Gruppen kommer utifrån och saknar stöd hos palestinierna i lägret, men den libanesiska regeringens brutala framfart mot civila väcker stor vrede och förtvivlan hos flyktinglägrets invånare.

I Gaza är kaoset och misären total. Människor har dödats i interna strider mellan beväpnade gäng som är utom de politiska ledarnas kontroll, och under veckan har Israel inlett en offensiv. Under flera dagar har F16-plan bombat byggnader och annan infrastruktur i den lilla Gazaremsan, och vid flera av anfallen har människor varit mål för attackerna.
Israel har nämligen antagit en 'assassination policy', med en lista över vilka som skall mördas utan rättegång. Det är upprörande i sig att ett land som säger sig vara demokratiskt kan ha en policy för lönnmord och avrättningar utan att omvärlden rasar. Men det är än mer skakande att målet för attackerna är folkvalda politiker, premiärministern inräknad. Tidigare har Israel åtminstone hävdat att de som varit föremål för deras riktade mord har varit ledare för militanta grupper och grenar. Den här gången är alla Hamasministrar tänkta måltavlor. Och därmed deras familjer.

På Västbanken har ockupationen också hårdnat. Fredliga demonstrationer har slagits ner brutalt. Vid en icke-våldsprotest mot att israeliska militären demolerade en fruktträdsodling i byn Artas nära Betlehem misshandlades flera demonstranter och fyra israeliska aktivister greps. Informationsministern, den oberoende Mustafa Barghouthi, blev slagen i ryggen av soldaterna efter en presskonferens i byn.
Utrikesminister Carl Bildt har gjort många hoppingivande uttalanden om att Sverige ska engagera sig för en rättvis fred och en palestinsk stat. Nu senast efter mötet med amerikanska utrikesministern Condoleeza Rice. Men vi har ännu sett få konkreta handlingar. Någonstans bromsas det, kanske i EU eller av Bildts allianskamrater? Nu har han i alla fall fått stöd för sina ambitioner av biståndsminister Gunilla Carlsson som i veckan besökt området. Inför resan skrev hon en debattartikel i Svenska Dagbladet med budskapet att hon vill arbeta för en palestinsk stat - och hon uttryckte tydligt och klart kraven som måste ställas på Israel. Hon sade sig också se fram emot att arbeta tillsammans med Palestinagrupperna, Diakonia, Rädda Barnen och andra frivilligorganisationer.
Vid besöket på ockuperad mark fick hon se hur palestiniernas rörelsefrihet är beskuren av vägspärrar och muren. Som svar på hennes önskan om samarbete, lämnade representanter för bland anant PGS och Diakonia över ett brev med konkreta åtgärder på vad regeringen bör göra. Förutom att fortsätta stödet till det civila samhället bör Sverige verka för att EU fullt ut erkänner den palestinska samlingsregeringen och att samarbete sker med samtliga ministrar, inte bara Fatahs. De uppmanade också regeringen att omedelbart häva bojkotten mot de palestinska myndigheterna och verka för att Israel betalar ut de skattepengar de håller inne med sedan flera år. Sverige bör också respektera Haagdomstolens beslut att muren som byggs på palestinsk mark är olaglig och måste rivas, och slutligen uppmanade de regeringen att stödja det arabiska fredsinitiativet så att FN:s resolutioner kan implementeras och en palestinsk stat bildas inom 1967 års gränser.

Nu återstår att se om regeringens uttalade ambitioner är mer än bara tomt prat och om Gunilla Carlssons inbjudan till samarbete med dessa organisationer är allvarligt menad. Då vet de vad som är att göra!