.
Iförra veckan disputerade etnologen Magnus Åberg på sin avhandling Lärardrömmar. Om makt, mångfald och konstruktioner av lärarsubjekt. Genom att intervjua studenter och lärarutbildare genom att och delta i undervisningen på Göteborgs universitets lärarprogram, har Magnus Åberg studerat hur utbildningens ambition att ta tillvara de blivande lärarnas personliga erfarenheter kommer till uttryck. Ingången till forskningen var begreppet mångfald - hur det uppfattas och görs i utbildningen. Magnus Åberg har också velat ha ett klassperspektiv.
- Lärarutbildningen är en massutbildning, det är det största programmet på hela universitetet och har en bred rekryteringsbas. Men det saknas ett klassperspektiv. 2005 gjorde högskoleverket en utvärdering av lärarprogrammet där de beskriver de som har problem i utbildningen som att det handlar om 'mognad'. Problemen antas ligga hos individerna, men jag menar att det är utbildningen som är problemet, att den lyfter fram ett medelklassperspektiv.
- Det var ett hårt fokus på individens makt över sig själv vilket kan låta positivt, men det skapade konkurrens mellan studenterna. Samtidigt som man ville att studenterna skulle se sig som ett lärarkollektiv som skulle komma ut och jobba tillsammans, så skapades en tävlingsanda och konkurrens genom examinationsformen, istället för att skapa en grund för kollektivitet.

Lärarstudenterna uppmuntrades av sina lärare att använda sig av sin bakgrund och erfarenheter i sin framtida yrkesroll för att skapa en bra kontakt med sina elever. Samtidigt värderades vissa erfarenheter högre än andra.
- I dag förväntas lärare vara personliga. Förr hade lärarna en given auktoritet men
i dag måste de förtjäna den. De ska dra nytta av sin personlighet och bakgrund i relationen med eleverna. Att ha en utländsk bakgrund ses då som positivt, och studenterna förväntades använda sig av den. Studenter med utländsk bakgrund sågs som nyttiga. Däremot var religiös bakgrund mer problematiskt, ingen vågade bekänna att man hade en tro. Normen var att inte visa några religiösa uttryck och att bära slöja sågs som problematiskt. Det var väldigt subjektivt vilka bakgrunder som sågs som intressanta. Klass och sexualitet drogs inte fram som nyttiga bakgrunder - de var väldigt frånvarande. Klass benämndes nästan aldrig i utbildningen. Däremot pratades det mycket om kön, men även där fastnade man i talet om olikhet och fokuserade hårt på skillnader. Man förutsatte att flickor och pojkar behandlas olika i skolan. Talet om olikhet gör att man missar när det skapas likhet, man blir förblindad av olikhet.

Samtidigt som personliga erfarenheter sågs som något positivt, förväntades studenterna att vara neutrala och objektiva. Värderingar skulle inte lysa igenom.
- Generellt så fanns det ett väldigt tydligt krav på att de blivande lärarna skulle vara objektiva, och i så liten utsträckning som möjligt gestalta några värderingar. Det som jag bland annat kritiserar i min avhandling är att det finns en övertro på att det går att vara objektiv. Oavsett om vi försöker undvika att visa våra värderingar, så uttrycker vi ändå omedvetet vad vi tycker. Vi gestaltar så mycket som vi inte är medvetna om. I stället för objektivitetskravet är det bästa vi kan göra att erkänna att läraren alltid är en politisk och moralisk varelse. Man kanske inte nödvändigtvis behöver tala om sina värderingar för eleverna, men ändå bejaka att man har en maktposition och komma ihåg det ansvar man har i lärar- elevrelationen. Det talas mycket om den demokratiska skolan i dag, men jag tycker inte att lärarens maktposition belyses tillräckligt.
I mångfaldstänkandet ligger ett stort fokus på individen och individers olikhet. Men det tänkandet riskerar att låsa fast människors olikhet, samtidigt som vissa strukturella faktorer som påverkar individer osynliggörs, menar Magnus Åberg.
- Det finns en enorm välvilja, men samtidigt en nyttoaspekt med mångfaldstänkandet. Det ses som svaret på skolans problem. Det pratas mycket om att vi måste 'se individen'. Men då är min följdfråga - javisst, men vad är individen? Är det inte en klassvarelse, en könsvarelse?

På utbildningen förekom många diskussioner om svenskhet kontra andra kulturer. Studenter med utländsk bakgrund uppmärksammades då som representanter för det som inte är svenskt. I en diskussion om svenskars skattemoral fick några studenter frågor om vad de anser om iraniers skattemoral. Men det är inte självklart att en student med iransk bakgrund vill ta på sig rollen som uttolkare av iransk kultur, menar Magnus Åberg.
- De här studenterna fick frågan 'hur är det hos er?' De blev inte så glada över frågan. Den här situationen kan man se som ett försök att dra nytta av studenternas personliga erfarenheter. Var det bra eller dåligt? Det är svårt att säga, men det var i alla fall ett komplicerat ögonblick. Men när man använder sig av personers bakgrund som ett ensidigt pedagogiskt knep, så blir det lätt fel. Det döljer mer än det visar.
- I de pedagogiska kurserna problematiserades mycket, och utbildarna var noga med att påpeka att det sällan skulle ges några raka svar. Men när det kom till kultur och utländsk bakgrund var det helt plötsligt inte komplicerat längre.

Diskussionerna på seminarierna stannade ofta på en ganska ytlig nivå, menar Magnus Åberg. Flera studenter han pratade med var kritiska till att lärarna förhöll sig passiva och inte gick in och styrde samtalen mer. I diskussionerna befästes olikheter snarare än ifrågasattes.
- Det var som att man tänkte att 'vi har varit dåliga på det här tidigare, men nu ska vi bejaka mångfald', vilket ledde till en väldigt förenklad syn på bakgrund. Många studenter ville gärna ha konkreta svar för hur man hanterar olika situationer. Då blir det här med kultur lockande att använda sig av för då kan man säga 'det här är en person som kommer från Iran, tänk på det'. Man tar för givet att vissa människor är olika i vissa situationer istället för att se likheterna. Det är väl bra att en grupp som tidigare som blivit utsatt för diskriminering nu blir uppmärksammade, men det kan slå över åt andra hållet också, genom att man i all välvilja förenklar människors identitet.