Normbrytande nyheter
Utan kvinnor så skulle kultursverige upphöra är den tanke som slår mig nästan varje gång jag ser en teaterföreställning. På Folkteaterns uppsättning av Aprilhäxan är representationen av kvinnor i publiken mer markant än vanligt. Majgull Axelsson har en stor kvinnlig publik. En publik vars hjärtan hon vann med Aprilhäxan.
Det blev ingen Oscar för bästa utländska film för Kaj Pollak. Priset gick istället till den spanska filmen Gråta med ett leende. En tröst för Pollak är att Så som i himmelen blev den mest sedda i Sverige förra året.
Medias schabloner skymmer de vanliga människorna. Medielogiken gör att det extrema visas före normalitet. Arbetare och invandrare skildras som passiva och udda och överklassen får agera experter.
Göteborg är en mångkulturell stad, nästan en fjärdedel av befolkningen har utländsk anknytning. Ett stort problem är segregationen, åtskillnaden av människor med olika bakgrunder. Detta vill Namdar Nasser och Annica Andersson motverka med sitt bokprojekt Dråpliga kulturkrockar.
- Vi vill roa, underhålla och utbilda genom att belysa problematiken på ett annorlunda sätt, säger de optimistiskt.
Alex Regnér (AR) och Anna Miklos (AM) recenserar.
Joe ska precis fria til Claire. Plötsligt inträffar en tragedi som ska komma att förstöra deras förhållande i grunden. Joe blir förföljd av en stalker och inget blir sig likt. Kärlekens raseri är en förhållandevis svag film av Roger Michell som tidigare gjort Notting Hill och The Mother.
I en vacker scen i Teater Moments Rickard III är Rickards kumpan Buckingham - lätt fyllig i runda glasögon som en trevlig polare från något it-företag - på väg tidigt om morgonen för att lura Lord Hastings i en fälla. Buckingham kommer cyklande på sin trehjuling mitt bland de platta spöklika pappdockor i övermänsklig storlek som översållar scenen. Han sprutar ut rök ur en sprejflaska och låter den representera den vackra morgondimman. Hastings är tyvärr upptagen, han håller på och knullar, men kommer snart ut klädd i svart läderrock och börjar kamratligt skrodera om bärs och brudar.
Här skildras två kvinnors liv i tankar, observationer och känslouttryck. Maria är en äldre kvinna som levt i skuggan av sin mans eviga äventyr. Hon älskar honom så mycket att hon inte vill tynga honom med sina tankar, utan väljer att ta sitt lilla utrymme genom att skriva brev till byns präst. Den andra kvinnan, Dagmar, är ung och vital. Hennes starka band till sin mor är för henne essentiella i den mening att hon får lätta sitt sinne. Det förefaller som att både kvinnorna har hoppet om stillhet gemensamt och den vida världen runt om kring sig. Deras liv i skrivande stund befinner sig i olika tid och rum.
Med glitter och glamour har den 55e upplagan av Berlins filmfestival - Berlinalen - ägt rum. Festivalen har länge haft en alternativ touche, men på senare tid blivit allt större och fallit för glamourens frestelser. Nu besöks festivalen av Hollywoodstjärnor och de stora produktionerna fungerar som dragplåster.
Det är något mystiskt med de offentliga toaletterna i New York. Jag menar då inte bara att de överpryda amerikanerna kallar dem för vilorum (restrooms ) trots att ingen vilar där utan det att det finns så få av dem. Det kan inte handla om brist på pengar för det finns företag som delar ut offentliga toaletter gratis. I början förbryllade det mig men sedan min kaffekonsumtion stigit oroväckande insåg jag att allt var mycket enkelt. 'Vilorum endast för kunder' står det på caféernas och restaurangernas dörrar: offentliga toaletter är ett hinder för den fria företagsamheten.
© 2025 Fria.Nu