Säpo vill få ökade befogenheter att använda tvångsmedel mot politiska grupperingar inom högerextrema kretsar och den autonoma miljön dit exempelvis Antifascistisk aktion, men även Djurens befrielsefront och ibland Syndikalistiska ungdomsförbundet, brukar räknas.
Det framgår av en promemoria till justitiedepartementet där Säpo hemställer om straffskärpning för så kallad olovlig kårverksamhet, det vill säga verksamhet man misstänker kan utvecklas till militär trupp eller polisstyrka.
Brottsrubriceringen instiftades i svensk lag 1934 och lyder under samma brottsbalk som hot mot statens fortbestånd, till exempel högförräderi. Olovlig kårverksamhet kan ge upp till två års fängelse men ingen har dömts för det på närmare 60 år.
– Att Säpo vill höja straffet på olovlig kårverksamhet är en skenanledning för att kunna öka användningen av tvångsmedel. De beklagar sig över att den låga straffskalan inte gör det möjligt att använda de nya möjligheterna med buggning och preventiva tvångsmedel, säger Janne Flyghed, professor i kriminologi vid Stockholms universitet.
– Det finns mig veterligt inget som tyder på att olovlig kårverksamhet har ökat de senaste åren. Därför är det rättsvidrigt att använda sig av straffskärpning för ett brott som genväg till att få befogenhet att samla in information om människors moraliska och politiska åsikter.

Politisk åsiktsregistrering förbjöds enligt svensk grundlag 1969. Trots det ägnade sig Säpo fram till 1998 åt att registrera bland vänstersympatisörer. Detta har lett till hård kritik från Säkerhetstjänstkommisionen i ett betänkande från 2002 om totalt 6 000 sidor. Men i promemorian nämns inte ett ord om den kritiken.
Janne Flyghed anser också att likställandet mellan vänstergrupperingarna och högerextremister är mycket olycklig.
– Den grova politiska organiserade brottsligheten med starka våldsinslag återfinns mer eller mindre uteslutande inom högerextrema kretsar. Att klumpa ihop dem med till exempel djurrättsrörelsen gör att man hamnar i ett väldigt konstigt kålsuparresonemang.
Att den senare på allvar skulle utgöra något hot mot författningen eller rikets säkerhet, vilket är det som är Säpos arbetsområde, har han svårt att se.

Anna Wigenmark, jurist på Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter, menar att den demokratiska insynen i Säpos arbetsmetoder är bristfällig.
– Det är önskvärt med en ökad transparens i underrättelsetjänstens arbete och det är alltid jätteallvarligt när nya tvångsmedel införs. Man måste hela tiden kunna ge rättssäkerhetsgarantier.
De metoder som Säpo redan i dag använder mot politiska grupper är långt ifrån okontroversiella.
– Säpo har stora möjligheter att övervaka både med och utan lagens tillåtelse. Till exempel genom användningen av kroppsmikrofoner vilket inte är reglerat i lag. I Sverige är det fritt fram att använda den metoden trots att det enligt Europakonventionen kräver lagligt stöd, säger Anna Wigenmark.

Fria Tidningar har sökt Säpo för en kommentar. Men pressekreteraren Jakob Larsson låter meddela att man inte brukar besvara medias frågor.
– Det tar så enormt mycket tid och leder till att vi hamnar i så konstiga diskussioner. Alla lagstiftningsfrågor är i grunden politiska frågor och det är inte myndigheters uppgift att debattera dem. Vi tycker att det i promemorian är så tydligt hur vi resonerar att vi inte behöver kommentera den. Men du kan ju mejla in dina frågor så kan vi se om de är av sådan natur att vi vill besvara dem.
Dagen efter kommer dock beskedet att verksledningen inte heller per mejl vill uttala sig. Men följande kommentar till frågan om socialister och djurrättsaktivister kan anses vara ett lika stort hot mot rikets säkerhet som nazister avslutar mejlet:
"Säkerhetspolisen intresserar sig inte för människors politiska uppfattning, utan enbart för de personer som begår politiskt motiverad brottslighet. Det är i detta sammanhang helt ointressant vad dessa personer har för ideologi, eller varför de tror sig ha rätten att ställa sig över vår i demokratisk ordning stiftade lag."