Nazistattacken var politikens misslyckande
Händelserna i Kärrtorp var konsekvenser av ett raserat samhällsbygge, skriver Lennart Fernström.
Det som hände i Kärrtorp i söndags blev för många en otäck väckarklocka. Mycket har sagts om den sjuka attacken på barn, gamla och andra Kärrtorpsbor som ville manifestera mot nazismen som börjat spridas i området. Mycket har också sagts om att det från början bara var sex poliser på plats, som inte förmådde skydda den fredliga demonstrationen. Även medias rapportering har fått en hel del rättfärdig kritik.
Det finns förstås all anledning att diskutera allt detta. Men framför allt måste vi börja diskutera hur det kommer sig att dessa grupper återigen är på frammarsch. Vad är det som gör att ett gäng 19–29-åringar går så långt att de är beredda att kasta flaskor, stenar och knallskott mot barn?
Kärrtorpshändelsen uppstod inte i något vakuum. Den är ett resultat av ett samhälle som glider isär. Guy Standing beskriver i sin bok Prekariatet – den farliga klassen hur en växande grupp befinner sig i en prekär situation utan fast inkomst eller trygghet. I boken, som kom på svenska i somras, beskriver han hur dessa grupper riskerar bli en allt större grogrund för de högerextrema grupperna.
I krisens Europa har vi också sett nazistiska Gyllene gryning ha framgångar i grekiska val, Sannfinländarna bli tredje största parti hos vår granne i öst, Fremskrittspartiet hamna i regeringen hos grannen i väst, Sverigedemokraterna komma in i den svenska riksdagen och så vidare. Det vore fel att likställa dem alla med Svenska motståndsrörelsen, men de är delar av samma farliga och växande tendens. En samhällsutveckling där allt fler som hamnar utanför trygghetssystemen söker allt enklare förklaringar och lösningar och ansluter sig till alltmer extrema grupperingar.
Visst kan ett bättre polisarbete stoppa dessa grupperingars framfart i stunden – men vill vi ha en hårdare polisstat med mer kontroll? Visst kan hårda straff för de 26 gripna tillfälligt minska hotet på gatorna, men vill vi verkligen inget mer än att låta domstolsväsendet städa upp ett trasigt samhälle? Visst måste vi som vill se ett tolerant samhälle gå ut på gator och torg och stå emot dessa farliga individer. Visa att vi är många, och att antingen vi är rädda eller ej ska det inte tysta oss.
Men i grunden behövs det något mer, något helt annat. Vi behöver bli av med dessa gruppers rekryteringsgrund. Vi behöver ett tryggt samhälle för alla, där ingen behöver känna en sådan vanmakt att de söker sig till de allra mörkaste ideologierna. Ett samhälle där var och en kan utvecklas utan förtryck och förnedring från staten och kapitalet.
Standings viktigaste reform för att nå dit är införande av en villkorslös basinkomst som går att leva på. Ett bidrag som du inte behöver stå med mössan i handen för att få. Ett bidrag som du är fri att använda hur du vill, för att leva vilket liv du vill.
Vi har på denna sida många gånger tagit upp vikten av att införa en sådan basinkomst, i Sverige oftast kallad medborgarlön. Vi behöver bygga ett samhälle som inkluderar alla och samtidigt ger oss frihet att utvecklas och utveckla det som ger oss mening i livet. Men det behövs förstås många andra förändringar också. Vi behöver en amnesti för papperslösa, levande förorter och landsbygd, bostäder som inte är en spekulationsvara, en skola som bygger på samarbete och inte utslagning och så vidare. Kort sagt ett solidariskt samhälle som håller ihop, men med en stor tolerans och utrymme för olikheter och olika livsval.
De otäcka händelserna i Kärrtorp var konsekvenser av ett raserat samhällsbygge. Ett ras som i Sverige påbörjades av sossarna på 1980-talet och som varje regering, röd eller blå, sedan dess bara har förvärrat. Ett samhälle som inte kunnat anpassa sig efter de nya förutsättningarna – automatisering, robotisering, globalisering. Det vi såg var inte främst polisens misslyckande utan politikens.
Var och en av de 30 nazisterna som angrep den fredliga demonstrationen bär ansvar för sina handlingar. Det finns ingen ursäkt och det går inte att skylla på någon annan eller något annat. Men vi måste också orka lyfta oss ur hatet mot dessa grupper och se strukturerna bakom, de strukturer som ger dessa grupper syre. Först när vi kan se och förändra strukturerna kan vi börja bygga ett samhälle för alla, ett samhälle utan det hat och våld som är nazisternas livsluft.
På söndag samlas Kärrtorpsborna och många andra igen i Kärrtorp. På många andra orter genomförs liknande manifestationer. Då är det viktigt att vi blir så många att vi akut verkligen kan pressa tillbaka nazismen. Men för att kunna pressa den tillbaka på lång sikt är det hög tid att bygga ett annat samhälle, där alla får en värdig plats och ingen lämnas utanför.
Lennart önskar alla en konsumtionsfri julhelg utan djurprodukter på borden.