I tidskriften skriver Klingström: 'Nu faller de sista naturskogarna. Detta har varit ett ofta upprepat mantra från miljövännerna under senare år. Och faktiskt - det är i princip sant. Vad som håller på att hända är att andelen äldre skog i Sverige stadigt minskar. Kurvan bottnar om så där 20-30 år vilket gradvis ökar trycket på många arter i skogen.'
I hans svar till mig förefaller inte heller professor Lena Gustafssons ord ha någon betydelse: 'De sista gammelskogarna försvinner. I princip alla skogar som i dag slutavverkas i norra Sverige är gamla naturskogar - de har dimensionsavverkats åtskilliga gånger sedan början av 1800-talet, men de har aldrig varit helt kalavverkade - det har alltid funnits 'olönsamma' träd kvar. Många av de arter som finns i dessa skogar överlever inte en hyggesfas. De naturvärden som finns i dessa sista gammelskogar kommer inte att finnas i morgondagens brukade skogar. Det här är ett naturkapital som nu försvinner för alltid, och många arter är därefter hänvisade till naturreservat och andra skyddade skogar.'

Dessa små glimtar av klarsyn från skogsnäringen tycks LK nu inte vilja kännas vid.

Det är naturligtvis bra att Holmen skog anstränger sig för att bättra sig i fråga om naturvård på sina hårt avverkade marker, men det är bara plåster på såren. Den avgörande frågan - återigen - är om skogsnäringen kan fås att lämna tillräckligt mycket av gammelskogarna kvar. Om för lite av dem lämnas får vi vänta flera hundra år på att en rekonstruktion ska kunna ersätta det som avverkas i dag.

LK gör denna debatt till en fråga om trovärdighet. Naturligtvis är det så. Det räcker inte med att läsa Skog och Virke, inte heller med att läsa dagspressen. Man måste se med egna ögon. Var och en rekommenderas att bilda sig en egen uppfattning om situationen i det som kan kallas Skogssverige. Det är inte tätortsnära skogar och inte skogar längs riks- och länsvägar. Det är de skogar som finns bakom kulisserna och bara kan ses från skogsbilvägnätet eller till fots.

Det har vi inom den ideella naturvården gjort. Upplevelserna är skrämmande: Jättelika överavverkade arealer, skogar med höga naturvärden som nyligen har avverkats eller som är planerade för avverkning, skogar som markägaren har undantagit för naturvård men som i många fall har ytterst låga naturvärden - och låga virkesvärden.

När LK kallar vanlig offentlig debatt för krypskytte går han över gränsen - men skogsnäringen tycks vara desperat i dessa virkesbristens dagar. Det är dags för staten att sätta kraft bakom sitt naturvårdsmål i skogen.