Sedan den 1 maj 2026 är det förbjudet att spela för lånade pengar i Sverige. Två månader in ser budget- och skuldrådgivare fortfarande spelare som finansierar sitt spelande via fintech-tjänster som lagen inte riktigt når. Problemet är inte lagstiftarens vilja. Det är infrastrukturen.

Vad lagen faktiskt säger

Den 1 maj 2026 trädde det utökade kreditförbudet i spellagen i kraft. Det innebär att licenshavare och spelombud inte får tillåta eller medverka till att spel finansieras med krediter, och de ska vidta lämpliga åtgärder för att motverka att spel sker med kredit.

Det är en skärpning mot vad som gällde tidigare. Tidigare gällde förbudet främst att spelbolaget självt lämnade kredit. Nu omfattas även kredit som lämnas av någon annan. Riksdagen röstade igenom lagen den 17 februari 2026, grundad i proposition 2025/26:11. Kulturutskottet föreslog att ikraftträdandet skulle skjutas upp till den 1 maj 2026 för att ge berörda aktörer mer tid att anpassa sina system. Spelinspektionen definierar kredit brett. Det handlar om alla situationer där betalningen av något du köpt skjuts upp. Faktura och delbetalning räknas som kredit. Klart och tydligt på papper.

Glappet som fintech-branschen lever i

Problemet uppstår i gränslandet mellan spelbolaget och betalningen. En spelare kan ladda en e-plånbok med medel från ett kreditkort eller en BNPL-tjänst, och sedan sätta in från plånboken. E-plånbokssaldon som har fyllts på via kredit, även om spelaren sätter in från plånboken vid ett senare tillfälle, räknas som otillåtet. Om källan är lånade pengar är den otillåten. Det är principen. Men vem kontrollerar det?

Det gäller inte utredningsplikt på varje krona, eftersom detta inte vore tekniskt möjligt. Licenshavaren har i praktiken ingen möjlighet att kontrollera om en spelare tagit ett privatlån hos sin bank innan insättningen. Och det är just där det skaver.

Card Payment Sweden lyfte i sin remissvar att det finns flera kryphål för den som vill spela på kredit. Yrkesföreningen för budget- och skuldrådgivare i kommunal tjänst, BUS-föreningen, bedömde att förslaget minskar möjligheten att betala spelinsatser med krediter, men att det inte är tillräckligt långtgående för att förhindra spel med lånade pengar, eftersom det riskabla spelandet oftare finansieras genom blancolån och snabblån.

Det är inte ett litet förbehåll. Det är kärnan i problemet.

Tre myndigheter, ett hål

Tre myndigheter delar tillsynen: Spelinspektionen, Finansinspektionen och Konsumentverket. Spelinspektionen håller koll på spelbolagen. Men när en fintech-aktör erbjuder uppskjuten betalning eller en e-plånbok med kreditfunktion hamnar den under ett annat regelverk.

Stora subsidiära kreditförmedlare med fler än 250 anställda och en omsättning över 50 miljoner euro ska stå under Finansinspektionens tillsyn. Mindre subsidiära kreditförmedlare ska stå under Konsumentverkets tillsyn. Storleken avgör alltså vem som tittar. En liten fintech-aktör med ett smidigt BNPL-upplägg kan glida in under Konsumentverkets radar, långt ifrån Spelinspektionens synfält.

Konsumentverket utövar tillsyn över att konsumentkreditlagens bestämmelser följs, förutom när det gäller sådan verksamhet som står under Finansinspektionens tillsyn. Det låter vattentätt. Men tillsynsgränsen skapades inte med spelmarknaden i åtanke, och fintechaktörer är inte spelbolag. De säljer inte spel. De säljer betalinfrastruktur.

Spelinspektionen anser sig ha rätt att förelägga licenshavare att upphöra med att lämna information eller länka till företag som erbjuder spelare uppskjuten betalning av spelinsatsen. Myndigheten har dock inte inlett något sådant tillsynsärende, och frågan om sådan information eller länkning är i strid med spellagens omsorgsplikt har inte blivit prövad av domstol.

Läs det en gång till. Inga tillsynsärenden. Inga domstolsprövningar. Lagen är två månader gammal och gränslandet är fortfarande oprövat mark.

Vad skuldrådgivarna ser

Den typiske personen som hamnat hos Kronofogden har en skuld på omkring 114 000 kronor. Skuldrådgivare vittnar om att det är mycket spelskulder. Det är inte abstrakta siffror. Det är verkliga människor som sitter hos kommunens budget- och skuldrådgivare och försöker förstå hur det gick så snabbt.

Att man kontinuerligt och oförklarligt har dålig ekonomi och är i behov av krediter och lån är ett av de tydligaste tecknen på spelberoende, enligt Spelberoendes Riksförbund. Kopplingen mellan kredit och spelproblem är välkänd. Lagen erkänner den. Men enligt Folkhälsomyndigheten har cirka 340 000 svenskar någon form av spelproblem, och många av dessa finansierar sitt spelande genom lån och krediter.

Kreditförbudet stänger en dörr. Men blancolånet, snabblånet, BNPL-tjänsten som inte syns i spelbolagets kassasystem. De dörrarna är fortfarande på glänt.

Spelinspektionen ser över vägledningen

Spelinspektionen ser över behovet av ytterligare vägledning för hur det utökade kreditförbudet ska tillämpas i praktiken. Det är ett erkännande av att lagen i sig inte räcker. Vägledning kan klargöra vad "lämpliga åtgärder" faktiskt innebär för ett spelbolag vars kassalösning är kopplad till en tredjepartsplånbok. Men vägledning binder inte fintech-aktörer som inte har spellicens.

Exakt hur tillsynen av det nya kreditförbudet kommer att genomföras i praktiken återstår att se. Det är en understatement.

Du kan stifta en lag som säger att spel inte ska finansieras med lånade pengar. Det är bra. Men om pengarna byter ägare ett steg innan insättningen, hos en aktör som varken Spelinspektionen eller Finansinspektionen primärt ansvarar för, är lagen en skylt utan väktare. Och spelskulder växer inte i takt med lagstiftningens tempo.