Normbrytande nyheter
Tobias Magnusson är kulturredaktör på Fria Tidningen. Han arbetade 2005–2017 som kulturredaktör på Göteborgs Fria Tidning.
Vem ”äger” vårt gemensamma utrymme, där alla kan mötas och vistas? Frågan har ställts ganska ofta i Borås, särskilt i samband med Pinocchiodebatten, skriver Bengt Wahlgren, kulturnämndens ordförande i Borås.
För 50 år sedan kom fotografen Robert Franks The Americans, en bok som förändrade fotografin. Den släpps nu som jubileumsutgåva på det tyska förlaget Steidl. Frank är även mannen bakom den mytomspunna rockdokumentären, Cocksucker’s Blues (1972), där han följer Rolling Stones drog- och sexorgier under Exile on Main Street-turnén.
Vilket annat arrangemang kan sätta så många ämnen, idéer och funderingar i rullning som en festival med fysiskt uttryckt kultur? Lena Lidén är fylld av intryck efter en vecka på Dans- och Teaterfestivalen.
Dans- och teaterfestivalen avslutas i morgon med hip-hop och breakdance. Streetdansare från Paris, Tokyo och New York kommer på besök.
Jonas Embrings film skildrar tre år av Mios liv i Stockholmsförorten Henriksdalsberget, och öppnar med den illavarslande undertexten ”Alla brott som begås i filmen är under utredning, lagförda eller preskriberade.”
Avskärmat från centrala Milano av järnvägsspår, en motorväg och några kanaler, ligger stadsdelen Isola. Namnet betyder ö, och under 30- och 40-talet var Isola ett centrum för antifascistiskt motstånd. Efterkrigstidens moderniseringsvåg lämnade inga större spår, först på 90-talet blev området intressant för stadsplanerare. Isola Art Center tar konsten till hjälp för att bevara stadsdelen mot exploatering.
Sångerskan Chhom Nimol i Dengue Fever kommer från en framgångsrik musikalisk familj som var Kambodjas motsvarighet till Jackson Five. Hon sägs ha uppträtt för den kambodjanska kungafamiljen flera gånger.
Dvd-tidskriften UZI släpper sitt andra nummer och det handlar om producenten och artisten Björn Olsson. Specialen är fulladdad med exklusivt musik- och bildmaterial av en svensk musiklegendar. Björn Olsson var med och grundade Union Carbide Productions och Soundtrack of our lives, och har efter att ha gått solo gjort fantastisk instrumentalmusik i Bo Hanssons och Ennio Morricones anda.
När Stefan Jarl förra året tilldelades Filmstudiorörelsens pris löd motiveringen: ”En käftsmäll i svensk film.” En motivering som även återspeglar Jarls temperament som filmskapare. Alltsedan den uppmärksammade debutfilmen Dom kallar oss mods (1968) har Jarl gjort film som utnyttjar alla mediets möjligheter för att skaka om, beröra och påverka sin publik. Internationellt ses han som en av de stora dokumentärfilmarna och han har bland annat erhållit en Felix, Europas motsvarighet till Oscar, och på hemmaplan inte mindre än fyra Guldbaggar. Jarl är även en av initiativtagarna till Folkets Bio, som erbjuder kvalitetsfilm på tretton platser i Sverige. Han var också med och skapade tidskriften Film & TV och senare även filmarbetarnas fackförbund.
Blindheten (1998) fick upp mina ögon för José Saramago. Den berättade om ett samhälle som drabbas av plötslig blindhet. Konsekvenserna blir att myndigheterna spärrar in de blinda på ett hospital. Samhället kollapsar och snart blir förhållandena ohållbara. Människans mindre smickrande sidor visar sig när kampen för överlevnad hårdnar och gör människorna till snubblande och zombieaktiga varelser. Saramagos allegori är en hård nidbild över ett samhälle som får känna på konsekvenserna av ett avhumaniserat och kyligt rationellt tänkande där värden som solidaritet ersatts med rationalitet och effektivitet.
© 2026 Fria.Nu