Det viktiga är att fåren har det bra
Irene Johansson bor i Eklanda utanför Vårgårda. Hon och hennes man, Tore, har får. De föder upp fåren ekologiskt, men köttet och ullen som de säljer är inte Krav-märkt. Det är för dyrt för dem att Krav-märka.
Irene och Tore Johansson skaffade sina första får för sex år sedan. Tores morbror hade en gård, men han orkade inte sköta den längre. Irene och Tore tog över gården och fortsatte med lantbruket.
De har drivit gården ekologiskt från början. De odlar eget hö, köper ekologiskt foder och följer Kravs regler om hur fåren ska bo. Fåren ska ha tillräckligt mycket plats och de ska få vara ute. De följer Jordbruksverkets och EU:s regler, och i dag räcker det för att få miljö-stöd. Krav kräver lite mer. Irene Johansson tror att de följer Kravs regler också, men de tänker inte Krav-märka köttet och ullen ändå.
– Det viktiga är att fåren har det bra och att vi inte skadar miljön. Jag har inte tid att jobba med Krav-märkning.
Irene Johansson är sjuksköterska också. De flesta lantbrukare har andra jobb, säger Jordbruksverket. Bara 20 procent av lantbrukarna jobbar heltid på sina gårdar.
– Jag sköter fåren ett par timmar varje dag på vintern. Men på våren när de får lamm måste vi vara med dem hela tiden. Då tar min man och jag tre veckors semester, säger hon.
På hösten slaktas lammen. De slaktas enligt reglerna för ekologisk produktion. Men kött-fabriken Scan säljer köttet som vanligt lammkött eftersom det inte är Krav-märkt.
Två gånger om året klipper man fåren. Irene och Tore Johansson skickar ullen till ett ekologiskt spinneri. Irene planerar att börja tova tofflor och sticka mössor och tröjor av ull-garn. Hon får inte säga att ullen är ekologisk eftersom hon inte betalar avgiften till Krav.
– Det är svårt ändå att få en liten rörelse att gå runt. Jag vet inte heller om jag skulle få mer för produkterna om de var Krav-märkta.