Dussintals organisationer, däribland malaysiska Röda korset och Mercy Malaysia, har startat insamlingar av torrmat, kläder, tält och mediciner åt dem som har blivit skadade och hemlösa efter lördagens jordskalv på centrala Java.

Malaysias katastrofteam, som består av 56 medlemmar, var ett av de första utländska teamen som kom till katastrofområdet. Med sig hade de ett ton mediciner, filtar och kakor.

Läkare och vårdare som har återvänt till Malaysia berättar om otäcka scener.

- De sörjande överlevande är utmattade. De söker överallt efter mat, samtidigt som det regnar oavbrutet. Allt är blött och lukten av döda kroppar hänger i luften, säger studenten Norma Hassan.

Mängder av indonesiska migrantarbetare har samlats vid Indonesiens ambassad och vid enskilda organisationers kontor i Kuala Lumpur för att om möjligt få veta vad som har hänt med deras släktingar i det drabbade området.

Malaysias Röda korset har startat en telefonlinje för indoneser i Malaysia som vill kontakta sina nära och kära i hemlandet.

Biståndsexperter här välkomnar att man mobiliserar en bred hjälpinsats, men det finns också en rädsla för att den inledande satsningen, som till stor del drivs av mediarapporteringen, ska avta, och att jordbävningsoffren kommer att lämnas åt sitt öde.

- Vi är oroliga för att mobiliseringen kommer att ta slut om medierna går vidare och inte bryr sig om de drabbades behov på längre sikt, säger en företrädare för Röda korset i Malaysia.

- Vi oroar oss också för att medierna ska styra hjälpinsatsen och att man samlar in material som blir dyrt att flyga in till området, och som riskerar att hamna på den svarta marknaden i Indonesien.

Röda korsets företrädare menar att det bästa att ge är pengar.

- Pengar är enkelt att överföra, och det kommer att används på lokal nivå för att köpa allt som de skadade och hemlösa behöver. Det bidrar också till den lokala ekonomin, säger han.

De malaysiska biståndsarbetarna är försiktiga med att säga det öppet, men en orsak till oro är den omfattande korruptionen bland byråkrater i Indonesien. Och man fruktar också att de malaysiska mediernas uppmaningar till donationer kan leda till att man får in ett överflöd av saker som tält, vatten, kläder och saker som folk vill bli av med.

Under tsunamikatastrofen vid årsskiftet 2004-2005 hamnade många containrar med donerade saker i lagerlokaler i Malaysia, Sri Lanka och Indonesien där de stod och ruttnade - som ett resultat av byråkratiska processer, illa uttänkt välgörenhet och de stora kostnaderna för att transportera skrymmande saker.

- Folk vill hjälpa till, men de måste anvisas att hjälpa till genom att ge pengar. Media måste ta ett större ansvar och utbilda folk om katastrofens omfattning, och om det bästa sättet att hjälpa till, säger

S. Arulchelvam, generalsekreterare i Malaysias socialistparti.

De kulturella och språkliga likheterna mellan indoneser och malajer, som utgör 60 procent av Malaysias 26 miljoner invånare, tros ge bra förutsättningar för ett seriöst och långsiktigt hjälparbete länderna emellan.

Indonesiska arbetare, såväl lagliga som papperslösa, utgör ryggraden i Malaysias bygg- och plantageindustri, och majoriteten av dem kommer från Java. Dödssiffran efter jordbävningen, som mätte 6,3 på richterskalan, har stigit till över

5 800. Tiotusentals människor som har tvingats lämna sina hem förstörda bor under träd och i tillfälliga skydd av plast, tyg eller kartonger, då området fortfarande drabbas av efterskalv.

Enligt biståndsarbetare har cirka 200 000 människor blivit hemlösa efter det stora skalvet som inträffade innan gryningen på lördagen.