När jag gick på dagis kategoriserade jag inte andra barn efter kön. Det fanns i och för sig 'mammor' och 'pappor' men sen fanns det bara 'barn'. Jag gjorde könsskillnader mellan vuxna, men inte mellan mina vänner. Och det verkade inte heller som om dagiset gjorde det. Där fanns inga pojk-soffor eller en speciell tjej-sida vid lunchbordet. Inte heller när vi gick till badhuset delades vi upp, alla bytte om och duschade tillsammans. Men något konstigt var det. På dörren till omklädningsrummet satt en könssymbol. I lågstadiet fick vi sedan lära oss hur det egentligen låg till. Det fanns två omklädningsrum för att vi skulle byta om var för sig - killar och tjejer. Varför var det aldrig någon som förklarade för oss. I efterhand har jag insett att det var då det började. Könsapartheid. Ingenting skulle längre bli sig likt.

En efter en tvingades normerna på oss. Vi hade olika kroppar och snart skulle de förändras och bli ännu mer olika varandra, och då skulle vi börja bli attraherade av varandra. Killar skulle tända på tjejer och tjejer skulle tända på killar, fick vi förstå. Och för att upprätthålla detta var det av största vikt att vi inte skulle se varandra nakna. Att vissa av oss var minst lika, eller ännu mer, fascinerade av kropparna i det egna omklädningsrummet togs det ingen hänsyn till. Jag är övertygad om att gemensamma omklädningsrum i skolan (som det redan nu funkar i lumpen) skulle avdramatisera nakenheten och motverka den heteronormativa uppdelningen av killar och tjejer. För om vi ska vara konsekventa - var ska bögarna och flatorna byta om? Med sitt eget kön? Och bisexuella - ska de ha varsitt bås att byta om i? Om man vidgar sitt perspektiv till att inkludera något mer än heterosexualitet blir argumentet att hålla isär grupper som åtrår varandra sexuellt ganska märkligt. Uppdelningen har även spridit sig till offentliga toaletter. Herrar och Damer går in i olika rum. Jag har aldrig träffat någon som haft det här systemet i sitt hem, med könsseparerade toaletter. Varför ska vi då ha det på uteställen, varuhus och restauranger?

För att motverka könsapartheid ordinerar jag en rejäl dos queeraktivism. Vi måste börja könsneutralisera det offentliga rummet. En enkel åtgärd är att börja gå på 'fel' toalett. Än mer avancerat skulle vara att använda 'fel' omklädningsrum. När merparten av oss inte bryr sig om symbolen på dörren kan den lika gärna plockas ner.

Men i dag går Män och Kvinnor på olika toaletter och klär om i olika omklädningsrum. Den socialisering och de normer som byggs och upprätthålls av det skapar patriarkat och transfobi. Det är med generationen som från början får lära sig att könskategorierna är suddiga och slipper upprätthålla könsbundna förväntningar som vi kommer att segra. Queer och feminism går hand i hand. Ett feministisk dagis kan vara ett steg på vägen. Ett queerfeministisk dagis är hela vägen. Ett dagis där man övervakar patriarkatet och slår det på fingrarna varje gång det försöker sippra igenom. Men också ett dagis som knockar heteronormativiteten. Och river väggen mellan omklädningsrummen.