare. Trots försiktiga frågor är kvinnorna måna om att berätta och diskutera konflikterna i sina liv, konflikter som i hög grad har kopplingar till Israel-Palestinakonflikten.
Niels Hebert
"Fadersgestalten på agrarbyns patriarkaliska himmel" av uppmärksammade Reidar Särestöniemi (1925Ð1981).
Recensioner | Lapsk magi på Nationalgalleriet Ateneum i Helsingfors är en snäll utställning med verk av konstnärer från finska Lappland och andra som hämtat sina motiv därifrån.
Torsten Billman
Torsten Billman var i Paris 1968 för att som i detta träsnitt skildra majrevolten. Polisernas sköldar bildade glorior över studenternas huvuden. Bilden är beskuren.
Recensioner | Konstnären Torsten Billman var en betydande berättare med arbetarkampen för ögonen, men lågmäld och mindre agitatorisk än många andra. Niels Hebert har läst ett riktigt kärleksfullt praktverk.
JUAN-PEDRO FABRA GUEMBERENAS
Fascinationen för den skyddande ytan, eller skalet om man så vill, är ett genomgående tema i Juan-Pedro Fabra Guemberenas verk. Här "Help. Alive inside".
Recensioner | Ibland har det redan hänt. Juan-Pedro Fabra Guemberena visar i sin utställning på Nordin gallery i Stockholm ett videokollage med scener ur de många Hollywoodfilmer och dokumentärer som gjorts om vad som kan tänkas ha hänt på United airlines flight 93 före kraschen den 9/11 2001. Detta var det ”fjärde planet”, som kaparna avsiktligt lät störta någonstans i Pennsylvania sedan passagerare lyckats ta sig in i cockpit.
Kulturnyheter | Gatukonsten är kanske bara i början av sin utveckling. Den tanken slår mig när jag ser utställningen med Emess från Berlin i det konstnärsdrivna galleriet Candyland på Södermalm. Emess, som arbetat med gatukonst sedan han var barn, är nu i 40-årsåldern. Han vill inte avslöja sitt riktiga namn.
Niels Hebert
Yoko Onos önsketräd bär frukt till John Lennons minne.
Kulturnyheter | Yoko Ono vill mobilisera människor för det stora och hopplösa företaget att rädda världen. De enkla och öppna verk hon visar i årets utställning i Wanås slottspark i nordöstra Skåne är som första orden i en sång. Resten får besökaren fylla i – som en inre monolog, eller som medlem av en kör som ska sjunga till långt in på hösten.
Kulturnyheter | Tillvaron är svartvit. Kanske ska allt stelna och civilisationen kväva sig själv. Att röra sig i den norske konstnären Gardar Eide Einarssons utställning Power has a fragrance på Bonniers konsthall i Stockholm är som att gå på tunn is i en värld utan diskussioner, tvivel eller humor. Visioner är irrelevanta, icke önskvärda. Allt är bestämt, under kontroll. Ingenting får ändras.
Kulturnyheter | Den nya utställningen på Magasin 3 heter Investigations of a Dog, en titel lånad från Franz Kafkas novell om hunden som, i motsats till andra hundar, försöker förstå vad det innebär att vara hund och vad samhället är.
Snacket om The Artist började vid vissa festivaler förra året, har fortsatt skramla under hösten och utvecklats till högljudda skrin av lycka under Hollywoods "awards season". Filmen är gjord av en relativt okänd regissör med ett namn som är nästintill omöjligt att stava rätt (Michel Hazanavicius), med två relativt okända skådespelare (Jean Dujardin och Bérénice Bejo) i huvudrollerna. Dessutom är den en stumfilm. Så, vad är grejen?