Synpunkten


Erik Persson • Frilansjournalist
Fria Tidningen

”I Norrland hafva vi ett Indien”

Citatet i rubriken på denna krönika kommer från Axel Oxenstierna och uttalades under den svenska stormaktstiden. Precis som många andra europeiska länder började Sverige under 1500- och 1600-talet att se sig om i världen efter främmande landområden att kolonisera och exploatera. Men inte behövde den svenska kronan segla iväg till avlägsna kontinenter! Landet hade ju enorma naturresurser norröver som ingen ännu hade exploaterat och som mest befolkades av renskötande samer.

Axel Oxenstiernas uttalande har under de dryga fyra hundra år som förflutit sedan dess kommit att bli ganska talande för förhållandet mellan den svenska staten och landets delar norr om Dalälven. Det välkända citatet plockas också upp av journalisten PO Tidholm i förordet till den nyligen utkomna artikelsamlingen Norrland som jag ägnat några kvällar och tågresor under jul- och nyårshelgerna åt att läsa. I boken finns en lång rad av Tidholms artiklar, reportage, krönikor och essäer från mitten av 1990-talet fram till i dag samlade. Alla med det gemensamt att de på ett eller annat sätt behandlar den norra halvan av Sverige. Här ryms reportage om skogsindustrin och vattenkraften, historien om den norrländska restaurangkedjan Max och porträtt av Matti Alkberg och det Luleå som han envist bor kvar i allt medan medlemmarna i hans olika projekt flyttar till Stockholm.

Visst blir det en hel del upprepningar i den här typen av böcker där artiklar som i många fall ligger ganska nära varandra samlas. Men ställda bredvid varandra blir artiklarna en berättelse om Sveriges inträde i moderniteten och om välfärdssamhällets utbyggnad. Om skogarna som köptes upp för en billig penning och råvarorna som skeppades från norr till söder och om ett land som skulle moderniseras.

Texterna genomsyras av en indignation över den fortsatta obalansen mellan landets norra och södra delar och över välfärdssamhällets tillbakadragande, där de skolor, affärer och vårdcentraler som under efterkrigstidens optimism byggdes även på mindre orter stängts, en efter en. Många norrländska kommuner får finna sig i att betraktas som tärande trots att landets tillväxt fortfarande till stor del grundas på råvaror som hämtas i norr: skogens timmer, gruvornas malm, elen från de stora älvarnas kraftverk. Vinsterna kommer dock i liten utsträckning tillbaka till de kommuner där råvarorna hämtades, utan beskattas i södra Sverige där företagen har sina huvudkontor. Och i tvister mellan el- och skogsbolagens ekonomiska rationalism och lokala sociala och miljömässiga aspekter kommer de senare nästan alltid till korta.

Men Tidholms bok är inte minst intressant att läsa i ljuset av de senaste årens omdebatterade gruvprojekt i ett flertal norrländska kommuner. Här ställs återigen frågan om den hårda exploateringen av de norrländska råvarorna på sin spets.

Denna gång är det dock en lång rad internationella företag som är de ledande aktörerna. Med en världsmarknad som skriker efter olika typer av metaller har den globala gruvnäringen fått upp ögonen för Sverige, inte minst på grund av låga skatter och snabba beslut om tillstånd. Till följd av de stigande råvarupriserna har många andra länder infört särskilda gruvskatter för att vinsterna från naturresurserna ska komma lokalsamhällenas invånare tillgodo, inte minst med tanke på utvinningens allvarliga miljörisker.

Men i Sverige är det bara några få promille av vinsterna som stannar hos kommunerna eller ens inom landets gränser. Medan de resterande miljarderna pumpas ut ur landet, lämnas de berörda orterna med landskap transformerade till oigenkännlighet och svåröverblickbara miljökonsekvenser generationer framöver. I jakten på råvaror och tillväxt går det en röd tråd från Axel Oxenstierna till dagens internationella gruvexploatörer.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Synpunkten
:

Spår från det förflutna

På en konferens där jag nyligen var berättade en historiker om ett flertal märkliga utsmyckningar hon funnit i Göteborg och som hon inte kunde låta bli att dokumentera. Jag fascinerades av bilderna hon visade och tillbaka i Göteborg några dagar senare bestämde jag mig för att själv leta upp utsmyckningarna.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu