En av förra årets bästa och märkligaste kärlekshistorier var Bengt Ohlssons hyllade pastischen på Doktor Glas. Om den sorgliga och bräckliga prästen Gregorius, som själavårdare träffar han dagligen människor som törstar efter kärlek, men som samtidigt ryggar för den. Något som i hög grad även gäller pastor Gregorius.
Per Planhammars roman Lyckliga människor har vissa beröringspunkter med Gregorius. Båda är berättelser som egentlig mening inte handlar om kärlek - den är endast illusorisk- utan snarare om oförmågan att älska. Båda handlar om känslan av ensamhet och vårt ständiga sökande efter tröst och gemenskap.

Wes Anderson slog igenom på bred front med The Royal Tenenbaums - en film om en djupt dysfunktionell familj. Bill Murray var makalös som den svinaktige fadern och rumlaren Royal som efter att ha svikit sin familj kom tillbaka med snyfthistorien om att han är döende och att han vill ställa allt tillrätta.
I nya filmen Life aquatic fortsätter Anderson att utforska de självgoda männens dunkla vatten och se vad som egentligen döljer sig under ytan.

Det lilla, sympatiska bandet Efterklang från andra sidan Kattegatt stod med "Tripper" för ett av förra årets bästa album. I går fyllde de Stenhammarsalen med mäktig och storslagen musik.