Dubbelt upp från Gest | Fria.Nu

Recension


Teater
Constellations och One Day When We Were Young
Manus: Nick Payne
Regi: Jennifer Tang
I rollerna: Gary Whitaker och Claire Cordier

  • Constellations och One Day When We Were Young av Nick Payne ingår dubbelföreställningen på Gest. Det bästa du kan se just nu, tycker GFT:s recensent Tobias Holmgren.
Göteborgs Fria

Dubbelt upp från Gest

GEST bjuder på den bästa teatern just nu, skriver Tobias Holmgren.

Dramatikern Nick Payne hyllas i hemlandet Storbritannien, och hans Constellations gör just nu ett segertåg kontinenten runt. Att Gest – Västsveriges enda engelskspråkiga teater – skulle få rättigheterna till verket när det fortfarande är så färskt som det är och fortfarande sätts upp flitigt på hemmaplan, är en sensation i sig.

När brittiska regissören Jennifer Tang skulle räkna ut hur många alternativa verkligheter som finns med i dramat blev svaret 37. 37 och en halv, för att vara mer precis. Ronald och Marianne möts på en grillfest, så mycket har berättelserna som löper bredvid varandra gemensamt. Men vad som sedan händer skiljer sig kraftigt åt.

I en verklighet är Roland gift och de tar abrupt avsked. I en annan är han separerad och de börjar dejta. I en verklighet blir de ett par, i en annan tar det slut redan första kvällen. I en verklighet har Roland varit otrogen, vilket leder till ett smärtsamt uppbrott dem emellan; i en annan är det Marianne som vänsterprasslat med samma resultat.

Det säger sig självt att det är ett eldprov för skådespelare, scenograf, regissör och, visar det sig, ljussättare, att göra det tydligt för publiken vilken verklighet som för tillfället gestaltas. Ibland får vi följa med en upplaga av Marianne och Roland i flera minuter, men allra vanligast är att växlingarna blixtrar förbi, avlöser varandra i ett rasande tempo. Ombytet signaleras med lampor i taket – ekonomiskt och snillrikt, liksom hela den sparsmakade scenografin som förutom lamporna består av en bänk i mitten av scenen.

Skådespelarna Claire Cordier och Gary Whitaker går från att vara i upplösningstillstånd till att le och skratta, från att flörta oskyldigt till att hata varandra besinningslöst, från att sörja med varandra till att gestalta berusande livslust, och de gör det med en imponerande taktkänsla och kärlek till rollerna. Illusionen blir faktiskt stundtals så omfattande att man glömmer bort hur otroligt varmt och kvavt det är inne i Gests lilla scenrum (där en kvinna svimmade senast jag besökte teatern, under premiärvisningen av Foxfinder).

Den andra Payne-föreställningen att sättas upp under paketkvällen är en enklare sak. Till skillnad från Constellations som består av ett kluster små, små scener sammanfogade till en bräcklig helhet, är One day when we were young en tydlig treaktare med en klart avgränsad början, mitt och slutpunkt.

Här gestaltar Whitaker och Cordier de brittiska ungdomarna Leonard och Violet, som skiljs åt när Leonard lämnar landet för att strida i andra världskriget.

I mellanakten möts de igen efter ett antal år. Violet är nu gift med en annan man och Leonard är bitter över att hon inte väntade på honom. I den tredje akten är de pensionärer.

Också i One day står frågan ”tänk om” i fokus. Porträttet av de två huvudpersonerna är humoristiskt, rart och mänskligt, och även om det här är att betrakta som en komplementpjäs till den mer ansedda Constellations (titta bara på vilken storlek på typsnittet som använts till de respektive titlarna i programbladet), lämnar den en med en lika stor känsla av att ha bevittnat förstklassig scenkonst.

För oavsett hur mycket skjortan klibbar mot ryggen efter kvällens slut, måste jag säga att det här kan vara bland det bästa jag upplevt på en fri teater i Göteborg. Visst fuskar Gest lite i tävlingen genom att ta in professionella regissörer och skådespelare från Storbritannien – men det är ett fusk som det västsvenska kulturlivet helt klart kan leva med, och gynnas av. Bravo.

Annons

Rekommenderade artiklar

Ojämnt men drabbande om begreppet godhet

Recension

Backa teater gör i år en scenisk undersökning av begreppet godhet. Det blir en omedelbart drabbande föreställning, om än något ojämn, tycker Fria Tidningens Tobias Holmgren.

Göteborgs Fria

Jeanne d'Arc med kopplingar till samtiden

Recension

Medeltiden har nått Göteborg. Jeanne d'Arc på Backa teater bygger på protokoll från rättegången då det franska helgonet dömdes till döden.

Göteborgs Fria

Monolog som känns in i märgen

Recension

Allt som blev kvar handlar om ett brutet löfte. Ett löfte livet gett en liten pojke om att allt skulle vara för evigt. "Berörande och roande", tycker Evelina Ivarsson.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu