Krönika: Glöm less is more
Ru Paul’s Drag Race är ett hybrisprogram – men narcissismen har en mening, skriver Jonna Ingvarson.
Normbrytande nyheter
Ru Paul’s Drag Race är ett hybrisprogram – men narcissismen har en mening, skriver Jonna Ingvarson.
Bam! Det var som en knytnäve mot tinningen och en smekning över kinden på en och samma gång.
Slutvisslan gick för tjugo minuter sedan. Vi har sett hemmalaget dundra in fyra mål och ta hem segern. Men vi står kvar bakom läktaren med blossande kinder. För någon har precis fått syn på henne.
Jag borde anat ugglor i statusmossen. Gäddor i vänvassen. Kunnat räkna ut att ett inlägg på temat genus skulle ge respons. Men att det skulle bli hundra kommentarer, tannagnisslan och ”klipp kuken”-uppmaningar är över mitt förstånd.
När Pernilla graffade på väggen blev hon misshandlad. Jonna Ingvarson ser det offentliga utrymmet krympa och ett motstånd växa.
I The Knifes händer blir dansen ett vapen. Om det är den moderna kampsången vill jag gå längst fram i demotåget, skriver Jonna Ingvarson.
Jag gillar att gå på klubb. Jag älskar att dansa. Det där flyende ögonblicket när en sveps med av ett beat, när kroppen dissar gravitationen och verkligheten döljs av skygglappar. Då är jag fan lycklig.
”Jag har just kissat på en sån här ägglossningssticka. Vill du ligga?”.
Det bästa barnet är diskbänksrealism för 2010-talets hippa medelklass.
© 2025 Fria.Nu