På 50-talet ondgjorde sig en forskare i litteraturhistoria över hur mycket tråkigare romankaraktärerna blivit i den moderna litteraturen. Han antog att det var kopplat till utseendet på samhällets medborgare. Tandläkekonsten, populära hårtrender, det sentida manliga idealet att vara skägglös, och, framför allt, den enorma klädindustrin, har gjort att vi är oerhört lika varandra, att det som särskiljer slätats ut. Författare som skriver om avvikande människor upplevs inte längre som trovärdiga, eftersom vi alla är likriktade, diskreta varelser stöpta i samma form.

Hos inga andra är detta krav på likformighet lika hårt som hos ungdomarna, och hela scenrummet ger uttryck för det i Backa teaters nya satsning Run for your life. På det röda golvet finns ett antal vitmarkerade rutor, tjänstgörande som ungdomarnas rum i föreställningen. Ovanifrån ser de ut som tegelstenar. Vi med rockoperor av Pink Floyd i skivsamlingen, kan alltså dra oss till minnes raden: ”All in all, you're just another brick in the wall”.

Men detta är bara ett av stressmomenten i tonåringarnas liv. Regissör Uta Plate, annars verksam vid Schaubühne i Berlin, har gjort ett riktigt hästjobb till undersökningsarbete. Ur intervjuer och workshops har hon samlat berättelser från pjäsens unga skådespelare, och fogat samman dem till teater. Prövningarna är många: Här finns pojken som vill bli professionell dansör men till slut måste släppa sin dröm och söka jobb i en butik, och här finns flickan som vill läsa en konstnärlig utbildning efter sin examen men inte får det för sina nyttoinriktade föräldrar. Här finns den kärlekskranke invandraren, som känner sig fångad i det svåra svenska språket - för om man inte kan uttrycka sina tankar, hur ska man då någonsin kunna tala om djupa saker med den man älskar, eller ens skämta? Här finns betygshets och sexism, klasskamp och sociala medier, tonårsfylla och skolstölder, allting sammanrört i en pubertal ångesttripp på en timme och tjugofyra minuter. Undra på att ungdomarna vill springa ifrån allt.

Och springer gör de, hela tiden. Var gång en scen är färdigspelad, rusar skådespelarna till pumpande musik runt spelytan i cirklar, som i ett osynligt sprinterlopp. Det blir många ansträngande och långa språngmarscher, så kanske har man valt en så ung ensemble av fler skäl än bara stoffet.

Ensemblen, ja. En episodisk pjäs som Run for your life, bestående av brottstycken snarare än av enhetligt berättande, behöver skickliga aktörer för att beståndsdelarna ska sluta tätt.

Lycka då att Backa Teater har samlat en så gedigen trupp unga talanger till sitt projekt, som gråter, skrattar, dansar, och inte minst springer, springer, springer för konstens skull.

Emellanåt gör föreställningen ändå ett spretigt intryck, men vad annat är att vänta sig av en pjäs som vill avhandla ALLT som gör uppväxten i förorten svår? I överlag är Run for your life ett kraftprov av Backa teater, och av de göteborgska ungdomarna, som till form och utförande inte liknar någonting annat som går upp på scenerna denna teatervår.