Fria.Nu

Citatet i rubriken på denna krönika kommer från Axel Oxenstierna och uttalades under den svenska

På en konferens där jag nyligen var berättade en historiker om ett flertal märkliga utsmyckningar hon funnit i Göteborg och som hon inte kunde låta bli att dokumentera. Jag fascinerades av bilderna hon visade och tillbaka i Göteborg några dagar senare bestämde jag mig för att själv leta upp utsmyckningarna.

Nyligen stängdes stadsbiblioteket i Göteborg ner för en två år lång om- och tillbyggnadsprocess. Många kommer att känna att något saknas i staden under de kommande åren. För vart ska bibliotekets dagliga besökare, bokmalarna, de läxläsande ungdomarna och schackspelarna nere i källaren, som återkommer dag efter dag, ta vägen under den ombyggnadsprocessen?

Den franske situationistiske konstnären och författaren Guy Debord är känd för sina tankar om derivé, det oplanerade kringströvandet och planlösa utforskandet av den moderna storstaden. I en av sina texter utsätter han läsaren för ett tankeexperiment om ”det möjliga mötet”. En individ ombeds att ensam och vid ett visst klockslag bege sig till en anvisad plats i staden. Individen vet inte vem hon ska möta på plasten vid detta klockslag eller om hon ska möta någon över huvud taget. Ovissheten kommer förmodligen att göra att hon med ovanlig vaksamhet spanar runt i omgivningen och på de som uppehåller sig i det omkringliggande rummet. Kanske har ett möjligt möte bestämts även för en andra individ på samma plats, kanske inte. Eftersom den första personen förmodligen inte är bekant med denna eventuella andra person sedan tidigare, kan det hända att han eller hon av nyfikenhet börjar konversera främlingar. Det är möjligt att han eller hon rentav träffar någon, kanske någon helt okänd, kanske den eventuella andra person som är på platsen för ett möjligt möte.