Starka och svaga kvinnor i Aprilhäxan
Utan kvinnor så skulle kultursverige upphöra är den tanke som slår mig nästan varje gång jag ser en teaterföreställning. På Folkteaterns uppsättning av Aprilhäxan är representationen av kvinnor i publiken mer markant än vanligt. Majgull Axelsson har en stor kvinnlig publik. En publik vars hjärtan hon vann med Aprilhäxan.
Aprilhäxan är en pjäs om Desirée, som betyder den efterlängtade, och om hur alla samhällen rymmer individer som inte fullt ut välkomnas. Desirée växer upp i det svenska folkhemmet på 1950- och 60-talet och blir smärtsamt medveten om att, även om hon som de flesta varit efterlängtad, aldrig någonsin fått uppleva det.
Hon är en fånge i vårdapparaten. Som försvarsvapen har hon sin förmåga att ta andras kroppar i besittning och få dem att föra henne vart hon vill. Desirée spelas av Mirja Burlin, som vi bland annat kunnat se i TV-serien Orka! Orka!
Burlin gestaltar Desirée på ett mycket inkännande sätt. Och hon lyfter fram fightern Desirée, inte offret Desirée, på ett sätt som når ut till publiken. Jag är stark! Systemet har inte knäckt mig är den karaktär som Burlins Desirée ger uttryck för. Desirée är en människa av kött och blod som inte låter sig kuvas av en norm som föreskriver lismande istället för ärlighet.
Hennes fostersystrar spelas av Lena B Nilsson, Annika Nordin och Ulla Svedin. Annika Nordin spelar Christina. Systern som genom rigorös kontroll av livets alla områden hoppas bemästra skuggorna från det förflutna med en mamma som för evigt kom att sätta ärr i Christinas kropp och själ. Lena B Nilsson spelar Margareta. Systern som ville bli sedd av någon till varje pris och trodde att priset för bekräftelse alltid måste vara sex. Nordin och Nilsson är två skickliga skådespelare som tar plats på scenen och förmår förmedla de svarta känslor som de aldrig bearbetat från en allt annat en ljus barndom. Ulla Svedin spelar Birgitta. Den av systrarna som det går sämst för. Missbruk, prostitution och fängelsedomar kantar hennes liv. Ulla Svedin blir i sin roll en karikatyr över fördomar om kvinnliga missbrukare. Stereotyperna staplas på varandra. Maria Hörnelius i rollen som Birgittas mor åskådliggör för publiken varför Birgittas lösning på livets motgångar blev som det blev. Maria Hörnelius är storartad och gör flera andra roller med bravur.
Aprilhäxan gör ont att se då den smärtsamt avslöjar det vi alla vet men inte alltid talar om. Det finns människor som inte 'syns'. Folk som varit efterlängtade men som inte fått känna av det. Någon gång.
