Fler söker vård för spelberoende, men vården finns inte där den behövs

Antalet som behandlas för spelberoende har femdubblats sedan 2010. Unga män dominerar statistiken. Ändå saknar kommunerna verktyg, kompetensen är ojämnt fördelad och ansvaret bollas fortfarande mellan socialtjänst och sjukvård.

En siffra som berättar en historia om ett system som halkar efter

År 2023 behandlades drygt 1 000 personer för diagnosen spelberoende inom den specialiserade hälso- och sjukvården, jämfört med cirka 200 personer 2010. Det är en femfaldig ökning på drygt ett decennium. Men siffran döljer mer än den visar. Större delen av vården sker inom den öppna specialistsjukvården, och för den registreras enbart läkarbesök. Patienter som behandlas av andra personalkategorier är alltså inte inkluderade. Det finns inte heller några uppgifter om den vård som erbjuds inom primärvården.

Med andra ord: mörkertalet är okänt. Det vi vet är att fler söker hjälp. Det vi inte vet är hur många som aldrig når fram.

Statistiken visar att allt fler söker hjälp för spelproblem, vilket märks i vården och i socialtjänstens insatser. Men troligen finns också ett mörkertal, och det skulle kunna vara betydligt fler som behöver hjälp med att hantera sitt spelberoende.

Unga män, men inte av ett val

Manligt kön är en riskfaktor för spelberoende, och i storleksordningen 75-80 procent av personer som söker vård för spelberoende är män. Det är inte ett utslag av svaghet eller dåliga val. Det är ett mönster som återkommer i alla delar av statistiken.

Drygt 350 000 personer bedöms ha någon form av spelproblem, varav 40 000 bedöms ha allvarliga problem. Unga män är överrepresenterade bland dem som har spelproblem, och flera indikatorer visar att det riskfyllda spelandet bland dem ökar.På bara några år har det skett en fördubbling av riskabelt spelande bland unga män, och en av fem är drabbade, konstaterade sjukvårdsminister Elisabet Lann i dag när regeringen tillsatte en ny utredning om ungas spel om pengar. En särskild utredare ska sammanställa kunskap om spelande bland barn och unga vuxna och lämna förslag som stärker skyddet, särskilt för pojkar och unga män. Chefsjurist Zandra Milton förordnas som särskild utredare. Bland pojkar i årskurs 9 ökade andelen med riskabelt spelande från omkring 5 procent 2023 till 10 procent 2025. Bland pojkar i gymnasiets årskurs 2 steg motsvarande andel från omkring 8 till 14 procent. Svensk och internationell forskning har visat att riskfaktorer för spelproblem är bland annat manligt kön, ung ålder, låg socioekonomisk status och att tillhöra en etnisk minoritet. Det är alltså inte en grupp som saknar omdöme. Det är en grupp som strukturellt exponeras mer och får sämre tillgång till stöd.

Lagen finns. Vården följde inte med.

Från 1 januari 2018 gjordes ändringar i socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen för att personer med spelproblem skulle få samma rätt till stöd och behandling som personer med alkohol- eller narkotikaproblem. Det var en länge efterfrågad reform. Men att skriva in något i lagen är en sak. Att bygga upp kapaciteten är en annan.

En studie från Stockholms universitet visar att ett stort ansvar fortfarande ligger på ideella krafter. Den samverkan mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst som lagstiftningen syftade till har varit svår att få till. Socialtjänsten och regionens hälso- och sjukvård har ett gemensamt ansvar för att tillhandahålla stöd och behandling till personer med spelmissbruk utifrån sina respektive ansvarsområden. I teorin. I praktiken visar Riksrevisionens granskning, publicerad i februari 2026, att det gemensamma ansvaret lätt blir ett delat ansvar som ingen äger fullt ut.

Granskningen visar att myndigheternas kunskapsstöd inte motsvarar kommunernas och vårdens behov av praktisk vägledning för att upptäcka, förebygga och behandla spelproblem. Det mest allvarliga är att statens insatser inte i någon större utsträckning bidrar till att motverka spel om pengar bland barn och unga. Även om många kommuner har börjat erbjuda behandling och stöd till personer med spelberoende är det få kommuner som har spelberoendeutbildad personal. Skillnaderna är geografiskt påtagliga. Vissa kommuner har kommit längre i att utbilda sin personal. Alla kommuner i Stockholms län uppger att de erbjuder någon form av behandling, men hjälpen kan se olika ut när det gäller bland annat längden på behandlingen och om personen får efterbehandling.

Det finns specialistmottagningar, som den vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Mottagningen för Spelberoende och Skärmhälsa erbjuder behandling för hasardspel och dataspelsberoende och har ett regionalt uppdrag. Eftersom det är fritt vårdval för psykiatrisk öppenvård går det dock att söka vård där var man än bor i landet. Men att en mottagning i Göteborg formellt går att nå från Norrland är inte detsamma som att vården är tillgänglig.

Stödlinjen ser det ingen annan ser

Under 2025 genomfördes 2 940 verksamhetsrelevanta kontakter via Stödlinjen för spelare och anhöriga. Det är en ökning jämfört med åren dessförinnan. Nästan hälften av de som testade sina spelvanor på Stödlinjens hemsida var under 25 år. Majoriteten, 83 procent, bland dem som söker stöd för sitt eget spelande är män. Av de anhöriga som söker stöd är majoriteten fortsatt kvinnor, 72 procent.

Det är en könsfördelning som håller sig stabil år efter år. Och den berättar något om hur spelproblem drabbar ett hushåll: mannen spelar, kvinnan i hans liv ringer för att få hjälp.

Skammen kring spelandet och dess konsekvenser är stor bland dem Stödlinjens rådgivare kommer i kontakt med, och sett till nationell statistik över förekomst av spelberoende och problemspelande söker enbart en liten andel hjälp från beroendevården, trots att det finns bra behandling. Utöver det personliga lidande som kan vara förknippat med spelproblem leder det till samhälleliga kostnader, vilka beräknas uppgå till 11,5 miljarder kronor årligen.

Reformen som väntar

Den 30 april 2026 beslutade regeringen propositionen om en mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk och beroende och andra psykiatriska tillstånd, med syftet att tydliggöra huvudmännens ansvar. Regionerna får genom propositionen ansvar för all hälso- och sjukvård vid skadligt bruk och beroende. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2028.

Det är en förändring som kan göra skillnad. Men 2028 är långt bort för den som söker hjälp i dag och möts av en väntelista, en otränad handläggare eller ett system som fortfarande inte riktigt vet vem som ska ta det samtalet.

Spelproblem hänger ofta samman med andra allvarliga problem såsom suicid och psykisk ohälsa. Det är inte en detalj. Det är anledningen till att väntetider och kompetensbrist i den här frågan inte bara är en administrativ miss.

– Att motverka spelproblem är en viktig folkhälsofråga, inte minst eftersom vi ser att spelandet bland unga killar ökar, säger Jessika Svensson, samordnare för spelprevention vid Folkhälsomyndigheten.

Systemet vet om problemet. Det har vetat länge. Frågan är vad som händer med den kille som söker hjälp i en kommun som inte hängt med.