Folkomröstningen i Stockholms stad ledde till ett klart ja till trängselskatter. Därmed borde det vara klart. Det borde vara klart för alla som tycker att makten ska utgå från folket. Det borde vara klart för alla som tror på decentralisering av makten och lokalt självbestämmande. Och det borde vara klart för alla som bryr sig det minsta om såväl närmiljön som den globala långsiktiga miljön.

Centern säger sig stå för alla dessa saker, och därmed borde saken också vara klar. För röstar bara centerpartisterna efter sin övertygelse så finns det en klar majoritet i riksdagen för införandet av trängselskatter. Men så var det det där med maktpolitiken. Centern är ju del av den kommande regeringen och som regering agerar man med en röst. Och majoriteten av den kommande regeringen vill av allt att döma inte låta oss stockholmare bestämma själva.
För några år sedan var den samlade borgerligheten heligt upprörd över sossarnas stopplag. Genom centralt fattade beslut i riksdagen fick man inte längre lokalt och regionalt bestämma till expempel vilken sjukvård man skulle ha. HSB (han som bestämmer) hade satt ner foten och det vara bara för de lokala och regionala parlamenten att rätta sig efter det.

Nu är situtationen den omvända. En klar majoritet av invånarna i Stockholms stad har sagt ja till trängselskatt. Trots det vill m, kd och fp centralt försöka hindra stockholmarna att själva bestämma över sin trafikpolitik och miljö. Det är skrämmande att se hur höga ideal om lokalt självbestämmande och att makten ska utgå från folket bara har betydelse när folk lokalt tycker 'rätt'.
M-, fp- och kd-politiker försöker desperat förklara detta med att majoriteten i några kranskommuner har röstat nej och att det finns många i de kommunerna som jobbar i city eller av andra anledningar regelbundet åker bil till staden. Det är ett patetiskt argument.
Visst kan man tycka att kommungränserna är kantiga och många reser emellan och berörs av det som sker på andra orter. Men det är ändå så att de som bor i ett område är de som berörs mest, och det är också därför de som bestämmer (direkt eller indirekt) över den lokala politiken. Om de bygger ett nytt stort lågprisköpcenter i grannkommunen så kommer troligen det öka trafiken där jag bor. Men inte är det några andra än politikerna eller i vissa fall invånarna som får vara med och bestämma om den typen av frågor. I det här fallet är det dessutom bara de blå kommunerna runt omkring som röstat och senaste opinionsundersökningen i de andra kranskommunerna visar att en majoritet är positiv till trängselskatten där.
Hanteringen av trängselskatterna i Stockholm visar på vilket litet intresse politikerna egentligen har av vad invånarna tycker. Allt handlar om egen makt och väljarna är politikerna bara intresserade att lyssna till vart fjärde år. Nu är det fyra år kvar till nästa gång och våra åsikter är helt ointressanta. Det är detta som gör politikerföraktet så starkt och legitimt.
Denna fråga visar också hur absurt det är att bara majoriteten finns representerad i regeringen, och kravet på att den ska vara enig. Trots att en majoritet av både invånarna i Stockholms kommun och en majoritet i riksdagen är för trängselskatter så är risken uppenbar att riksdagen säger nej. Istället för en 'enig' majoritetsregering bör regeringen tillsättas proportionerligt och ministrarna, partierna och ledamöterna i riksdagen agera efter sin övertygelse. Då skulle en sådan här situation aldrig uppstå.

Frågan är nu om centerns riksdagsledamöter och de förespråkare som finns i de andra borgerliga riksdagsgrupperna orkar stå upp för sin åsikt, miljön, det lokala självstyret och demokratin. I alla borgerliga partier finns det några som innan omröstningen sa att de skulle följa utslaget i Stockholms stads folkomröstning. Om fyra av dem orkar göra det i verkligheten också (och s, mp:s och v:s riksdagsgrupper håller ihop) så blir det ett ja till trängselskatt. Och står centern emot har vi en första regeringskris. Men det kommer att skapas ett otroligt tryck på dem att inte göra det. Därför är det viktigt att hjälpa centern och de övriga att hålla emot. Ring, skicka sms, maila och skriv till dem. Skriv insändare och kontakta de lokala partiföreträdarna. Det behövs en opinion och ett tryck som står emot maktens och partiledningarnas påtryckningar.