Lysande fortsättning på Ibsens klassiker | Fria.Nu

Recension


Teater
Vad som hände efter att Nora lämnat sin man Av: Elfride Jelinek Regi: Melanie Mederlind Medv: Isak Hjelmskog, Lars Magnus Larsson, Maria Lindström, Julie Moe Sandø, Lena Birgitta Nilsson, Åsa Persson, Christopher Rasimus, Ove Wolf, v

  • I fortsättningen på Ibsens Ett dockhem får vi möta Nora i en nedläggningshotad textilfabrik i 1920-talets mellankrigstid.
Göteborgs Fria

Lysande fortsättning på Ibsens klassiker

Nobelpristagaren Elfriede Jelineks pjäs utspelar sig direkt efter att Nora lämnat maken Torvald och sina barn i Henrik Ibsens Ett dockhem (1879). Frigjord från äktenskapets bojor vill hon nu förverkliga sig som människa, och som kvinna.

Resultatet blir inte som hon tänkt sig. På den tyska 20-talsfabriken hon anställs vid, längtar de kvinnliga arbetarna efter en äkta hälft. Den sortens livsprojekt Nora är ute på har bara borgarklassen tid med, konstaterar de, och att våndas över könsnormer och självförverkligande är en hobby för de rika.

I allmänhet är fabriken en absurd plats. Arbetarrörelsens gamla devis om att idrott är ett sätt för överheten att distrahera arbetarna från klasskampen, kommer till tals när fabrikens förman och dess ägare ska diskutera nedläggning. Då är arbetarna förtrollade av en direktsänd fotbollsmatch och missar samtalet.

Nora själv går på barr och dansar - ömsom efter kapitalets pipa, ömsom efter männens. För nej, man ska inte inbilla sig att förtrycket tog slut bakom makarna Helmers igenslagna dörr. Även som sexuellt frigjord är Nora könsnormernas fånge, och den välbärgade herre hon inleder en relation med har inte mycket högre tankar om Nora än den dumpade Torvald hade.

Förutom mannens makt över kvinnan och kapitalets kontroll över människan, behandlas också språkets tvångsjacka, i det att Nora talar en norska som tyskarna inte alltid greppar.

Regissör Melanie Mederlind gör helt klart en homerun med sin uppsättning. Det är snabbt, roligt, surrealistiskt och burleskt; och aldrig passeras den förbjudna gränsen till simpel fars. Vokalensemblen Sve:a ger ytterligare en dimension med sina ödesmättade stycken ur Aida och Macbeth, och i äkta operastil får vi även en textremsa ovanför scenen att följa.

Med en handfull oprövade kort i sin ensemble, däribland huvudrollsinnehavaren Julie Moe Sandø, kunde premiärvisningen vandrat åt endera hållet. Men man kan vara stolta över sina nyförvärv. Förutom nämnda Sandø, som verkligen övertygar med den ledighet och känsla för dråpligheter hon uppvisar i sin Nora, förtjänar även Isak Hjelmskog ett omnämnande. Han axlar med bravur rollerna som Torvald och fabriksägaren, två rollfigurer som utgör komiska (och sorgliga, naturligtvis) radarpar tillsammans med Nora.

Maria Lindström är en annan favorit från samlingen. Under ett mellanspel talar hon som författaren Jelinek till oss, i en hetsig monolog som får rapparna i hiphopgruppen Mobbade barn med automatvapen att låta lika kvicka i munnen som byggandet av Hallandsåstunneln.

Det är många världar som krockar. Nora, färgad av sena 1800-talets kritiska realism, vill förändra sig själv och samhället till det bättre. Hos Jelinek möter hon ett rungande ”jaha du”. Vad som hände efter att Nora lämnat sin man kan alltså, trots all glädje och upptåg, vara en dyster upplevelse.

Men även sådana inspirerar. För att tala med Ibsen och Jelinek, är det allas vår plikt att verka för en förändring - trots att allting tycks nedrigt och lönlöst.

ANNONS
ANNONS

Rekommenderade artiklar

Ojämnt men drabbande om begreppet godhet

Recension

Backa teater gör i år en scenisk undersökning av begreppet godhet. Det blir en omedelbart drabbande föreställning, om än något ojämn, tycker Fria Tidningens Tobias Holmgren.

Göteborgs Fria

© 2022 Fria.Nu